”Flash”: Kan elmotorsport ersätta dagens motorsport?

"Kanske en dag när de som växer upp aldrig har sett eller hört en bränsledriven racerbil, kanske en dag när de som växer upp inte ens sett ett plåster och aldrig sett faran i vitögat"

”Flash”: Kan elmotorsport ersätta dagens motorsport?

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Just nu händer inte så mycket i motorsportens värld. Jag läser allas inlägg på sociala medier. MotoGP, Formel 1, Valentino Rossi, Marc Marquez, Autosport med flera, och de gör alla sitt bästa med att berätta om vad de gör på dagarna och kvällarna.

Men nu börjar det bli jobbigt på riktigt. Därför blir man glad när sport efter sport meddelar att de kommer att börja köra sina tävlingar, åtminstone på tv. Ljuset kommer sakta tillbaka till ens vardag igen. De senaste månaderna har man förstått hur mycket man saknat motorsporten när den varit borta.

Men idag ska jag skriva om elracing, är det framtiden för oss motorsportnördar? Vi kan väl börja med att säga att olja och bensin kommer att fasas ut ur bilindustrin. Frågan är mer när än om. Vi är många som gissar så jag kan väl också gissa. Jag misstänker att el behöver femton–tjugo år på sig att knuffa bort bensin och olja för gott, kanske mer. Just själva elmotorn är inget problem, flaskhalsen är batterierna och laddandet, där är vi inte är riktigt framme just nu. 

Först och främst är elbilar alldeles för tunga, och idag går de för kort sträcka och måste därmed laddas lite för ofta. 

Elbilar i motorsport då, kommer det att fungera? Där är jag mer tveksam. Visst, bra racing med många omkörningar skapar intresse, så kommer det alltid att vara. Men man pratar inte så mycket om vikt, bara om vridmoment och så vidare. Vikt är lika viktigt i motorsport som hästkrafter eller vridmoment. Av någon anledning har bilracing blivit tyngre, en Formel 1-bil väger idag minst 823 kg inklusive förare – från det att vikten legat på 600 kg. 223 kg mer än förr, och med de nya reglerna lär bilarna bli minst 45 kg tyngre, alltså runt 870 kg. En cirka 30 procent tyngre bil än tidigare. 

"Visst, bra racing med många omkörningar skapar intresse, så kommer det alltid att vara. Men..."

Det påverkar allt: hur man sliter däck, hur man kör bilen i kurvor och hur man bromsar den, och det är bara negativa saker – vikt är negativt. 

Jag var och tittade på MotoGP när de körde premiären för MotoE (elcyklar). Jag missade starten då jag grejade med kameran vid tillfället, och inte hörde när de körde förbi. Men jag kom också på att jag inte tyckte det såg fränt ut när de körde runt på hojarna, trots meriterade och duktiga förare i sadlarna. Svaret fanns i depån, hojarna är 100 kg tyngre än en MotoGP-maskin och blir därför klumpigare att hantera, och då mer ointressanta (för mig) att titta på, "kroppsspråket" på cykeln bli ointressant. 

Samma med Formel E, jag har verkligen gett det chansen, jag har verkligen försökt, precis som på 90-talet när man sade till mig: "När du får på den där träffen och bollen FLYYYYYGER över banan, då är du fast i golf." Jag spelade mycket en hel sommar, jag fick på den där träffen många gånger, men redan vid hål fyra längtade jag till hål åtta så jag kunde åka hem (jag skulle aldrig ens kunna tänka mig att spela arton hål).

Samma sak här. Jag tittar, jag har stor respekt för förarna, jag tycker det är oerhört kul att de kör så många stadsrace, men jag orkar aldrig titta ens till hälften av racen innan jag klickar bort det. Tunga, trötta bilar som ser ut som "dyra hyrkartar" på banor som oftast är smala, långsamma med hårnål efter hårnål. Och det som dödar allt intresse är att de går för långsamt och att de är för tunga. 

Så svaret för mig är att den dagen F1 är elektriskt, standardbilsracing är elektriskt, rallycross är elektriskt och rally-VM är elektriskt, då har motorsporten dödat publikens intresse. 

Finns det något hopp? Ja, kanske en dag när vi petrolheads är döda sedan länge, kanske en dag när de som växer upp aldrig har sett eller hört en bränsledriven racerbil, kanske en dag när de som växer upp inte ens sett ett plåster och aldrig sett faran i vitögat – ja, då kanske motorsporten finns igen, men nu snackar vi om tvåhundra år. Min gissning är att det får vi som lever nu aldrig veta.