Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Corona drar fram över Sverige och resten av världen med förödande effekter just nu. Personliga tragedier för människor som blir sjuka. Personliga tragedier för människor som ser sina besparingar gå upp i rök och sina jobb gå förlorade.
Jag är själv drabbad av båda delarna. Dels verkar det som om jag har fått viruset. Jag är på inga sätt allvarligt sjuk, men har haft feber i en dryg vecka som inte vill släppa och vid minsta ansträngning visar det sig att det inte är lika lätt att andas som det brukar vara. Det kan såklart vara något annat men även om det är Corona är jag inte det minsta orolig och verkar ha fått en lindrig variant av det. Dels har mina intäkter, precis som för många andra, gått ner monstruöst. Från en trygg tillvaro med pengar över för att busa, till en för tillfället osäker framtid där tumskruvarna måste dras åt rejält för att skeppet inte ska sjunka.
Det är svårt att se ljuspunkter i det här, kan vi nog vara överens om. Jag tror att det vi får rikta in oss på är att genomlida det och hantera det på det bästa sätt vi kan, och hur det görs kommer vara högst individuellt beroende på ens egna förutsättningar. Ljuspunkterna kommer förhoppningsvis efteråt. De kommer att bestå av en ny uppskattning av liv och hälsa. En ny uppskattning av familj och vänner. En ny uppskattning av vad som är viktigt här i livet. Nya tankesätt.
Så vad är viktigt? Vad är viktigt för dig? Det kan bara du avgöra. För mig är mina barn viktigast. Efter det är det att leva. Lev nu, dö sedan.
Jag sitter bokstavligen i skiten ekonomiskt just nu, och jag har bara mig själv att skylla. Jag har bränt mer pengar de senaste åren än de flesta tjänar under en livstid. Bilar, båtar, resor, fester, klockor och gud vet vad har sett till att kontot aldrig har haft en chans att bli överfullt.
Jag hade enkelt kunnat bygga upp en reserv stor nog att reda ut både den här och ett par pandemier till. Men det har jag inte gjort. Jag har levt ur hand i mun oavsett intäkter. För varje krona jag har tjänat, har jag gjort av med två. Det är i alla fall så det känns. Helt idiotiskt kan man säga. Men man kan också säga att jag har levt.
Stora besparingar försvinner nu även för den lite mer försiktiga delen av vår befolkning. För människor som har tänkt att leva sedan. Varje krona som har funnits över efter normala utgifter har lagts åt sidan för framtiden. Satts i fonder, aktier, eller kanske återinvesterats i företaget som ska säljas lagom till det är dags för pension. Mycket eller allt är nu borta för en massa svenskar. Det är tragiskt. Men det är också en läxa. En livsläxa.
Håll inte igen på livet för att leva sedan får bli mitt tips. Spara inte på varken pengar eller känslor. Lev ut och lev nu. För ingen vet vad som kommer att hända imorgon. Ta till er av vad ni alla vet att människor säger den sista tiden i livet. Ingen önskar att man hade jobbat mer, ingen önskar saker ogjorda. Det man önskar sig är att man hade levt medan man hade chansen. Man ångrar saker man inte har gjort.
Jag tycker så här: Ring den där tjejen du inte kan sluta tänka på och berätta det för henne. Vad är det värsta som kan hända? Ta ledigt från jobbet och bara häng med dina barn. Både de och du kommer att uppskatta det. Och vet du vad, sitter du där hemma och drömmer om att en vacker dag äga en Lamborghini. Sälj några av dina aktier, ta ett rejält lån, och åk och köp en. Skulle allt gå åt pipsvängen är det inte hela världen. Jag kommer reda ut det här, och det kommer du också.
Man lever bara en gång. Så se till att leva.
Kärlek till er alla och ta hand om varandra