Jag erkänner: Nürburgring gör mig livrädd

Stora tuffa eventorganisatören var kung på Ringen i ett halvt varv – blev sedan omkörd av en Golf från 1987 och körde av.

Jag erkänner: Nürburgring gör mig livrädd

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Jag erkänner. Nürburgring gör mig livrädd. Jag har inga problem på andra banor, men Ringen gör mig riktigt skraj. Och lycklig. Samtidigt. Svårt att förklara detta samband för någon som inte varit där. Lyckokänslan i kroppen av ett bra varv på Ringen går inte att beskriva i ord. Du måste testa för att förstå.

Jungfrusilen fick jag av min vän Jonas Carlsson, som redan då var en duktig förare på Nürburgring. Jag var hans Beifahrer – passagerare – under förarkursen Scuderia Hanseat. Borde tänkt mig för innan jag tackade ja och följde med till "Det gröna helvetet" i Eifelbergen.

Jag blev fast direkt. Livet började kretsa kring spårval i kurvpartier, vars namn lät som tyska svordomar. Schwedenkreuz, Fuchsröhre, Pflanzgarten! Internet dammsögs på information.

Redan nästa säsong skulle jag återvända i egen bil, en nyinköpt överladdad riskokare. Förberedelserna bestod av ett trimkit till bilen och tusen varv på Nürburgring på en Playstation. Dessutom hade jag köpt samma hjälm som The Stig. Jag var både snyggast och kung på Ringen – innan jag kört ett endaste varv i verkligheten.

"Lyckokänslan i kroppen av ett bra varv på Ringen går inte att beskriva i ord. Du måste testa för att förstå."

Kvitto på min fantastiska kompetens fick jag redan på inledningsvarvet. Först blev jag omkörd av en Golf från sent 80-tal. Sedan körde jag av. Detta när jag försökte hänga med i Golfens ofattbara tempo. Ja, jag körde av banan, rakt ut i den skarpa vänsterböjen i Adenauer Forst. Något var väldigt fel. Det var ju inte så här det skulle gå till. 

Tillbaka i depån skymtade jag Golfen och inledde ett samtal med ägaren, en lokal förmåga som knappt kunde engelska. "What have you done with the engine?", frågade jag. "Ze engine ist originaal", fick jag som svar. En risig Golf med 120 trötta hästar hade alltså kört ifrån mitt 400-hästars monster som om den stod still. 

Något var uppenbarligen fel på min bil. Jag behövde mer camber fram, och dumpventilen var nog paj. Med en bil som funkade skulle jag visa Golfägaren var skåpet ska stå. 

En hjälpsam verkstad i närheten tittade på bilen. Det var inget fel på dumpventil eller slangar. Camber fram var redan i maxläge. Verkstadsägaren, Ron Simons, erbjöd sig då att köra mig ett varv för att känna på bilen. Kanske ge mig något tips. Hur man nu skulle kunna ge mig några tips, jag hade ju kört Ringen på under sex minuter hemma i vardagsrummet. Även påtagligt berusad efter en kväll på krogen var jag nere på tider under sju minuter. Jag var ju kung.

Vad som sedan skedde kan närmast liknas vid en uppenbarelse av bibliska proportioner. En brinnande buske eller Tors hammare i skallen. Det var som om självaste Jesus satt vid ratten. Kurvor jag tog på trean körde Jesus flat out på fyran.

Fysikens lagar upphörde att gälla när Jesus körde bil. Ett mirakel i Eifelbergen. Ett systemfel i Matrix. Fuchsröhre gick så snabbt att mitt huvud trycktes ned i magen. Till min stora glädje körde vi även om den där Golfen från 1987 vid Ex-Mühle. Jag tittade bort, så tysken i Golfen inte skulle se att jag var passagerare. Det kändes rätt bra. 

Tillbaka vid verkstaden drog Ron slutsatsen att det nog inte var något fel på min bil. 

"Det är något annat som är fel", sade han och tittade på mig. 

Nu måste vi pausa lite. Jag får panikångest när jag tvingas återuppleva denna hårda krock med verkligheten. Med The Stigs hjälm i handen kom jag nämligen till insikt om att jag var ... en dålig förare. Allt självförtroende var borta. Det var dags att börja om.

Ron fortsatte: "Det du behöver för att bli snabb på Nürburgring är inte en miljon hästar eller tolv graders camber. Det du behöver är varv. Varv på varv på varv. Helst tusentals varv som jag har. Playstation funkar inte, deras bana stämmer inte med verkligheten. Det är farligt att spela Playstation. Många går på bluffen, tror de blir kungar på Ringen och kör av."

I den stunden kickar testosteronet in ordentligt. Jag blir riktigt arg. Tusen timmar i vardagsrummet helt i onödan. Alla dessa kvällar jag borde ha tillbringat med min flickvän. Playstation borde förbjudas.

Stora tuffa eventorganisatören har alltså blivit rejält förödmjukad på Nürburgring. Minsann. Svårt att ta en organisatör på allvar när man vet att han köpt The Stigs hjälm, trimmat sin riskokare och trott att han varit kung på världens tuffaste racingbana – utan ett endaste varv i verkligheten.