Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Konjunkturinstituet har kommit fram till att skatten på bränsle skulle behöva höjas 2–9 gånger för att vi ska klara energimålen.
Notera, här talar vi om energimål – inte utsläppsmål. Visste du att riksdagen har klubbat att energianvändningen ska halveras till 2030 jämfört med 2005? Trots att befolkningen enligt SCB då lär ha ökat med två miljoner människor.
En liter bensin eller diesel skulle ”behöva” kosta upp emot 150 kronor litern. Sådärja, då blir alla vanliga bilar värdelösa i Sverige och landet stannar.
Anna Dahlqvist, som ligger bakom Konjunkturinstitutets rapport ”Miljö, ekonomi och Politik 2018”, säger visserligen att det inte är realistiskt men att en höjning av energiskatten måste till för att målen ska nås. ”Det kommer att kosta.”
Samtidigt kritiserar hon det nya bonus/malus-systemet för att det kan betyda tre miljarder i förlorade skatteintäkter under de kommande tio åren och att det inte förhindrar svenskarna från att köra bil.
Du läste rätt: ”Förhindrar folk från att köra bil.” När blev det ett samhällsmål att ”förhindra bilkörning”?
Rapporten kommer fram till att ett byte från en snål bensindriven bil till en elbil sänker den årliga energiförbrukningen med 4.000 kWh, eller runt 80 procent, och att man sparar närmare 10.000 kronor i drivmedelsutgifter.
Och det är nu som det börjar bli riktigt intressant. Eftersom en elbil sänker energiförbrukningen med 80 procent – alltså långt under det totala samhällsmålet på en halvering – lär det bli relativt billigt vilket kan medföra att man eventuellt kör mer bil. Och det vore förfärligt, eller hur? Att vi reser mer.
Lösningen är att införa kilometerskatt på elbilar. Det ska kosta extra att transportera sig, även om all energi är förnybar, vilket den enligt målen ska vara år 2040.
Jag förstår inte hur det kan vara ett stort problem för vårt samhälle om vi kör så mycket elbil som vi vill på förnyelsebar el. Nu talar jag inte om trängsel, vilket är ett annat problem, utan om energi. Hur kan ”produkten” ren, energieffektiv transport som exempelvis elbilar och tåg – eller för den delen eldrivna flygplan och hyperloopar – vara ett samhällsproblem?
Energieffektivitet är självklart väldigt viktigt, men ännu viktigare är att vi har god tillgång på förnybar energi och framför allt att vi kan resa och hälsa på andra, uppleva och leva. I dessa tider när prylkonsumtion ifrågasätts borde konsumtion av upplevelser (som en resa är) stimuleras, inte straffas.
Politikernas mål måste väl vara att se till att det finns hållbar och ren energi i tillräcklig mängd, inte att beskatta rörelsefriheten.
Om vi zoomar ut lite ser vi att medelsvensken redan idag släpper ut mindre koldioxid än medelkinesen – tack vare energieffektivitet och mer hållbar energitillverkning. Sverige står för 0,13 procent av världens totala koldioxidutsläpp. Zoomar vi ut en bit till ser vi att 70 procent av svenskarnas koldioxidutsläpp och förmodligen ännu mer av energikonsumtionen sker utanför våra gränser – där saker tillverkas och när de transporteras hit.
Men vem diskuterar detta? Nej, det är alltid bilen som ska beskattas hårdare och ta ansvaret för allt annat som inte fungerar. I dagens debatt har ansvaret för klimatet hamnat på individnivå. Det är du och jag som ska lösa det genom att sluta köra bil. Herregud så dumt, skulle man kunna säga.
Jag är absolut för att vi ska ta individuellt ansvar och välja de bästa alternativen, men jag tycker inte att vi ska sluta leva och moralisera ner varandra.
Sverige och Europa – som står för tio procent av världens koldioxidutsläpp – ska tvärt om vara det goda alternativet. Vi ska med ny teknik som vi kan exportera visa att hög levnadsstandard och låga utsläpp kan höra ihop.
Vi ska inte beskatta sönder landet och drabbas av kollektiv moralpanik.