Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Min elbilsångest fortsätter. Jag har, som ni som läst min krönika tidigare vet, beställt två elbilar, trots mitt hetsiga elbilsmotstånd.
Jag har egentligen ingenting emot att använda en elbil till vardags men jag tycker att de får alldeles för mycket uppmärksamhet och jag tycker egentligen att det är för tidigt att köpa en ny, tekniken utvecklas fortfarande i en rasande fart och en elbil som är av senaste snitt idag, kommer man skratta åt om två år.
Jag är heller inte förtjust i elbilsmaffian, med Teslaanhängarna i framkant och deras ständiga försvarstagande av dem, och deras obevekliga vilja att vilja tala om för världen att en Tesla är det bästa man kan ha, oavsett hur bra eller dåliga de är. El ska det vara! Har man något annat är man dum i huvudet!
Säger någon så till mig gör jag per automatik tvärtom. Kanske är det en del av anledningen till att jag åker en sug-V12:a med raka rör. Ingen ska tala om för mig vad jag ska ha för bil. Nej, det finns nog ett par andra anledningar också.
Men jag har ju beställt två stycken. Dels en Tesla Cybertruck som, om den ens blir verklighet, kommer tidigast om ett par år. Sedan var jag snabb ur startblocken när Porsche berättade att de skulle bygga en elbil. Jag tror jag förbeställde den för 3–4 år sedan, så fort de började prata om den. Sedan dess har jag trakasserat Porsche och dess tilldelningsgrupp för att få en bil så tidigt som möjligt, helst den första i Sverige. Taycan döptes den till och nu är den här.
Jag fick till slut löfte från Porsche att jag skulle få en av de allra första och blev jätteglad! Äntligen skulle jag göra en riktigt bra bilaffär, en sådan där som mina vänner pratar om hela tiden. Få en Porsche tidigt, åka med den en stund, och sälja den med vinst. Jippi!
Men efter hand har entusiasmen dalat något. Dels fick den sig en käftsmäll när jag var nere på Porsche Center och specade bilen. 2,3 miljoner skulle den kosta. Det var rätt mycket pengar för en elbil kan man tycka. Mer än vad jag har råd med, men kan jag sälja den efter ett tag och tjäna ett par kronor, eller åtminstone få igen pengarna kan det ju vara värt att skaka fram stålarna.
Men de milslånga köerna efter bilen som jag hoppades på verkar ha uteblivit. I alla fall efter de första modellerna som släppts, nämligen Turbo och Turbo S. Kön verkar bli efter 4S, den modellen som släpps lite senare, och är lite mer humant prissatt. Dessutom tror jag att många väntar på kombimodellen, eller halvkombin kanske. Den med lite mer utrymme i alla fall. Den första som släppts är trängre än en Panamera.
Och hela mitt upplägg med att jag skulle kunna åka omkring och skryta i en av de första föll lite platt. Att få den första 4S när det redan snurrar massa andra på vägarna lockar inte lika mycket. Så igår ringde jag till Porsche och tackade nej och släppte min plats i kön. Det blev ingen bra bilaffär för mig denna gång. Inte med Porsche i alla fall. Tråkigt när man väntat på något så länge, men så fick det bli. Jag har inte råd med en halv miljon i förlust på ett halvår så jag törs inte.
Men mitt i min bilavbeställarångest ringde mina trofasta vänner på Lecab Bil.
”Vi har hittat en åt dig nu”, sade säljchefen. ”Vi specar den på måndag och fixar en kanondeal. Ha en bra helg.” Säger en värmlänning att det ska bli en bra deal så blir det en bra deal. Så nu har jag beställt en ny elbil istället för Porschen! Ibland går det undan! Vad det blir får ni läsa om när den står på radhusuppfarten. Har Porsche Taycan lärt mig något är det att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken.