Ternström: Genom Europa i Covidtider

"Högerfilen var i princip ett enda långt lastbilståg, medan vänsterfilen var tom för mig i en gul Lotus och min kollega i den vita Ferrarin."

Ternström: Genom Europa i Covidtider
Med ett negativt covidtest i fickan tog sig vår krönikör och hans vänner från Florens till Karlskoga.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Vi hade inget val. Bilarna måste upp. En Ferrari och en Lotus som stod i mitt garage i närheten av Florens måste vara i Karlskoga på valborgsmässoafton, för att vara med på vår årliga körning på Gelleråsen den 1 maj.

I slutänden fanns bara ett alternativ. Att köra hela vägen från Italien till Sverige. 

Detta borde vara omöjligt. Vi är mitt uppe i en pandemi och de flesta länder har väl stängt sina gränser? Eller? Helt fel, skulle det visa sig. Ett par googlingar senare förstod jag att detta faktiskt skulle gå bra. 

Planen var att köra Florens–Ljubljana–Budapest–Krakow–Warszawa–Gdansk och sedan ta färjan till Karlskrona. En nätt tripp på 220 mil med stopp över natten i varje stad. För att kompensera för eventuella köer vid gränserna sattes dagsetapperna till 50 mil istället för det mer gängse 100.

Men först, ett Covidtest. Detta tog 15 minuter på ett apotek i Florens. Med ett nytaget negativt testresultat är du nämligen välkommen att passera alla gränser i Europa utan någon karantän. 

Vidare måste du ha en giltig anledning att resa. Turism är inte tillåten just nu. Dock finns det 47 (!) undantag från reserestriktionerna. Är du EU-politiker gäller inga reserestriktioner. Vidare finns det undantag för professionella utövare av sport. I vårt fall kunde vi hävda transit – resor genom ett land för att ta sig till ett annat är tillåtna.

Det var också detta vi blev tillfrågade vid varje gräns. Vilken var slutdestinationen? "Stockholm", svarade vi, och blev alltid insläppta utan problem.

På vägarna var det relativt lite trafik. I princip inga personbilar. Istället dominerades vägarna av mängder av lastbilar. Jag har aldrig sett så många lastbilar någonsin. Helt otroligt. Högerfilen var i princip ett enda långt lastbilståg, medan vänsterfilen var tom för mig i en gul Lotus och min kollega i den vita Ferrarin. 

Då Lotusen har en så liten tank, bara 38 liter, blev resan snabbt ett maratonlopp för inkontinenta. Det blev många stopp för att tanka. Så fort du klev ut ur bilen måste munskyddet på.

Detta gällde överallt förutom i Slovenien där du bara behöver ha munskydd inomhus. Vidare finns en regel att så fort du sitter ned i en restaurang kan du ta av dig munskyddet. 

Väldigt många hotell är stängda. Det finns ingen anledning att ha dem öppna när antalet resande är så litet. I bland annat Budapest samarbetar hotellen genom att ha ett öppet hotell i centrala staden. Oavsett vilket hotell du försöker boka, hamnar du där. 

Restauranger har stängt. Istället var vi hänvisade till roomservice på hotellen. Detta var en sanning med modifikation eftersom vi, i varje stad vi stannade, hittade restauranger som var öppna trots förbud.

Det räckte med att prata med conciergen på hotellet för att reservera ett bord på en hemlig restaurang. Ingång via köket från baksidan, med ett hemligt kodord vid dörren. Spännande och väldigt roligt. 

När jag skriver detta är vi i Gdansk och väntar på färjan. Imorgon bitti är vi framme i Sverige. Det har varit en extremt intressant vecka med munskydd, öde motorvägar, pandemihotell och hemliga restauranger. Det har verkligen blivit en fantastisk story att berätta för eventuella barnbarn.

En sak har dock gjort mig lite besviken. Trots att vi passerat fyra gränser har ingen frågat oss om våra negativa Covidtest.