Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Vi kan lura oss själva till att tro att vi som individer har all betydelse i världen, eller ingen alls. Men vad är rätt? Har alla samma möjligheter? Vad är viktigast? Vilken är den bästa vägen framåt?
Skam.
Skam är det nya svarta som används för att försöka förändra världen. Flygskam, köttskam, laxskam, klädskam, bilskam, plastpåseskam, barnskam, livsskam…
Men varför inte tågskam, vegomatskam, Sverigeskam …?
Eftersom du läser denna text är det troligt att du lever i Sverige och då släpper du ut långt mycket mer koldioxid än genomsnittspersonen i världen. Dags att flytta? (Ironi!)
”Man behöver inte ens lägga klimathotet i ekvationen”
Var går gränsen för vad man ”får” göra utan att belastas med skam? Är det okej att åka buss som drivs av fossila drivmedel? Om svaret är ja, varför det? Vem bestämmer var gränsen går?
Är det okej att ha en dator? Att surfa på internet?
Elektriciteten som driver internet står för cirka fyra procent av världens koldioxidutsläpp. Skickar du 20 mejl om dagen under ett år ger det lika mycket utsläpp som 100 mil med en fossilbil. Internetskam! (Obs, mer ironi!)
Flygtrafikens utsläpp står för 1,4 procent. Internet är alltså en större utsläppare än flygplanen. Och fundera på detta: 2,8 miljarder människor använder träkol för att värma sig och laga mat – de utsläppen står för sju procent av världens koldixodutsläpp.
Vi i Europa som tar tåget för att undvika ”skam” och möjligtvis för att framstå som bättre är kanske inte heller så fantastiskt bra som vi tror. Enligt Chalmers digitala verktyg, Klimatsmart semester, är det så här: Ett eldrivet tåg genom Europa släpper i snitt ut 34 gram per personkilometer. Genomsnittståget i Europa släpper ut 45 gram. Är det dieseldrivet ligger utsläppet på 91 gram.
Fyra personer i en vanlig bil är alltså ofta bättre för klimatet än om familjen åker tåg.
Så här kan man hålla på. Ett tag var plastpåsar i matvaruaffären skamligt, för att nästa dag vara mycket bättre än tygpåsar. Ena dagen är halloumi räddningen, andra är det uselt.
”Fyra personer i en vanlig bil är alltså ofta bättre för klimatet än om familjen åker tåg”
Vi kommer till två huvudfrågor. Var kommer energin ifrån och är klimatet den enskilda individens ansvar eller är det på politiker och företag som det verkliga ansvaret vilar?
Vi måste byta ut all fossil energi med hjälp av subventioner för förnyelsebar energi och skatt på koldioxid. Det är alltså politikernas ansvar. Man behöver inte ens lägga klimathotet i ekvationen för att hitta argumenten. Fossil energi ger mer hälsovådliga utsläpp, de förstör naturen när de utvinns och transporteras och de kommer ofta från länder utan demokrati.
När det gäller individens ansvar anser jag att vi som konsumenter har ett ansvar att välja, att sätta press på företagen – som kommer ta fram lösningarna. Men vi ska inte sluta leva. Vad skulle hända med länder där turismen står för en stor del av inkomsterna om alla slutar resa? Hur skulle fattiga länder påverkas om vi slutar köpa varor som de tillverkar?
Jag tycker inte heller att vi ska sluta äta kött, däremot hoppas jag att den stora efterfrågan på kött ska ge oss syntetiskt odlat kött. Samma sak är det med flygandet, slutar vi flyga krymper vår värld, men fortsätter vi och ställer krav på flyget kommer bättre bränslen och elflygplan.
Det finns en fråga till som bland vissa är tabu. Är klimatkatastrofsiffrorna överdrivna? Är det bara tio år kvar till dess världen riskerar att gå i okontrollerbar spinn om vi inte lyckas bromsa utsläppen – eller inte?
Jag vet inte. Ingen vet.
Faktum är dock att många unga lider av klimatångest och mår dåligt. När folk koketterar och berättar att de slutat flyga, slutat köra bil, slutat resa, inte tänker försöka få barn – för klimatets skull – då överdriver de sin egen betydelse.
Det är inte de som slutar med allt som kommer att lösa problemen. Det är precis tvärtom. Vill du förändra något, köp de bästa varorna.