Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag kom precis på att min son fyller 16 om drygt en månad. Det betyder att det är dags att börja övningsköra. Jag har bävat för den dagen. Inte för att han ska ge sig ut i trafiken, jag ser fram emot när han kan skjutsa och hämta mig från mina eskapader.
Men mitt psyke är inte på långa vägar stabilt nog för att sitta bredvid någon som försöker lära sig något över huvud taget, allra minst köra bil. Jag har problem att sitta i passagerarstolen även med en väldigt rutinerad och kompetent förare på grund av mitt kontrollbehov. Hur ska det gå att sitta och vara pedagogisk med min son? Jag darrar vid bara tanken, inte på grund av att jag är rädd att han inte kommer vara duktig, det kommer han alldeles säkert att vara, men jag är rädd att jag kommer skrika och tjoa så mycket att han aldrig kommer vilja prata med mig igen, och absolut inte sitta i en bil med mig.
Jag är vad man i folkmun kallar lite hetsig, och det är motsatsen till vad man behöver vara som körskolelärare. Jag måste säga att jag beundrar dem som valt det som yrke, de måste ha galet stabilt psyke för att uthärda det de gör varenda dag.
Men oavsett hur jag tror det kommer gå måste det göras, jag måste försöka skärpa mig och bli en normal, samlad, pedagogisk pappa som alla andra pappor utom jag verkar vara. Vi får se hur det går.
Men när tanken dök upp i huvudet på mig att det här höll på att hända kom jag på att det var ett ypperligt tillfälle att köpa en bil till! Han måste ju ha en övningskörningsbil. Jag har ju ingen manuell bil och man måste väl lära sig att köra manuell låda även om det känns som att det knappt tillverkas några längre.
Jag drog den briljanta idén för min bästis och bad honom hjälpa till att välja bilmodell, en liten VW Up kanske? Så folierar vi den på något coolt sätt och sätter en rosett på den och ger honom den när han fyller, ascoolt ju! Men det enda han gjorde var att såga idén vid fotknölarna. Du kan inte köpa en bil åt din 16-åriga son din dåre. Vem gör det? Han ska spara själv och sedan ska du kanske hjälpa honom att köpa en, när han har fyllt 18 och fått sitt körkort, inte när han fyller 16. Dessutom kommer den bara bli stående 98 procent av tiden. Han får övningsköra i någon annan bil. Skärp dig!
”Jag har ju ingen manuell bil och man måste väl lära sig att köra manuell även om det känns som att det knappt tillverkas några längre.”
Nähä. Vad ska jag göra då? Ska jag lära min son den hårda vägen att vill man ha något får man jobba för det, köp din egen bil ungjäkel. Nej, jag är inte riktigt så mot mina barn. Jag har alltid sagt, och kommer fortsätta säga, att så länge mina barn är de fantastiskt empatiska, ödmjuka och underbara människorna de är, kommer jag att skämma bort dem så mycket jag kan.
Men den dagen de börjar ta saker för givet och begära grejor hit och dit kommer jag strypa tillförseln. Den dagen har inte kommit än, och jag tror aldrig den kommer, för jag har blivit välsignad med ett par riktiga A-barn vilket jag är makalöst stolt över.
Men eftersom jag oftast gör som min bästis säger tänker jag inte köpa någon bil, utan han får helt enkelt nöja sig med en av de jag har.
Hur jobbigt det än blir för honom kommer han inte få någon bil på 16-årsdagen. Det är dags att sätta ner foten.
Kan man övningsköra i en Lamborghini Aventador?