TEST: Audi A1 Citycarver möter VW T-Cross

Premium MQB-arkitekturen är en ytterst framgångsrik plattform som har gett oss en uppsjö av fantastiska bilar genom åren. Det senaste tillskottet kommer i form av Audi A1 Citycarver som vi ställer mot systerbilen VW T-Cross.

TEST: Audi A1 Citycarver möter VW T-Cross

En bild säger mer än tusen ord. Ett något trött och slitet ordspråk som dock passar perfekt här. En blick på detta uppslag visar tydligt hur VW-koncernen vill positionera sina minsta suvar.

Längst fram kör Audi A1 Citycarver, en chic och sportig cross-over för alla som vill synas. Lite längre bak i bilden hittar vi den nedtonade och lite mer tystlåtna syskonmodellen från Volkswagen som ska tilltala så många som möjligt utan att för den delen få folk att höja på ögonbrynen.

Tur då att utseendet inte avgör vilken av dessa två som är det bästa valet. Mest plats och nytta erbjuder nämligen VW T-Cross. Folkan är inte mycket längre än sin lyxigare motpart men däremot hela tio centimeter högre, vilket möjliggör en högre sittposition à la suv. Detta ger dessutom ett imponerande stort kupé- och bagageutrymme.

Även märkets minsta suv lockar med en vackert formgiven interiör och mycket teknik till saftiga priser.

Medan baksätet i Audin är ytterst trångt på samtliga ledder erbjuder T-Cross fyra centimeter mer takhöjd. Det låter kanske inte särskilt mycket, men just i kompaktklassen räknas varje centimeter.

Det är dock inte enbart långa personer som plågas i Citycarvers baksäte. Bredaxlade kroppsbyggare kommer nog med all säkerhet inte heller att uppskatta biltypen. Att baksätet dessutom är upprätt, hårt stoppat och inte erbjuder tillräckligt mycket benstöd, gör knappast saken bättre.

Då är Volkswagens baksäte betydligt bättre, och det överglänser konkurrentens genom mjukare stoppning och genom att det går att skjuta fram och tillbaka med upp till fjorton centimeter. Beroende på baksätespassagerarnas önskade benutrymme ligger lastvolymen i VW mellan 385 och 455 liter. Dessutom kan passagerarstolen fällas helt för lastning av långa föremål.

 

Mer än 1 090 liter lyckas skuffen inte att svälja.
Testbilen har utrustats med sportstolar som ingår i S-line-interiören.

Det är bara synd att baksätet inte är delbart. Citycarvers skuff erbjuder endast 335 liter lastvolym, men det är först när man fäller baksätet den fullständiga utklassningen blir mer än påtaglig. Här är lastvolymen nämligen hela 191 liter större i T-Cross. Men åtminstone erbjuder båda bilarna variabla lastgolv.

De har också riktigt trevliga stolar, även om vi blev mest imponerade över Volkswagens Sport-Comfortstolar som ingår i GT-paketet. Dessa erbjuder nämligen exakt det som namnet antyder: ett hyfsat välproportionerat sidostöd kombinerat med en tillräckligt bred sittdyna som inte enbart duger till beniga supermodeller. S-lines stolar är såklart lika kompetenta, men ser ännu bättre ut.

 
 

Baksätet är en plåga för långa och/eller breda passagerare.
Citycarver är 35 mm högre än vanliga A1 och ger ett mer robust intryck.

Över lag känns A1 Citycarver som det lyxigare alternativet av de två. Vår testbil är visserligen en edition-one-modell som inte finns tillgänglig på den svenska marknaden, men det är inget problem att bygga en liknande bil med samma utrustningsstandard. Volkswagen T-Cross känns nästan lite tråkig i jämförelse, trots GT-utförandet. Man får dock en DSG-låda och lite mer utrustning på köpet.

Mjuka interiörpaneler och högkvalitativa vred finns endast i Audi A1. I testbilens pris på över 300 000 kronor ingår bland annat 18-tumsfälgar, grill och tak i kontrasterande svart samt mörktonade LED-strålkastare. Vidare har bilen även S-lineinteriören och Dynamikpaket ombord, som bland annat innehåller ställbara dämpare och större bromsar. 

Resultatet är excellenta bromsprestanda (100–0 km/h: 33,5 meter) och minimala karosskrängningar som låter föraren piska den lilla crossovern genom konbanan i hisnande hastigheter. Volkswagens bidrag till dagens test presterar fortfarande mycket bra i bromstestet (100–0 km/h: 34,4 meter), men är inte riktigt lika vass genom konbanan.

 
 

Interiören präglas av tråkig hårdplast och lite lyx. Som plåster på såren är handhavandet enklare.

En liten nackdel med A1 Citycarver är att föraren får hålla bilen aktivt i spåret i höga hastigheter, medan T-Cross rör sig mer avslappnat. Audin är dock trots allt ingen råbarkad pseudosportbil utan går precis lika bekvämt samt sportigt stramt som den typiska Audikunden förväntar sig. Även i sportläget finns det mängder av restkomfort. Att bilen ibland rör sig lite skakigt över dåliga vägbanor är helt okej med tanke på de stora 18-tumsfälgarna. T-Cross gör det inte bättre.

Totalt sett upplevs dock Volkswagen som det mer komfortbetonade alternativet som gungar och fjädrar mjukt över ojämnheter, men som kränger mer i kurvorna. Allt annat hade varit ytterst förvånande med tanke på bilens proportioner. Här sitter man nämligen cirka sex centimeter högre än i systerbilen. Den tillhörande styrningen jobbar exakt men upplevs inte lika direkt som i Audin.

Det är dock inga större skillnader mellan bilarna när det gäller framdrivningen. Båda har trecylindriga turbobensinare, sprintar från 0–100 km/h på under tio sekunder, toppar nästan 200 km/h och tömmer sina 40-literstankar med en förbrukning på runt 6,6 l/100 km. Om man nu väljer DSG-lådan eller föredrar att växla själv gör ingen mätbar skillnad.

 
 

Lastvolymen ligger långt över konkurrentens med 385 till 1 281 liter, och är därmed i samma liga som Golf.
Stolarna är sportiga och bekväma, även om de kanske inte är de snyggaste på marknaden.

I verkliga livet är skillnaderna dock mer påtagliga. Vår manuellt växlade testbil från Audi behöver en aning längre tid för att komma igång, låter dock lite sportigare, varvar lättare och lämnar en ynka hästkraft mer. Kör man i en uppförsbacke med full gas kan man ibland känna av ryck i ratten, men det passar den sportiga känslan. Att växla manuellt är som brukligt riktigt njutbart med Audilådans korta och ultraprecisa slag. DSG-lådan kostar 20 000 kronor extra, men tillför egentligen ingenting.

T-Cross erbjuder en mer homogen kraftutveckling, men dessvärre rycker det en del i DSG-lådan när man försöker att vinna ett rödljusrace. Trecylindern har bättre ljudisolering och hörs knappt samtidigt som den snabba och smidiga automatlådan tillför det lilla extra av körkomfort. Växelpaddlar för sportigt orienterade förare finns däremot inte.

När det gäller teknik är VW T-Cross inte helt uppdaterad. Bilens LED-strålkastare exempelvis är inte adaptiva och anpassar sig därmed inte efter rådande situationer. Bilen varnar inte heller för korsande trafik när man backar och visar hastighetsbegränsningar enbart i kartmaterialet istället för att förlita sig på en tidsenlig kameraövervakning.

 
 

Ben- och axelutrymmet bak är avsevärt mycket bättre än i Audin.
Stora glasytor, kantiga former och en högre sittposition möjliggör en utmärkt runtomsikt.

Audin kan då betydligt mer, så länge man kan betala och använda dessa funktioner. Som vi redan vet från andra Audimodeller i de lägre prisklasserna saknar deras infotainmentsystem knappar och vred, men glänser däremot med bättre kartor, språkstyrning och musikstreaming. Även integrationen av mobilen och din bärbara dator via WLAN fungerar bättre.

Blir det för mycket av det goda? Bra, investera då i mer väsentliga tillval. A1 Citycarver har nämligen varken parkeringssensorer eller en klimatanläggning ombord i standardutförandet i Tyskland (i Sverige är båda del av standardutrustningen, reds. anm.).

Ta en titt på testformulärens tabell och du märker snart att bilarna visserligen är väsensskilda men ändå ganska lika, vilket inte är så konstigt med tanke på att båda bygger på samma teknik och plattform.

Vi anser dock att T-Cross tar hem den här jämförelsen av den enkla anledningen att bilen har DSG-låda och betydligt rikligare utrustning till ett liknande pris som Audin. Utseendet är nämligen inte allt.

 
 

VW T-Cross är hela tio centimeter högre än sin crossover-inspirerade plattforms-broder.