Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
En gång om året samlas Sveriges superbils-elit för att agera chaufförer på bana åt svårt sjuka barn. Barn som har varit med om hemska olyckor och barn som ofrivilligt har hamnat i social misär. Alla barn är nominerade till att delta under dagen av nära och kära som vet att de älskar bilar och vet hur mycket positiv påverkan betyder för barn som inte mår bra.
Under dagen ser man dock inga barn med problem. Det är skratt och leenden så långt ögat kan nå. I ett hörn av depån ligger en omkullvält tom rullstol.
Han som normalt sitter i den heter Joel och är nio år gammal. Han är ute och åker i en Ferrari, sedan skulle han åka en McLaren hörde jag, för att se vilken som var snabbast. Överallt ser man superbilar med glada barn i, och förarna är minst lika glada. Alla är tacksamma för att få vara där.
Drygt 100 bilar var vi i år: Ferrari, Lamborghini, McLaren, Bentley, Porsche, you name it. Vi hade till och med en helikopter som alla som ville fick åka en sväng med.
På kvällen, när barnen har åkt hem, arrangerar vi en stor välgörenhetsmiddag. Alla förare och codrivers är med. Ett tjugotal företag och privatpersoner har skänkt fantastiska objekt som auktioneras ut. Alla pengar går oavkortat till välgörenhet för barn.
I år samlade vi in över 1,6 miljoner! Det dyraste objektet var skänkt av en anonym privatperson. En topprenoverad Volvo P1800, den gick för drygt en halv miljon kronor. Första objektet som ropades ut var ingenting. Absolut ingenting. Det gick för 40 000 kronor efter en tuff budgivning.
Det säger lite om människorna som sitter i det där rummet. Först är de med hela dagen och kör barnen i sina superbilar. Sedan sätter de sig på kvällen och bjuder hem auktionsobjekt, inte för att de är i något stort behov av sakerna som ropas ut, utan för att de vill hjälpa till. För att de är bra människor.
En unge blev för sjuk för att kunna komma på dagen, det löste sig genom att en av förarna, tillika sponsor av eventet, tog sin Lamborghini Aventador och åkte raka vägen till sjukhuset där killen låg, och bjöd honon på en åktur där istället. Man blir tårögd av allas engagemang. Det går inte att undvika.
Alla, och jag menar alla, från barnen, deras föräldrar, bilägarna, sponsorerna, ALLA säger att det här är den bästa dagen på året. Den viktigaste. Den de ställer in semestrar för, den de köper en bil för om de råkar vara mellan två stycken.
Men den här dagen borde såklart inte behöva finnas. Det borde inte finnas barn som har det så tufft att de ska behöva komma till en sådan här dag. Det finns ingenting som griper tag i en så hårt som att se ett barn som har det tufft. Det känns så orättvist. Men nu är det så världen ser ut. Livet är ett lotteri och i ett sådant finns det nitlotter.
Men vad den här dagen bevisar, om inget annat, är att alla kan göra något. En sådan här dag kan tyckas meningslös i det stora hela men det är precis tvärtom. En enad läkarkår står bakom faktumet att positiv påverkan inte bara gör gott för stunden, utan även långsiktigt. Barn (och vuxna) svarar bättre på vård och medicinering om de tänker positivt. Om de har något att se fram emot, något glatt att tänka tillbaka på.
Jag får fortfarande mejl från familjer som var med på eventet för fem år sedan, de berättar att dagen fortfarande dyker upp i diskussioner minst någon gång i veckan.
Så gör något, blir mitt budskap till er idag. Pass it forward. Gör något för någon annan. En liten sak för dig kan ha stor betydelse för någon annan. Var glad och må bra, ingen vet vad framtiden har för planer för dig. Lev nu, dö sedan. Unna dig något du drömt om.
Vill du ha tips på vem du ska handla av när du gör det finns det en annons i den här tidningen med alla sponsorer till Barndagen, börja där. Köp en sportbil vetja, och var med som chaffis på Barndagen nästa år. Det kommer vara det bästa du har gjort.
Tack till alla barn som kom, tack till alla grymma bilägare som ställde upp, tack till helikopter-Kalle, tack till alla sponsorer och till alla som skänkte auktionsobjekt. Tack. Nu börjar vi planera nästa års event. Jag hoppas att inte en enda unge behöver komma.