”Flash”: Varför har jag köpt en dålig bil?

När allt krånglar, är obekvämt och fungerar dåligt – då liksom lever jag upp, får lite hjärta och känner pulsen slå.

”Flash”: Varför har jag köpt en dålig bil?
Janne brukar ligga raklång på rygg på flaket på sin El Camino och titta på molnen – det är bilglädje!

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Varför köpte jag en El Camino -72 när jag äger en Nissan GT-R? Min GT-R har nya bromskivor och pads gjorda för racing, bara för att den skulle få bättre bromsar som redan var bra, allt för att göra min bil roligare, vilket den blev. Nu kommer det också bli en mappad motor på 630 hk från SCT Tuning, plus trimavgassystem från Ferrita, allt för att få fler hästar, mer vrid och framför allt ett fränare ljud, helt enkelt en roligare bil. 

Jag är också mest van vid världens bästa, finaste, coolaste bilar, som BMW X5, Porsche Panamera, BMW M5 och så vidare. Trots det och från ingenstans sprang jag och köpte mig en Chevrolet El Camino -72 för en månad sedan. Frågan jag ställer mig ihop med er är: Vad hände?

Visst, Porsche GT3 och Nissan GT-R, Ferrari Pista och BMW M3 är fantastiska bilar. De går som f…n, de har väghållning som f…n, och man har en körställning bra som f…n, allt är f…n perfekt. 

Så vad är bra med en Chevrolet El Camino? Hmm … Ja, inte passformen på dörrar, rutor, skärmar … Inte sittställningen … Förgasarmotorn då? Nja. Väghållningen? Mmm, nää. Instrumentpanelen? Absolut inte.

Den saknar AC så man får åka med armbågen utanför rutan för att svalka sig. Med risk för nackspärr, precis som förr. Och i vinter fungerar säkert inte värmen speciellt bra, man kommer troligtvis behöva skrapa rutan på insidan som på 70-talet när man är ute och åker, plus att man troligtvis behöver snöskoterkläder för att inte frysa ihjäl. Men jag köpte den ändå. Varför?

Jannes Nissan GT-R ska trimmas ordentligt och få ett sprakande avgassystem.

Enkelt förklarat: När jag lyssnat på Spotify, på min favvomusik månad efter månad sätter jag på radion och lyssnar på sådant jag aldrig skulle lyssna på annars.

När jag ätit på mina favoritrestauranger och fått min favvomat hemma månad efter månad äter jag på McDonalds bara för att jag inte tycker om maten där, eller så beställer jag en pizza utan att tycka om pizza, allt för jag är trött på att allting alltid blir som jag vill. 

Samma sak med bilar, jag tröttnar ibland på lättkörda, tysta, snabba, bekväma, fungerande bilar. Jag kör då ibland en gammal trött bil, där allt krånglar, allt är obekvämt och allt fungerar dåligt. Då liksom lever jag upp, får lite hjärta och känner pulsen slå.

Jag blir också nostalgisk och kör den med kärlek och stolthet. Jag känner mig till och med väldigt "cool" där i bilen. Imagen får sig en adrenalinkick, jag blir liksom "inne" på riktigt igen, det tycker i alla fall jag. 

Sedan har El Camino ett fantastiskt flak. Där lastar jag gokarten, crossen, kvistar och löv, jag hämtar lådor och där ligger jag på rygg raklång och tittar på molnen. Flaket är som man säger mitt "happy place".

Bilen behöver inte besiktigas, den är skattebefriad och man behöver inte krångla med vinter- och sommardäck, jag får åka på vad som helst. Jag behöver inte ens säkerhetsbälte, vilket jag ska montera ändå, det känns oklokt att köra utan. 

Så ett tips från mig, din livscoach när det gäller bilar: Känns livet tråkigt och lever du utan spänning i vardagen, köp en bil från sextio/sjuttiotalet. En rolig, vacker bil, men en "hög" med problem, problem som lär dig att det inte var bättre förr – men så mycket snyggare och roligare.