Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Bilar är ett av mina största intressen. Parallellt med båtar är det bilar som har skänkt mig mest glädje och samtidigt orsakat störst hål i min utslitna privatekonomi.
Varje gång jag köper en ny sportbil lovar jag mig själv att det är den sista. Nu får det vara bra. Jag har redan haft alla bilar jag vill ha, vad ska jag köpa då tänker jag, ska jag börja köpa bilar jag INTE vill ha bara för att köpa något? Nej, det går inte. Jag lägger ner hela grejen. Det har varit några riktigt roliga år, jag har hunnit med alla bilar jag inom rimliga gränser har tillåtit mig själv att drömma om, hyperdyra hyperbilar exkluderade.
Jag har haft Lamborghini, Ferrari, Mercedes-AMG, Bentley. Säg en bil du tycker är tuff så är sannolikheten att jag har hunnit äga en några månader ganska hög. Om du och jag har samma smak vill säga.
Just nu finns det ingen bil på marknaden som ger mig något brutalt habegär. Jo, jag vill ha en Koenigsegg Gemera, men jag drömmer inte ens om den. Den kostar 18 miljoner och chansen att jag ska kunna spara ihop det med min karaktär är så försvinnande liten att jag inte ens är ledsen över det.
Jag kanske äntligen är klar, satt jag därför och tänkte för ett par veckor sedan när Aventadoren såldes. Eller?
Men faktum är att jag har några saker kvar att checka av på min bilbucketlist. Jag har aldrig haft en 1 000-hästarsbil kom jag ju på, det har jag alltid velat ha. Jag har heller inte hunnit med den där Pro Touringbilen jag har tänkt mycket på. Ni vet gamla amerikanare som byggs om till moderna banmonster.
Jag har heller aldrig haft en bil med sekventiell låda. Det är så sjukt coolt att bara sitta och rycka spaken bakåt när man ska växla upp, framför allt när man inte behöver koppla. Bara slita i växeln i en sådan vinande dogboxlåda. Finns få saker som är lika coolt. Tänk att ha allt det här i en fyrsitsig bil. Jag har ju faktiskt lovat mig själv att aldrig mer köpa en tvåsitsig.
Tänk också att få vara med och utforma hur den ska se ut. Jag menar inte som när man sitter och specar ny tjänstebil hos bilhandlaren, utan från grunden. Verkligen bygga något eget. Det vore väl något.
Det kanske ska bli mitt crescendo. Att från start vara med och speca och bygga en egen Pro Touringbil med seqlåda och minst 1 000 hästar på hjulen, självklart fyrsitsig.
Det vore något. Man lever ju bara en gång. Det kanske är dags att checka av de sista punkterna på den där listan. Eller rättare sagt: det ÄR dags att checka av den. Jag har faktiskt redan pratat med en bilbyggare kom jag på nu, vi har kommit överens om alla detaljer.
Nästa vecka skriver vi kontrakt och bygget drar igång. Nu ska vi byta pengar i plånkan mot uppfyllandet av bildrömmar. Det här kommer bli bra. Hård som apnävar kommer den bli.
Vad det är för något? Skit i det du. Jag håller min drömbil för mig själv ett tag till.