Ibland fungerar traditioner en aning annorlunda än vad man hade förväntat sig. Den i testtrion som har funnits längst på marknaden är Kia Sorento, vars första generation såg dagens ljus redan 2002 i klassen prisvärd suv där modellen knappt hade några konkurrenter.
2008 var det dags för Ford att släppa mellanklassuven Kuga som i likhet med Sorento utvecklades till att bli en storsäljare. Yngst i gänget är föga förvånande Seat Tarraco som hade premiär så sent som 2018.
Ynglingen kommer till startlinjen med en e-Hybriddrivlina som den delar med ett antal andra modeller inom koncernen. Drivlinan består av en 1,4-liters bensinmotor med 150 hk och en sexväxlad dubbelkopplingslåda samt en elmotor på 85 kW (116 hk) och ett batteri med en kapacitet på 13 kWh. Den sammanlagda systemeffekten anges till 245 hk vilket placerar spanjoren exakt mellan Ford Kuga 2,5 PHEV med 224 hk och Kia Sorento 1,6 T-GDI PHEV AWD med 265 hk.
Ford använder sig av en 2,5-liters fyrcylindrig bensinmotor utan överladdning som härstammar från amerikanska Fords motorprogram, och bidrar med maximalt 152 hk till systemeffekten på 224 hk. Batterikapaciteten 14,4 kWh är större än spanjorens och ger Kuga en helelektrisk räckvidd på 70 km.
I Kia Sorento hittar vi en kompakt 1,6 T-GDI-bensinmotor med 180 hk som kopplas till en elmotor med 67 kW (92 hk) för en sammanlagd systemeffekt på 265 hk. Ett 13,8-kWh-batteri ger den stora suven en elektrisk räckvidd på upp till 74 km. Testets minsta batteri (13 kWh) sitter i Seat Tarraco, och ger en blygsam elräckvidd på 48 km.
Som enda testdeltagare har Tarraco en riktig växelväljare för dubbelkopplingslådan, både Ford och Kia satsar istället på en vredlösning som i Jaguar/Land Rover. Eftersom många användare anser att lösningen är opraktisk får båda därför poängavdrag i drivlinebedömningen.
Tillbaka till väsentligheter. Kia Sorento intar nämligen en unik position i vårt test. Koreanen är den enda som driver på samtliga hjul och mer än gärna visar det med sitt tungvrickarnamn: T-GDI PHEV AWD – alltså ”Turbocharged Gasoline Direct Injection Plug-in Hybrid Electric Vehicle All Wheel Drive”. Tack och lov för akronymer!
Sorento är dessutom testets dyraste deltagare och det med god marginal. I sitt billigaste utförande betingar den sjusitsiga bilen inte mindre än 569 900 kr (Actionutförande), minst 115 000 kr mer än Tarraco (454 900 kr) och Kuga (453 200 kr).
Toppversionen Advance Plus Panorama ökar den ekonomiska klyftan ännu mer, då klättrar koreanens prislapp till hela 644 600 kronor.
Den högre prislappen för dock en del fördelar med sig. Att toppmodellen är snudd på fullutrustad är ju nästan underförstått och fyrhjulsdriftens fördelar kan vi redan avnjuta under vår första, regnplågade testrunda. Då kan man nästan förlåta att förbrukningen i hybridläget är högst i testet, 8,2 l/100 km.
Framför allt när man inser att huvudfokuset under utvecklingen inte har varit att pressa förbrukningen utan att man istället har lagt allt krut på att höja komforten – och det märks onekligen.
Elmotorn driver den tunga koreanen framåt med silkesvantar och får diskret understöd av förbränningsmotorn när behovet uppstår. Drivlinan håller sig oftast diskret i bakgrunden, men när bensinmotorn pressas lite hårdare kvitteras det med högljudda, råa kravaller från motorrummet.
Helt i linje med drivlinans komfortbetonade och avslappnade stil reagerar automatlådan reserverat och växlar mjukt som om den ville uppmana föraren till att ta det lugnt.
Naturligtvis kan man framföra Sorento helt elektriskt, men bara när man är riktigt försiktig med högerpedalen lyckas man ta sig längre än 50 km. Eftersom Kian endast kan laddas med maximalt 3,3 kW tar det dryga fyra timmar att fylla batteriet.
Precis som drivlinan har även chassit modifierats för högsta möjliga komfort. I en Kia Sorento jagar man nämligen inga kurvhastigheter, man njuter av bilen och av livet.
Visserligen är chassiresponsen en aning skakig vilket dock med största sannolikhet beror på bilens standardmonterade 19-tumshjul. Över lag transporterar koreanen sina passagerare med ett lätt amerikanskt gungande. Man sitter i ytterst mjukt stoppade fåtöljer med mindre sidostöd än vanligt, men det behöver man inte heller här.
När det gäller bagaget är det knappast nödvändigt att tänka på vad och hur mycket man packar. Minimivolymen är 604 liter och två extrasäten kan trollas fram ur golvet.
Starka bromsar, omfattande säkerhetsutrustning och ett reaktionssnabbt ESP-system kompletterar intrycket att Kia Sorento är en ytterst säker och komfortabel familjevagn.
Det ger fördelar i poängfördelningen gentemot mycket mindre Ford Kuga som däremot är testets billigaste deltagare. Visst, Seat Tarraco är bara 1 700 kronor dyrare i sitt billigaste utförande, men här är vi noggranna! Till testet anländer amerikanen dock i ST-line X Business Edition-utförande som betingar hela 515 100 kronor men har då dragkrok och adaptiv farthållare bland mycket annat.
Drivlinan kommer som ovan nämnts från amerikanska Ford som använder samma i nästan identiska Escape. Snabbt får man därför känslan att den är anpassad efter amerikanska trafikförhållanden.
Den stora fyrcylindriga motorn jobbar, precis som hybridbilarna från Toyota, enligt Atkinsoncykeln, det vill säga att ventilerna stänger helt efter insugstakten, vilket tillåter gasen att expandera och samtidigt kylas ned vilket i sin tur ökar den termiska verkningsgraden. Nackdelen med Atkinsonmotorer är deras något tröga respons som måste jämnas ut av elmotorn för att bli riktigt pigg.
Dessvärre reagerar den steglösa CVT-lådan med en hektisk förkortning av utväxlingsförhållandet. Visst, motorn jobbar visserligen i sitt optimala effektområde, men uppfattas samtidigt som okultiverad och högljudd.
Kör man jämnt och utan mellansprintar bryr man sig dock inte särskilt mycket och förbrukningen lider inte heller: med en testförbrukning på 7,2 l/100 km unnar sig den lilla Forden med den stora motorn en hel liter mindre än Sorento och 0,6 liter mindre än Tarraco.
Ser inte Ford Kuga mer kompakt ut än sina konkurrenter? Mycket riktigt. Både ytter- och innermåtten är beskedligare i amerikanen som känns nästan en hel storlek mindre än Sorento och Tarraco.
Bagagevolymen är bara marginellt bättre än den man förväntar sig av en bil i Golfklassen och dessutom är både kupén och de hårt stoppade sätena betydligt kompaktare än hos konkurrenterna. Vardagslivet med Ford Kuga blir dessutom lidande av bilens märkligt artificiella och något klumpiga styrning som effektivt filtrerar bort all sorts kommunikation med framhjulen.
Bromsmässigt får Tarraco e-Hybrid se sig slagen, men det avrundar kort och gott allt det negativa med Seaten. Dessutom är en bromssträcka på 36,2 meter från 100 km/h absolut inte dåligt, men Sorento (35,5 meter) och Kuga (35,7 meter) är marginellt bättre. Däremot fjädrar och dämpar Tarraco med störst finkänsla tack vare DCC-dämparna som ingår i e-Hybridutförandet i Sverige.
Trevliga 19-tumshjul är standard, och för blygsamma 7 200 kronor kan man uppgradera till 20-tummare. De behövs dock egentligen inte – även med standardhjulen rusar spanjoren glatt genom kurvorna och begeistrar med sin harmoniska och kommunikativa styrning.
Tarraco upplevs som neutral och godmodig, håller sig i de absolut flesta fall slaviskt på ideallinjen och kan inte heller provoceras med lastväxel.
För dynamiskt lagda förare är Seat förstahandsvalet, inte minst för att bilen även förfogar över ett s-Boost-läge som aktiveras med en knapptryckning och som uppmuntrar drivlinan ytterligare. Systemeffekten på 245 hk är i alla fall tillräcklig, särskilt när förbränningsmotorn bidrar med 150 turbohästar.
Det är inte enbart på papperet som Seat Tarraco säkrar dynamiksegern, också till vardags känns den betydligt piggare och snabbare än sina konkurrenter, vilket till stor del är den sportigt och spontant växlande dubbelkopplingslådans förtjänst.
Baksidan av myntet? Förbrukningsmässigt är Tarraco ingen snåljåp och den elektriska räckvidden lämnar en del övrigt att önska.
Bortsett från den bristande effektiviteten är Tarraco rymlig och trevligt inredd även om den inte kan erbjuda samma utrymme som Sorento. Skuffen sväljer 610–1 770 liter vilket borde vara nog för de absolut flesta ändamål.
Dessutom får man mycket bil för pengarna hos Seat, Tarraco är endast en aning dyrare än Kuga men betydligt mer harmonisk och trevlig att köra. Kia Sorento tar dock hem totalsegern – man får vad man betalar för.
