Peter Ternström: Jag har en ny hobby!

Att cykla är väldigt roligt. Det tråkiga är alla uppförsbackar. Nu var det tråkiga som bortblåst.
Annons

Peter Ternström: Jag har en ny hobby!

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Jag har en ny hobby. Och det är superskoj! Det är faktiskt så fantastiskt att jag redan ser fram emot nästa gång. Jag har testat att cykla elektrisk mountainbike, och det är det roligaste jag gjort på länge. 

Mellan Pisa och Florens finns ett område som heter Montaione. Det är, typiskt för Toscana, en kulle med en by på toppen. Här är de helt galna på att cykla. Sedan väldigt lång tid tillbaka har de fostrat en kultur av toppcyklister, som vunnit Tour de France och Giro d’Italia. Borgmästaren är cykelfantast, och de har gjort något oerhört. De har satsat stort, all in som en pokerspelare, på att bli bäst på mountainbiking i Italien. 

Området är spektakulärt. Ett högt berg i mitten, där byn Montaione är placerad på toppen. Allt runt omkring är ett drömlandskap. Tänk dig en bild från en resekatalog över Toscana. Kullar, vingårdar, vackra hus. Så ser det ut. 

Till detta har de skapat en app. En karta med utlagda rutter. Ungefär som en skidort, med pister med olika färger. Svart väg betyder extrem down hill i skogen, medan gul färg är asfalterad cykelbana i lagom nedförsbacke. Vidare finns det massor av fina ställen att stanna på markerade. Allt från vingårdar, till restauranger och caféer. Platser där man kan äta lunch eller bara hämta andan en stund. 

Det är som Disneyland, med perfekta förutsättningar att spendera en dag på cykel på. Utan störande biltrafik. Ett Mecka för cyklister. 

Första gången jag var här var för två veckor sedan. Jag och två vänner bestämde oss för att testa elektriska mountainbikes för första gången. Det blev var sin Specialized Turbo Levo. Röd ram med svarta hjul. Det kostade bara 40 euro för en hel dag, med full laddning i batteriet. Hjälm var inkluderad. 

Har du testat en cykel med elmotor? Då vet du hur konstigt det känns i början. När du trampar förstärker elmotorn din kraft. Då min cykel var satt i läge tre, blev det nästan en wheelie. Fy helvete vilket drag! 

Cykeln gav mig fyra gånger kraften när jag trampade. Den accelererade som en avlöning. Jag fick snabbt ställa ned kraften från läge tre till läge ett. Det fanns tre lägen. Från slöast till snabbast. Läge två funkade bäst i början. 

 
 
 
 

Från att ha varit läskigt gick det till väldigt roligt på bara någon kilometer. Vi susade nedför kullen med oerhörd hastighet längs en cykelbana märkt gul i vår GPS. När vi väl nådde dalen började vi trampa. Det var dock mycket lättare att hålla hög hastighet än vad vi kunnat föreställa oss.

Elmotorerna höll oss vid gott tempo, nära 30 kilometer i timmen, oavsett om det gick uppför eller utför. En fantastisk känsla för oss som inte cyklade ofta. Ibland blev vi omkörda. Av tävlingscyklister iförda tights och hjälmar med lågt luftmotstånd. De kom i grupper. I linje efter varandra, i hög fart. 

Längst ned i dalen fanns en golfklubb – Castel Falfi. En av få golfklubbar i Toscana. Där åt vi lunch. Det blev penne arrabbiata och mängder av vatten. Nu var det dags att ta oss uppför alla backar tillbaka till Montaione. Något jag bävade för. Det var 16 kilometer nedför, nu skulle det bli 16 kilometer tillbaka – fast uppför, till byn där vi hyrt cyklarna. 

Gick det långsammare uppför alla backar 16 kilometer tillbaka? Nej, det gjorde det inte. Vi ställde våra cyklar i läge tre, det läge som gav oss mest extra kraft när vi trampade. Vi satt ned på sadlarna och trampade i lugnt tempo. Med elmotorernas hjälp gick det nästan lika snabbt uppför backarna som nedför. Det var som att sitta på en motorcykel. Vi kunde ta oss uppför århundradets tuffaste backar blixtsnabbt utan att bli andfådda. Det var magiskt roligt. 

Det här är utan tvekan framtiden. Elcyklar. Hade jag bott på Södermalm och jobbat på Kungsholmen hade hindret varit Västerbron. En uppförsbacke från helvetet, varje morgon. Både till och från jobbet. Med en elmotor på cykeln är det ett hundra procent annorlunda. Du kan sitta på sadeln och trampa i lugn takt. Du formligen flyger över vilken uppförsbacke som helst. 

Att cykla är väldigt roligt. Det tråkiga är alla uppförsbackar. Nu var det tråkiga som bortblåst. Istället känner du dig som Stålmannen. Som en Tour de France-cyklist med oändligt med uthållighet vilken backe du än möter. 

Nästa helg är jag tillbaka i Montaione. Då ska jag testa den röda pisten. Både nedför och uppför. Framför allt uppför backen. Det ser jag fram emot.

 
 
 
 

 

 
 

 

 
 

 

 
 
Annons
Annons
Rulla till toppen