TEST: Tre prestandasuvar

Premium Vi ställer nya Mercedes GLB mot konkurrenterna Audi Q5 och Volvo XC60, bägge utrustade med fyrhjulsdrift och kraftiga, mildhybridiserade turbobensinmotorer.

TEST: Tre prestandasuvar
Mercedes GLB utmanas av Audi Q5 och Volvo XC60.

Dags för ett test av nya Mercedes GLB!

Mercedes sorterar inte in GLB alfabetiskt mellan GLA och GLC. Nej, den kända Stuttgartfirman placerar den mellan två klasser.

Efter det att man snyggat till den något alldagliga suven, precis som BMW gjort med X1 och VW med Tiguan, kommer den nu att konkurrera med de etablerade premiumbilarna Audi Q5 och Volvo XC60. Och det innebär ökad spänning med bensinturbomotorer och 48-voltsteknik.

Och då passar den fyrcylindriga motorn hos GLB 250 utmärkt. Även utan mildhybridisering uppfyller den, precis som XC60, redan Euro 6d-normen. Och den är med en förbrukning på 9,3 l/100 km även den bränslesnålaste i trion (Audi 9,8, Volvo 10,2).

Med ett försiktigt körsätt kan man få ned förbrukningen till under sju liter. Å andra sidan är det också lätt att fördubbla det värdet.

Att Audi Q5 inte har pekskärm, utan fysiska reglage, gör den lättskött. Detaljkvaliteten i inredningen och komforten i den luftfjädrade Audin gör den till ett riktmärke i klassen.

Med sina 224 hk är den på papperet den svagaste men det märker man inte av tack vare ett vridmoment på 350 Nm. Motorn svarar direkt vid alla varvtal och accelererar denna AWD till 100 km/h på sju sekunder. Därmed lämnar den visserligen Volvon (7,7 sekunder) bakom sig men får se sig knappt slagen av Audin (6,6 sekunder).

Vid belastning brummar den fyrcylindriga motorn kraftigt och på autobahn hörs fartvinden tydligt på grund av de upprätta A-stolparna. Däremot har vi bara gott att säga om fjädringen med de adaptiva stötdämparna. Dålig väg klarar den utmärkt och långa ojämnheter sväljs nästan lika bra som hos de luftfjädrade konkurrenterna.

Dessutom gillar bilen kurvor oavsett om det handlar om alpvägar eller konbanor. Mercedes GLB rör sig smidigt i kurvorna tack vare sin harmoniska och direkta styrning. Med de fina bromsarna (endast med teknikpaket för 2 522 euro) uppvisar GLB den kortaste bromssträckan på testbanan, dock med liten marginal till de övriga.

Med en längd på 4,63 meter är detta den kortaste suven i jämförelsen vilket märks när man kliver in i den.

I stil med A-klassens cockpit finns här två stora tiotums pekskärmar. Navigationssystemet arbetar med onlinedata och visar vägen med virtuella pilar och rösten som beskriver vägen är mycket tydlig. Övriga funktioner betjänas med något oprecisa touchkontroller på ratten och på mittkonsolen.

Den som vill ha alla moderna funktioner, inklusive en i det närmaste komplett uppsättning förarhjälpmedel, investerar lämpligen ytterligare några tiotal tusen kronor i ett teknikpaket.

Fjärrstyrning av ryggstödslutningen och det skjutbara baksätet borgar för god plats. Bensinmotorn med mildhybridsystem går mycket tyst och kultiverat.

Det hör till saken att Mercedes har den lägsta utrustningsnivån, så ska man upp på samma nivå som de övriga kan den lätt bli den dyraste. Den som betalar så mycket för en suv vill naturligtvis också känna det. Mercedes bjuder här på läderklädsel i massagestolarna och dekor med ädelträinläggningar vilket avleder uppmärksamheten från hårdplastdetaljerna på dörrarnas insidor.

Genom de stora glasytorna får man inte bara en utmärkt runtomsikt utan också en känsla av luftighet och rymd i inredningen. Baktill finner man en skjutbar soffa med justerbart ryggstöd (428 euro) men den fick inte stort bifall på grund av en för kort sittdyna och dåligt sidostöd. Bagageutrymmet är stort (565 till 1 800 liter) och här hade det funnits plats för att par extrastolar under det höjdinställbara lastrumsgolvet.

Under bagagerumsgolvet i Audi Q5 döljs istället en del av den 48-voltsteknik som används för mildhybridsystemet och dessutom en subwoofer till ljudanläggningen för 290 euro.

I XC60 ser allt så stiligt ut att man nästan glömmer den omständliga hanteringen och den bristande variabiliteten.

Därför rymmer Q5 inte så mycket bagage men lastvikten är ändå hög. De bakre ryggstöden kan fällas ned med fjärrkontroll och utgör sedan ett plant lastutrymme. Vidare kan lastnivån sänkas ett par centimeter tack vare nivåregleringen, precis som hos Volvon.

Baksätespassagerarna har lika god komfort som de i framsätet, de manuella inställningsmöjligheterna är rikhaltiga men vill man ha skjutbart baksäte kostar det 350 euro extra.

Multimediasystemet arbetar med tryck-och-vrid-reglage. Klimatanläggningen med tre zoner och navigationssystemet styrs med frästa aluminiumknappar och visar att pekskärm inte alltid är den bästa lösningen.

Ett ljudsystem med konserthusakustik, öppningsbart panoramaglastak och de integrerade barnstolarna i baksätet gör att man lätt glömmer trögheten hos den fyrcylindriga motorn.

Det generösa innerutrymmet har Audi kryddat med rikligt med alcantara och läder. Enkla plastmaterial som i GLB hittar man bara på insidan av bakdörrarna. Priset för detta detaljarbete är dock högt.

Sin exklusivitet visar bilen också när man kör den. Den milt hybridiserade fyrcylindriga motorn är inte bara tyst utan inbjuder också till ett lugnt körsätt. Motorn slås ibland av även under körning men startar igen på bråkdelen av en sekund.

Det som minskar bränslebesparingen är däremot den höga vikten på 1 849 kg och 20-tumshjulen. Till detta kommer fyrhjulsdriften hos 45 TFSI även om dubbelkopplingslådan gör ett utmärkt arbete med att hitta rätt växel. Luftfjädringen för 1 950 euro ger fin fjädringskomfort och håller krängningen i kurvor på en låg nivå även vid ett entusiastiskt körsätt.

6,9 liter per 100 km drar GLB vid ekonomikörning. 48-voltsteknik hjälper Q5 och XC60 att nå liknande förbrukning. Den som däremot kör mer entusiastiskt kan lätt fördubbla dessa värden. Kort sittdyna och dåligt sidostöd drar ner komfortkänslan i baksätet. I framsätet söker man först efter reglagen för massagefunktionen i dörren, slutligen hittar man dem i infotainmentmenyn där man även finner omfattande förarhjälpmedel.

Den luftfjädrade Volvo XC60 är annorlunda då den inte rullar lika komfortabelt över vägens ojämnheter på sina 20-tumshjul. Kör man lugnt kan man med hjälp av 48-voltssystemets återvinning av bromsenergi hålla nere förbrukningen på 7,1 l/100 km. Då ska det också nämnas att den fartbegränsning på 180 km/h som gäller för alla nya Volvomodeller inte var aktuell här.

Bortsett från detta låter den fyrcylindriga motorn ändå en smula ansträngd då den ska hänga med de andra bilarna i testet. Dess 250 hk och 350 Nm i vridmoment har 1 969 kg svenskt stål att släpa på och det märks.

Den höga vikten påverkar också köregenskaperna. Till detta kommer ett ESP-system med alltför tidigt ingrepp, den livlösa styrningen och den segt växlande automatlådan, vilka tillsammans tar bort något av körglädjen.

De svårmanövrerade touchkontrollerna är inte så uppskattade i Mercedes. Genom att använda plastmaterial under midjelinjen har man sparat pengar.

(KLICKA FÖR STÖRRE)

Kan så vara att man köper en Volvo i första hand för den omfattande säkerhetsutrustningen, vilken mestadels är standard, och för de snygga linjerna. Men det är en klen kompensation för den omständliga inställningen av infotainment- och klimatsystemet.

För de yngsta, som sitter i integrerade barnstolar i baksätet (350 euro extra), är detta inget problem. De ställer in sina egna klimatzoner och kan njuta av utsikten genom panoramaglastaket medan de lyssnar till musik i en akustik som hämtad från Göteborgs konserthus. Synd dock att det inte går att få ett tredelat ryggstöd i baksätet och mer bagageutrymme.

Någon segervittring har Volvon därför inte utan titeln går i slutänden till Audi Q5.

Den låga midjelinjen ger bättre sikt i GLB och den kantigare formen större bagageutrymme.