Peder: En elbil för 26 miljoner? Varför inte?

Det hade lätt blivit min första elbil om jag istället för att sprätta runt lätt salongsberusad och dricka skumpa hela dagarna hade gjort som några av mina vänner och jobbat hårt, kommit på bra ideér, och blivit rik på kuppen.

Peder: En elbil för 26 miljoner? Varför inte?
Krönikören och chefredaktören kollar in nykomlingen Pininfarina Battista.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Tidigare i veckan fick jag och Alrik som första svenskar titta närmare på elbilsmarknadens nyaste tillskott, Pininfarina. Ni känner igen namnet för att det är designhuset som har ritat bland annat de flesta Ferrari ni dreglar över, bland många andra legendariska F40. Nu startar de alltså ett eget bilmärke.  

De utlovade på plats att det kommer att komma ett komplett modellprogram i ganska snabb takt, med hundra procent elbilar. Allt från suvar till sportbilar. Deras första modell heter Battista. En enkel liten sak de börjar med måste jag säga. 1 900 hk, 0–300 km/h på tolv sekunder och bländande vacker.

Egentligen vill jag inte ens nämna prestandasiffror för då kommer Teslamaffian och berättar att Tesla Roadster är lika snabb. Det kanske den är, jag vet inte och jag skiter i vilket. Lär er för en gångs skull att en bil är mer än 0–100 km/h. 

Det här är den första elbil jag har sett som har en själ. Man kan ana ett litet släktskap med Ferrari i vissa delar av designen men den är ändå helt annorlunda. En ganska stor del av mig önskar att den ska komma i en version med en 800-hästars sug-V12:a men så lär det inte bli tydligen. 

Inredningen är skitball, väldigt olik något annat, även bortsett från att det är en elbil. Dessutom har den dubbla mugghållare. Tack Pininfarina, där slapp ni en sågning.

Precis som när jag tittade på Koenigsegg Gemera blir jag förbannad på de traditionella biltillverkarna för att de inte tar ut svängarna mer. Varför är det så? Varför är det så att man ser att biljäkeln kostar mer än vad jag har råd med?

Det är precis som när jag tittar på klockor. Man kan ta bort prislappen och varumärket, får jag välja mellan tio anonyma klockor lyckas jag garanterat välja den som är dyrast ändå. Sjukt irriterande. Den är ju liksom inte klädd i diamanter, vad är det som gör att man kan identifiera dyrhet så enkelt? Konstigt.

Hur som helst, Battistan ska tillverkas i cirka 150 exemplar, varav fem är av den version vi tittade på, Anniversario. Den är lite hårdare än den vanliga och kostar 26 miljoner kronor. Plus moms tror jag. Sjuka pengar såklart men man måste se det i förhållande till vad det är. Det är utan tvekan den värsta och snyggaste elbil som finns.

Det är garanterat många fler än 150 personer i världen som har råd att köpa den 100 gånger om. Det finns fler än 150 sådana i Sverige, jag känner minst tio av dem. Några är garanterat miljöfantaster, eller vill framstå som det vilket räcker gott i dagens ytliga samhälle. 

Även om man inte har en utstakad miljöprofil som potentiell kund är bilen ändå svincool och värd att köpa om man har råd. De kommer säljas. Det hade lätt blivit min första elbil om jag istället för att sprätta runt lätt salongsberusad och dricka skumpa hela dagarna hade gjort som några av mina vänner och jobbat hårt, kommit på bra ideér, och blivit rik på kuppen. Men nu har jag ju inte det. Så därför kommer troligtvis min första elbil bli något annat. 

Men jag kämpar emot ett tag till. Bygget av min nya bil som vi döpt till det ödmjuka namnet "The Game Changer" är igång. Japp, alla supercoola unika bilar måste ha ett namn.

Bilen vi utgår ifrån är på plats och en massa delar är på väg hem från världens alla hörn. Det ska bli kul att bjuda med er på resan när vi kommit en bit. Vem vet, vi kanske får se ett dragrace mellan den och Battistan till våren? Först till 300 km/h. Jag tror det kommer bli jämnt.