Detta är en krönika som först publicerades i auto motor & sport nr 14/2020. Innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag har precis suttit i tre timmar och pratat med en kille som heter Jonas. I slutet av mars i år, dagen före hans 40-årsdag, får han ett samtal från sin panikslagna svärmor. Hans gravida fru håller på att bli rånad på sin nya Audi RS 7 som hon fått av honom några veckor tidigare i Alla hjärtans dag-present.
Hon och hennes mamma hade pratat i telefon när det hände. För bara sekunder sedan hade en rånare tryckt en pistol mot sidorutan och sagt åt henne att hoppa ur bilen, annars … När samtalet bröts ringde mamman direkt till Jonas. Tänk er paniken i det samtalet. En mamma som hört sin gravida dotter bli pistolhotad pratar med det kommande barnets pappa.
Jonas kastar sig tillsammans med tre vänner han har på besök in i familjens nya Audi Q8 och flyger ner mot centrum i Borlänge där det inträffat. De hittar snabbt hans fru, ser till att hon mår bra, sätter av en av killarna från bilen som får stanna med henne, och ger sig iväg i högsta fart mot Borlänges mindre trevliga bostadsområde, det första ställe de kommer att tänka på att leta efter den stulna bilen.
Efter bara några minuter, av en ren slump, ser de RS 7:an svänga ut från en parkering, tätt följd av en V70. Allt det som står här går att läsa i de numera officiella polisrapporterna.
Jonas trycker gasen i botten på Q8:an, fullt medveten om att han bara har en chans att stoppa dem. Får RS 7:an fri väg är den borta för gott. Han ser alltså nu framför sig de beväpnade männen som alldeles nyss har tryckt en pistol mot hans gravida fru. Föreställ er adrenalinpåslaget, tankarna som går genom hans huvud. Var de ute efter honom och hans familj specifikt eller var det bara en slump? Om jag släpper iväg dem nu, kommer jag någonsin få reda på vilka de är?
Jonas drar förbi den bakomliggande V70:n och sätter Q8:an med full kraft rakt i rumpan på sin egen RS 7. Han vill få stopp på dem till vilket pris som helst, han vill inte att de ska komma undan. RS 7:an snurrar ett halvt varv och ändrar körriktning, han kör på dem igen men de lyckas komma undan. Under tiden försvinner V70:n i full fart, i den sitter två av de fyra rånarna, men det vet inte Jonas nu.
Han vänder Q8:an och åker efter dem. Jakten tar slut i en rondell en bit därifrån när rånarna kör av vägen. De hinner ur bilen och flyr till fots, med Jonas och hans vänner hack i häl. Vid det här laget är poliser från hela Dalarna på väg till platsen och når snart fram.
Som tur är (gissar jag) för rånarna får polisen tag i de två killarna före Jonas och hans vänner, efter ett tumult där Jonas själv får polisens vapen dragna mot sig, innan någon hade koll på vem som var vem.
När de två första är i häkte utlyser han en belöning via sin Facebook på 100 000 kronor för att få tag i de andra två. Tipsen haglar in och det dröjer inte många dagar förrän alla fyra sitter häktade för grovt rån.
I förhör har framkommit att händelsen var slumpmässig, de letade efter en fin bil och det råkade bli denna. Hur lågt har ett gäng 20–25-åriga killar sjunkit när de pistolrånar en gravid kvinna? Enligt förhören skulle de byta bilen mot 100 gram kokain, med ett marknadsvärde på kanske 50 000–60 000 kronor. Och, bara för att undvika en onödig och felaktig debatt som säkert annars tyvärr blommar upp, samtliga fyra rånare har svenska efternamn.
Lagom när tårarna torkat och chocken lagt sig kommer nästa snyting. Jonas är själv anklagad för brott. Grov vårdslöshet i trafik och brott mot knivlagen. Knivlagsbrottet var ingen kniv, det var Jonas polisficklampa han hade med sig för att se något i marsmörkret. Rättegången är samma vecka som denna tidning släpps.
Vad som händer med Jonas bilar är oklart. Försäkringsbolaget avvaktar dom i målet mot Jonas innan de säger varken bu eller bä.
Men jag hoppas och ber för att det går bra för honom. Han förtjänar inte att bli dömd för något brott, och han förtjänar inte att själv behöva stå för reparationerna av de två bilarna. Vem hade inte gjort samma sak för att skydda sin familj?
Det här är en form av civilkurage som väldigt många fler i samhället behöver skaffa sig. Ja, i det här fallet var det hans egen familj, men efter att ha pratat med honom i tre timmar är jag säker på att han hade gjort om det för vem som helst. Tänk på det nästa gång du ser något hända. Ta inte upp mobilen och filma och lägg ut på Facebook som en jubelidiot, visa lite ryggrad och hjälp en människa som behöver dig istället.
Det var tur att det slutade som det gjorde, det hade kunnat gå mycket värre. Rånarna kommer alldeles säkert bli dömda och får förhoppningsvis långa fängelsestraff. Det materiella betyder väldigt lite eller ingenting i en sådan här situation.
Vill ni höra Jonas själv berätta om det som hände intervjuar vi honom i senaste avsnittet av Storfräsarpodden. Det är en intressant historia kan jag lova. Ännu intressantare blir det nästa vecka när rättegången drar igång.
Lycka till Jonas, och tack för att du visade hur man ska bete sig. Om inte försäkringsbolaget tar skadorna lovar jag att hjälpa till med i alla fall ett par bucklor, och jag är säker på att jag inte är ensam. Du ska hyllas för det du gjorde, inget annat.