Bengt Dieden: ”Då skulle kungen ha varit med i natt”

En glädjepiruett som kostade en växellåda, som blev orsaken till ett nattligt äventyr.

Bengt Dieden: ”Då skulle kungen ha varit med i natt”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Walter Rosenlechner kommer från Linz i Österrike och han inte bara kan Porsche, han är Porsche. Walter har under hela sitt vuxna liv sysslat med Porsche och det han inte vet om märket vill ingen veta. Det var så jag kom i kontakt med honom i slutet av 70-talet när vi just hade startat RHK, Racerhistoriska Klubben. 

Klubben var ett gäng entusiaster som ville använda sina bilar för något annat än utställningar och familje­rallyn. Vi ville köra dem på bana helt enkelt, under ordnade former.

Till vår hjälp hade vi ett reglemente som hos FIA kallades "Appendix K". Initiativtagare var Ian Nilsson som också blev vår första ordförande, Staffan Lindberg blev snabbt chefs­ideolog och Lars Widenborg besiktningschef.

Walter var med i detta gäng och han körde en Porsche Super 90 GT, en till synes vanlig 356:a men så var inte fallet. Det handlade om en lättviktsversion där till och med fälgarna var tillverkade av aluminium. Motorn var däremot inte den något fragila Fuhrmannmaskinen med dubbla överliggande kamaxlar utan en stötstångs­motor på 82 hk. 

Bilarna vi använde är idag värda en förmögenhet men det visste vi ju inte då så det kördes friskt med både Mercedes 300 SL, Ferrari 250 Tour de France, Alfa GTA, MGA, Triumph och så Porschar förstås, där Walter alltid var snabbast med sin lätta Super 90 GT.

År 1984 skulle Norrköping fylla 600 år. I stadens utkanter bodde medlemmen Berndt Lundström som körde en underbart vacker Lotus Elite (bilvärldens Stradivarius anser vissa). Han övertygade kommunstyrelsen att fira jubileet med en tävling med gamla bilar. Då banan gick mitt inne i centrum utan avspärrningar kallades det inte tävling utan uppvisning. Det gick till så att två mc-poliser körde först och sedan kom hela fältet av sport- och tävlingsbilar.

Tempot blev högt efter ett par varv och jag minns att med min Giulietta Sprint Veloce fick jag stå på så mycket det gick. Åskådarna i portgångarna stod ett par meter från banan och jublade och det hela kändes nästan som på Targa Florio. Allt gick som det skulle och kommunen började redan planera för en fortsättning.

Nu skulle det bli racing på riktigt och då kunde man inte köra inne i staden, det gick inte Bilsportförbundet med på. Några järnvägsövergångar asfalterades över, armcoräcken sattes upp i farliga kurvor och vips hade Norrköping en tävlingsbana och kunde även bjuda in internationella deltagare med mycket snabba bilar. Nu dök det upp bilar av märken som Lola, McLaren, Brabham, Chevron och Ginetta men för många var det ändå de klassiska äldre sportvagnarna som utgjorde huvudintresset. 

Under träningen var Walter med sin Super 90 GT och PeO Svensson i en Austin-Healey 3000 snabbast. På kvalet var det ändå Walter som tog hem pole position och han var därför jublande glad. För att spexa lite gjorde han några cirkelkörningar på banan med spinnande bakhjul. Det skulle han inte ha gjort.

Stadsrace skiljer sig från vanliga bantävlingar genom att det finns trottoarkanter. I sina gädjepiruetter slog Walter ena bakhjulet i en sådan med en kraft så att fälgen kröktes. Men värre var att växellådan fått sig en smäll så att den var förstörd. Ingen sådan fanns tillgänglig så det bestämdes att en ny skulle hämtas från Stockholm. Att se PeO Svensson vinna på walk-over, nej det ingick inte i Walters begreppsvärld. Det bar av till Stockholm i ilfart för att hämta en låda från garaget på Söder Mälarstrand. 

Att byta en växellåda på en 356:a innebär att hela motorn måste lyftas ur. En kvart innan tävlingen var allt klart och Walter rullade ut till startuppställningen. Starten gick och kampen med PeO blev hård men Walter gick segrande ur striden. Jubel i Porschedepån och efter en stund skulle man få celebert besök.

Kungen har ju ärvt ett bilintresse av Prins Bertil så han gick runt i depån och tittade. Eftersom Walter vunnit sitt heat i en spektakulär kamp valde Kungen att gå dit och frågade honom:

"Nå Walter, hur kändes det att köra så här fort inne i stan?"

"Nja", svarade Walter, "här gick det väl inte så fort. Men då skulle Kungen ha varit med i natt."

"I natt", sade Kungen och blev intresserad. Vad hände då?"

"Jo, vi var tvungna att köra till Stockholm för att hämta reservdelar. Och då må Kungen tro att då gick det fort!"