Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Nu är det ett nytt år och det finns inte en biltidning eller för den delen en vanlig tidning som inte haft 200 sidor om hur dyrt det kommer att bli att köpa nya bilar. Skatterna höjs astronomiskt i ytterligare ett försök att få människor att sluta åka bil, antar jag. Det har varit så mycket prat om det att jag har slutat lyssna för länge sedan. Heter det ens Bonus-malus, förresten? Jag tror det, men jag är inte säker.
Hur som helst kommer det att bli svindyrt att köpa nya bilar på grund av massa skatt, så mycket kan vi vara överens om. Min gissning är att andelen nybilar som köps av privatpersoner kommer att minska något medan tjänstebilar kommer att fortsätta säljas i samma takt som tidigare. Företag som har anställda med tjänstebilar kommer att fortsätta ha tjänstebilar.
Kanske kommer några fler småföretagare välja att ta bilen på företaget istället för att ha den privat, jag kommer säkert vara en av dem. Hellre låta företaget stå för kostnaden än att betala höga skatter med lön som man redan skattat bort två tredjedelar av innan man ens fått in den på kontot.
Det lämnar en hög bilar som privatpersoner ändå kommer att köpa och bli sönderskattade för. Men jag har världens enklaste förslag. Låt bli. Sluta köp nya bilar. Det är jätteenkelt. Jag har nog ägt en bra bit över hundra bilar genom åren, och jag tror inte fler än 10–15 av dem har varit helt nya.
Ni förstår, man får väldigt mycket mer för pengarna när man köper begagnat. Inte för att jag tror att jag behöver förklara det för er men jag gör det ändå.
Jag har, precis som alla andra, en budget och då kanske man ställs inför valet mellan en ny, lite mindre utrustad bil, eller en 2–3 år gammal bil med större motor och mer utrustning – för mindre pengar.
För mig är valet jätteenkelt. Jag väljer alltid den beggade. Nybilslukten är liksom inte värd hur mycket som helst. Vad finns det mer för skäl att köpa nytt istället för beggat? Garantier kanske, det tror jag folk tycker är viktigt.
Vet ni vad, skit i det. Ofta erbjuder begagnathandlare garantier som man antingen får på köpet eller som man kan köpa till. Visst är nybilsgarantierna bättre, men hur ofta går en bil sönder egentligen? Hur många gånger har ni använt er nybilsgaranti? Ska man vara cynisk känns det som att det som går sönder ändå inte täcks av den.
Vad finns mer? Finansiering? Nej, den är lika bra på beggade bilar. Försäkringen blir lite billigare vet jag, så länge man har vagnskada, men samtidigt är det så att försäkringspriset har så otroligt mycket mer att göra med vilken bil du väljer så välj rätt bil bara så blir det ändå billigare i slutänden.
Förutom det kan jag inte komma på så mycket. Därför känns det självklart att köpa begagnat istället för nytt.
Det enda starka skälet till att köpa en ny bil som privatperson är känslomässigt. Har du drömt om en bil länge, du kanske har sparat dina surt förvärvade slantar för att en dag kunna köpa just den där nya bilen.
Gör det då, men gnäll inte över skatten. Ta det som den man eller kvinna du är och skratta åt det. Var stolt att du har kunnat unna dig en ny bil trots idiotiska skatter till höger och vänster, och se för Guds skull till att njuta av den. Tanken på vad saker kostar kan förstöra allting, tro mig.
De dagar jag tänker på vad mina bilaffärer har kostat mig vill jag gräva ner mig i ett djupt hål och aldrig komma upp. Jag skäms när jag tänker på vad jag hade kunnat göra med pengarna istället.
Men de dagarna jag skiter i det, och sitter i min bil (vad det nu må vara för dagen, det enda de har gemensamt är att jag egentligen inte har råd med dem), när jag bara sitter där, och tittar på inredningen, lyssnar på motorljudet och drar iväg. Då är det värt det.
Så mitt råd till dig blir: köp en ny bil om du vill. Men gnäll inte, och vad du än gör – se till att njuta av det.