Redaktionsfighten är igång: Batteribilar mot vätgas

Premium Fyra olika perspektiv på bränslecellsbilarnas för- och nackdelar.

Redaktionsfighten är igång: Batteribilar mot vätgas

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


"Jag bryr mig inte om jag har fel, för det har jag inte"

Senast jag plitade ihop en krönika skrev jag om hur överlägsna batterielbilarna är. Det tycker jag fortfarande och jag tänker stå fast vid det som en gammal gubbe som tycker kvinnor hör hemma i köket. Vilket givetvis är skitsnack. 

Jag har faktiskt otroligt svårt att förstå varför tillverkare satsar på vätgas, i alla fall för personbilar. Det som verkar vara vätgasvurmarnas huvudargument för bränslecellstekniken är hur snabbt det går att tanka, men jag tänker absolut inte skaffa en bil som tvingar mig att åka till en specifik plats för att tanka en gas som måste förvaras i speciella tankar nergrävda i marken. Jag vill "tanka" hemma i garaget för en bråkdel av priset, helst medan jag sover för att slippa vänta på att bilen blir redo för nästa resa.

Egentligen är batterielbilarna redo att ta över hela Sveriges personbilsflotta. Det som kan ses som hinder är mest småsaker som kommer lösas. De två största är laddinfrastrukturen och bristen på bilmodeller. Det behöver komma en elbil i Passat kombi-storlek för att vi verkligen ska kunna skifta fokus från förbräningsmotorn. Infrastrukturen kommer i sinom tid och på den punkten är inte vätgasstationerna precis marknadsledande. 

Ska jag vara helt ärlig tycker jag batterielbil är det självklara valet om man är ute efter en ny bil. Det finns inget att vänta på, det är nu det är billigt. När väl kilometerskatt införs och miljöbilsbonusar försvinner kommer kostnaderna att öka. Utnyttja det faktum att det går att få en bil som är mycket bättre på det som spelar roll i vardagen än dagens förbränningsbilar, och som samtidigt är billigare att äga. 

Jag förstår givetvis att det finns de som har mer än 20 mil tur och retur till jobbet och som inte kan skaffa laddbox hemma och inte heller har möjlighet till laddning nära jobbet, fast de är nog försvinnande få. 

Personbilsflottan kommer till slut bestå av enbart batterielbilar. Jag bryr mig inte om jag har fel, för det har jag inte. Okej, det kanske var lite kaxigt men jag har väldigt svårt att se en framtid med bilar som måste fyllas på vid en tankstation när det går att få en som tankas hemma medan man äter middag. 

När det gäller den tyngre trafiken är jag däremot inte lika säker men teknikutvecklingen har överraskat förut. Jag tror jag kommer få se en helelektrisk fordonsflotta innan jag går bort. 

Jag kan däremot garantera att vi aldrig kommer få se en vätgas-V60.

Elias Medelberg


"Ursäkta Elias korkade åsikt, för han vet inte bättre"

Jag kan ursäkta min unga kollegas korkade åsikt, för han vet helt enkelt inte bättre.

Den teoretiska potentialen med vätgas och bränsleceller är fantastisk. Vi behöver dock den politiska viljan för att realisera den istället för att bara stirra oss blinda på batterier och tro att den tekniken allena ska frälsa oss i omställningen till fossilfritt. Det behövs flera alternativ.

Batterier är tunga, dyra och låt oss inte glömma den skitiga och ofta moraliskt tveksamma framställningen av de råvaror som behövs för produktionen.

Vätgas är egentligen ett smartare alternativ för energilagring, oavsett om vi pratar om i bilar, hus eller något annat.

Möjligheten att tanka hemma och att använda bilen som en rullande, flexibel kraftkälla finns nämligen med vätgas och bränsleceller också. Dessutom kan man enklare lagra större mängder energi än med batterier.

Man kan faktiskt tänka sig att vi i framtiden kommer kunna producera och lagra vätgas i våra hem, exempelvis med hjälp av solcellsel. Sedan kan man använda den för att just tanka bilen, eller låta bränslecellen i bilen omvandla den till elektricitet för att driva diverse apparater i huset, alternativt ute på fältet.

Honda har länge jobbat med en vision om hur ett vätgassamhälle skulle kunna se ut. De har tagit fram mobila stationer som än så länge är avsedda för bruk hos företag och offentliga institutioner. De producerar och lagrar vätgas så att man kan tanka bilar.

Den offentliga infrastrukturen behöver naturligtvis bli mycket, mycket bättre än vad den är idag. Honda, Nissan och Toyota stöttar redan ekonomiskt utbyggnaden och driften av vätgasinfrastruktur i Japan.

Men låt oss ta det här med tankning. Har du hört talas om laddköer? I takt med att elbilarna blir vanligare kommer laddstationerna klägga igen. Jag satt senast i en sådan kö bara för några dagar sedan.

De flesta svenskar bor faktiskt i flerfamiljshus (lägenheter), jag är en av dem. Jag har inte möjlighet till laddbox, eller att ladda hemma över huvud taget. Det är bara på jobbet som jag kan ladda regelbundet i min vardag. I övrigt är jag hänvisad till att slösa tid vid publika laddstolpar – vilket blir ganska ofta när jag kör elbil. För jag pendlar minst tolv mil om dagen, mer när jag har ärenden längs vägen.

Att fylla en vätgasbil med 50 mils räckvidd går på tre minuter. Dessutom ligger en av Sveriges få vätgasmackar längs min pendlingssträcka, så jag tar en bränslecellsbil, tack.

John Eriksson


"Energilagring är skäl ett, att mota kineser är skäl två!"

Det finns inte det minsta tvivel om att det inom fem år kommer rulla en massa vätgasbilar på våra vägar. 

Min spaning är att de flesta stora tillverkare kommer ha minst en vätgasbil på programmet, på samma vis som att de numera har en riktig elbil att sälja.

Hur konstigt det än kan låta är en av de främsta anledningarna till vätgasbilarnas framgångar att vi inom en ganska snar framtid kommer kunna slösa med ren energi!  

Du läste rätt – men det beror inte på att vi har slopat oljan och att vi badar i billig och förnyelsebar el, utan på av att vi kommer få mycket förnybar elektricitet som vi inte kan lagra. 

Investeringarna i kraft från sol och vind exploderar just nu eftersom priserna på både solfångare och vindsnurror sjunker snabbt samtidigt som drevet går mot olja och kol – och det är givetvis riktigt bra nyheter för både klimat och luftkvalitet.  

Så trots att vätgasbilarna slösar på el eftersom man tappar minst 30 procent av kraften när själva vätgasen produceras och sedan en hel del till när vätgasen blir till elektricitet, behövs de för att vi ska kunna hushålla på all ren el. Det handlar givetvis om att vi måste kunna lagra ren energi även när det är vindstilla eller mörkt ute. Enkelt sagt blir det billigare att lagra stora mängder vätgas än att bygga gigantiska batterier.

Suget efter råvaror till batterier kommer bli enormt och produktionen en flaskhals – vi behöver fler spår än batteribilar för att klara omställningen till fossilfritt.

Det som kan komma att tala emot vätgasbilar är givetvis om batteritekniken tar stora kliv framåt. Men det finns något annat som talar starkt för vätgasbilar: utsikten att mota kinesisk industri!

Bilindustrin i Japan, Korea och Tyskland skulle inte ha något emot att få ett stort försprång inom en miljövänlig teknik där de kinesiska tillverkarna ligger på efterkälken. 

Kanske kan det vara den största drivkraften för vätgasbilsutveckling? Det enda som behövs är att någon bygger "vätgasbilarnas Tesla", en snygg, skojig och snabb vill ha-vätgasbil.

Alrik Söderlind


"Jag körde bränslecellsbil för tolv år sedan"

Sommaren 2007 bjöd Honda in ett gäng journalister till Gotland för att vi skulle få köra något så speciellt som en (koncept-)bil som gick på el. Bara det var konstigt på den tiden, men än konstigare var att Hondas tekniker berättade att elektriciteten tillverkades i bilen, i något som kallades för en bränslecell. Man tankade vätgas och ur "avgasröret" droppade det vatten. 

Jag plockade upp hakan från marken och styrde ut på Gotland Ring i den vinröda och faktiskt riktigt linjesköna Honda FCX Concept. Körupplevelsen var väldigt underlig vill jag minnas, mest var jag förbluffad över hur tyst framfarten var. (Kom ihåg, det här var ett år innan Tesla började tillverka den första Roadstermodellen, och hela fem år innan Model S – som på riktigt pinkade in Teslas elbilsrevir.)

Att köra en bil som inte hade en förbränningsmotor kändes så pass skumt att jag knappt ägnade en tanke på hur elen hamnade i bilen. Det här med bränsleceller och vätgas var så främmande vid den tidpunkten att det knappt kändes relevant – bilen gick ju på el! 

Den japanske projektledaren som hade flugits in förklarade att inom tio år skulle Honda ha en produktionsklar version på marknaden, men redan året efter, 2008, kunde de som bodde i Kalifornien leasa en Honda FCX Clarity, som den serietillverkade (och markant fulare) versionen hette. Eller serie och serie, det rörde sig om ett hundratal bilar, och då som nu var infrastrukturen det största kruxet. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt många ställen där man kunde tanka vätgas. 

Honda har sedan dess fått sällskap av Toyota (Mirai) och på senare tid även av Hyundai, men alltjämt är infrastrukturen det största debattämnet när det gället vätgasbilar. Tesla löste problemet själva genom att placera ut laddstolpar, och därmed blev bilarna väldigt intressanta för de som hellre vill köra på el än på fossila bränslen.

El finns i ungefär 99,9 procent av alla svenska hem, och däri ligger ytterligare ett av vätgasens problem. Att "tanka hemma" lär aldrig bli ett alternativ, så det måste finnas tankställen på en mängd platser för att idén ska slå. Frågan är om det finns någon, eller några, biltillverkare (eller andra företag) som är villiga att "göra en Tesla" och bygga en fungerande infrastruktur? 

På ett sätt hoppas jag det, för generation två av Mirai, som Toyota presenterade på årets Tokyosalong, är så vacker att jag hoppas att den blir en dussinbil.