Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag var ute och gick en hundpromenad med min dotter häromdagen när det nyligen snöat. Hon frågade hur cykelbanan kunde vara så ren och fin medan den lilla delen av vägen där man ska gå var full av snö och is. Jag sade att jag också hade funderat på det, det måste vara elslingor i asfalten tänkte jag och kom på att jag borde skriva en krönika om den elräkning som skulle följa en halvtuff vinter.
Som tur är gjorde jag det jag inte brukar, jag kollade upp någonting innan jag skrev om det. Tydligen är inte cykelbanorna uppvärmda men man städar dem på ett annat sätt än man gör med bilvägar och gångvägar. Metoden heter tydligen sopsaltning och är väldigt effektiv, cykelbanorna blir i perfekt skick i ett nafs.
Det är säkert inte helt gratis att hålla dem i det skicket. Man kan ifrågasätta varför man inte städar hela vägens bredd istället för bara cykelvägen på en gång, är det tänkt att Agda 85 år gammal ska gå på isen bredvid cykelbanan medan Roger 36 år ska kunna komma ångande i full gas på sin räsercykel?
Det är total idioti och faktiskt ett hån mot alla i samhället förutom just cyklister. Dessutom är det så att inga människor cyklar ändå, innerstan är fylld av köande bilar på grund av alla cykelbanebyggen men det finns inte en cykel så långt ögat kan nå förutom när solen skiner. Idioti.
Det bisarra blir ännu tydligare när man läser om vad dessa cykelbanebyggen kostar. Inte bara i det väldigt speciella underhållet, utan vad de kostar att bygga. När planen för detta gjordes kring 2012 budgeterades det enligt DN att varje kilometer cykelväg skulle kosta mellan 1,5 och 3 miljoner kronor. Hisnande siffror bara det, kan man tycka. Addera som sagt specialunderhåll.
Men nu när verkligheten slagit till, den verklighet som vissa politiker verkar vara totalt bortvända ifrån, är slutnotan lite annorlunda.
Enligt Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys, har inte cykelbanorna i inner- och ytterstan kostat 1,5–3 miljoner kronor per kilometer, de har kostat 50–60 miljoner kronor per kilometer! Ja ni läste rätt, varje kilometer av dessa förbaskade cykelbanor som ni knappt ser en enda cyklist använda, för de få som faktiskt cyklar spar ju en minut per dag genom att förstöra den lilla trafikrytm som finns genom att köra på bilvägen istället, kostar 50 mille.
Vad blir det totalt? Jag läste att förutom det som redan är byggt ska det anläggas ytterligare 150 km de närmaste åren. 7,5 miljarder kronor till ovanpå det otal miljarder det redan kostat. Bra jobbat, hörrni.
Allt detta ökar irritationen mellan cyklister och bilister så till den milda grad att jag inte tror att ens cyklisterna vill ha det här längre. De skäms, typ. Som barn som får en åtta gånger dyrare julklapp än sina syskon. Inte okej för någon.
Därför har jag ett förslag. Bygg inte en millimeter cykelbana till och bygg tillbaka det ni redan förstört till bilvägar igen. Sluta fördjupa klyftan mellan de som cyklar och de som måste använda bil. Gör oss alla till bröder och systrar och ge alla stockholmare som cyklar en bil istället. Gratis.
Bara för de pengar som kommer läggas på ännu fler cykelvägar och underhåll de närmaste åren kan man köpa 30 000–40 000 miljövänliga elbilar och dela ut till cyklisterna. Stockholm skulle kunna skapa världens största bilpool med miljövänliga bilar och få en 900 gånger trevligare vardag, och människor skulle bli mer mobila och få bättre livskvalitet i största allmänhet.
Dessutom skulle det hejda det kommande inbördeskriget mellan cyklister som använder tre procent av dessa cykelbanor men ändå åker på bilvägarna för att de spar en minut om dagen, och de bilister som måste använda sin bil och som blir sittande i köer en timme extra om dagen, på grund av tomma miljardcykelbanor.
Miljardcykelbanor som skulle kunna vara lagom fyllda med fina bilpoolselbilar istället.