Alrik Söderlind: Vikten av att vinna till varje pris

Därför kan Sveriges strävan att "vinna miljöracet" inte bara hjälpa oss utan alla.
Annons

Alrik Söderlind: Vikten av att vinna till varje pris

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Vad är egentligen meningen med allt? När jag åkte hem efter dagens jobb stack tankarna iväg till vad jag skulle laga till middag, vad som måste fixas hemma och vad som hade hänt under dagen. Ni vet.

Men så blev det plötsligt helt klart för mig, där jag satt i min lilla BMW i3 och slagit av värmen bara för att körsträckan skulle bli längre. Nej, jag behövde inte slå av den, jag hade ström kvar för flera dagars jobbpendling. Insikten: det är tävlingsinstinkten som är grejen, den kan förändra allt.

Jag är inte elbilsrabiat som en kompis som brukade hata elbilar, men som sedan han fått sin Volvo T6 laddhybrid blivit fullständigt störd. När han skulle ta familjen på en födelsedagsmiddag kunde de inte åka förrän bilen laddat klart och sedan fick värmen absolut inte slås på. Frun fick efter mycket bråk tillåtelse att sätta på lägsta stolsvärmen. Middagen blev så där mysig efter alla hårda ord, men gissa om han kom fram och tillbaka utan att förbränningsmotorn startat?

För bara en månad sedan tråkade han mig om att elbilar inte låter något, är trista, inte är riktiga bilar. Men nu älskar han tystnaden och elbilsdjävulen har slagit sina klor i honom, trots att han vet att han beter sig som en…

Vi människor älskar att tävla. Så enkelt är det. Och ibland fuskar vi för att vinna – som Volvo gör i testet i denna tidning. Men mer om det när jag förklarat hela tankegången som dök upp i mitt huvud.

Alrik Söderlind: Vikten av att vinna till varje pris

”Så till Volvos fusk. Att 2020 värma kupén i en laddhybrid med en bensinvärmare för att försöka vinna…”

Det som triggade mig var nog dagens sista samtal från en läsare som hade en lista med elbilsproblem. Vi gick igenom allihop och när han sade att elbilar tar lång tid att ladda höll jag självklart med. Så är det. Någonstans svängde samtalet till att han började tala om ingenjörer som de stora hjältarna som sällan får det beröm de förtjänar – fast det är de som kommer att lösa problemen. Inte politikerna. Vi blev rörande eniga om att utvecklingen går otroligt snabbt. När jag frågade vad han tror om elbilar om tio år kom frustrationen tillbaka. ”Varför ska Sverige gå före alla andra länder i omställningen mot mindre klimatutsläpp, vad vi gör spelar ju ingen roll. Politikerna förstår inte vad de håller på med.” 

Men vad är då meningen med allt? Fråga vilken idrottare som helst så lär svaret bli att vinna, att bli bättre, utveckla sin teknik, sträva, kämpa – tävla! Strunt samma om det är att hoppa högt, kasta något långt eller att köra snabbt runt en bana. Allt är meninglöst utan tävlingsmomentet.

Just nu handlar världspolitiken främst om en sak: koldioxid.  Världens totala koldioxidutsläpp har fördubblats sedan 1977 samtidigt som Sverige 2012 lyckades komma ner under världsgenomsnittet av utsläpp per person. 2014 låg Sverige på plats 122 av 192 länder.

Vi är bra, men inte bäst. Och nej, vad vi än gör så räddar det inte klimatet. Enligt Worldometers.info är Sveriges andel 0,13 procent av totalutsläppen.

Störst effekt per krona skulle vi förmodligen få om vi hjälpte andra länder, men kanske kan vi påskynda hela världens utveckling om vi satsar på teknikutveckling och hittar en politik som gör sänkningen samhällslönsam – kanske gör vi mest nytta om vi satsar på att vinna racet? Inte slackar.

Men var finns balansen, hur fort ska vi skynda? Knutpunkten i läsarens upprördhet var att han kände sig tvingad att köpa en elbil – och att han inte tyckte att de var bra. Men varför inte strunta i elbilar några år och se vad som händer? Är de för dyra, dåliga, trista eller pajar vardagen – köp det du vill ha! Vägra bilskam – sånt är för fundamentalister.

Kör du 60 mil om dagen i tjänsten – köp en diesel. Har du inte råd med elbil eller saknar laddplats, köp något annat. Det är enkelt. Men räkna noga på totalekonomin.

Så till Volvos fusk. Att 2020 värma upp kupén i en laddhybrid med en bensinvärmare utan avgasrening, för att försöka vinna räckviddstävlingen, är om inte fusk så lågt. Mycket pinsamt. Min rabiata kompis gör faktiskt en liten miljögärning genom att vägra värme.

Till sist, den stora frågan om meningen med allt kan bara få ett PK-svar: att hjälpa andra. När det gäller klimatet tror jag att det svenska racet gör just det, skapar fler vinnare! 

Annons
Annons
Rulla till toppen