Peder: Har jag blivit förnuftig?

"Självförtroendet var nästan bortblåst och sladdarna på slutet blev snarare fisar än brakskitar."

Peder: Har jag blivit förnuftig?
"Är det så roligt med sladdar egentligen", undrar vår krönikör.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Nyss hemkommen från att ha spenderat ett par dagar på Gotland med BMW:s hela sortiment av M-bilar känner jag mig lite förvirrad. Jag känner mig helt plötsligt vuxen och förnuftig och jag gillar inte alls känslan. Jag ska förklara.  

Jag och Alrik blev inbjudna av BMW för att testa hela deras armada av M-bilar. Det var M2, M3, M4, M5, M8 Cabriolet, X3M och X5M. Extremt potenta bilar allihop.

Vi fick också se den fantastiska anläggning som Gotland Ring håller på att bli, över 7 km blixtsnabb, böljande superbana i världsklass med massor av likheter och inspiration från Nürburgring kommer att stå klar lagom till sommaren. Helt otroligt. 

Vi fick en tour av banägaren Alec som beskrev varenda kurva på banan, bland annat den långa rakan där de mest potenta sportbilarna troligtvis enkelt kommer att nå 300 km/h innan det är dags att bromsa. Helt sjukt.

"Vad bra", sade jag direkt, "då kan jag komma hit och testa min nya bil, den ska ju göra närmare 400 km/h på papperet och detta måste vara det perfekta stället att testa den på." "Absolut", sade Alec, "det är bara att komma!" Toppen, tänkte jag till en början.  

Sedan började vi köra BMW-bilarna på den befintliga nordslingan som den kallas, inga 300 km/h-rakor men fortfarande en snabb bana med mängder av roliga och utmanande partier. Till en början tog jag i så det stod härliga till, full gas, full broms, in i kurvorna på ställ. Bilarna ska få sig en omgång så att vi kan förmedla känslan vidare till er läsare och tittare.  

Sedan kom det första lilla bakslaget, jag kom till en kurva där jag trodde att vår fotograf Sebbe stod och filmade, och lade på en jättedriftrökare, lång och härlig så det bara dånade i den helt nya M3:an vi satt i. Jag hann till och med bli kaxig och satt och kommenterade mig själv under själva sladden till Alrik som satt bredvid.

Sedan kom returen. En bättre förare hade säkert rett ut den, men inte jag, tjong sade det så fick jag ett kast och helt plötsligt var jag utanför banan. Ingen fara alls, bara lite grus på däcken och ett kantstött självförtroende, men det bjuder jag på. Bra tv tänkte jag.

Men nu stod ju inte Sebbe i den där sabla kurvan, så det enda vi har på film är ombordkameran där jag självgott berömmer mig själv för att sekunden senare åka ut i spenaten.

Dagen gick och vi körde vidare, fortfarande full fart men inte riktigt lika många sladdar. En journalist som var där snurrade av farligt nära armcoräcket och en annan som försökte drifta på vatten snurrade så många varv att jag som stod bredvid blev åksjuk.  

När dagen började närma sig sitt slut ville Sebbe ha fler sladdbilder, och Alrik också. "Lägg en sladd längs den här kurvan så står jag där. Kör hårt."

"Javisst", sade jag, men när jag sedan satt i bilen och skulle lägga på den där rökaren i en lånad bil kändes det inte lika roligt längre. Tänk om jag får en retur till, tänk om jag snurrar, det vore pinsamt. Är det så roligt med sladdar egentligen? Helt plötsligt tyckte jag det var jättejobbigt att köra som jag brukar.  

Självförtroendet var nästan bortblåst och sladdarna på slutet blev snarare fisar än brakskitar. Vi sladdade nog mer än de flesta men ändå inte så mycket som jag hade tänkt.

Börjar jag bli vuxen? Börjar jag konsekvenstänka helt plötsligt? Sedan tänkte jag på att ta dit min nya bil. En 1 500 hk stark pjäs som går fortare än i alla fall min hjärna hinner med. Ska jag köra den på den här banan? Icke, jag kommer dö ju.  

Vad är det som händer? Jag har gjort så mycket galna grejor i mitt liv helt utan att fundera på konsekvenserna, och nu tyckte jag det var jobbigt att sladda i en BMW, som typ är gjord för det. Antingen har jag blivit förnuftig och vuxen, eller så var det en tillfällig svacka efter att ha sett mig själv och andra köra av.

Jag hoppas på alternativ nummer två. För jag vill varken vara förnuftig eller vuxen, jag vill fortsätta vara barn ett tag till. Jag kommer ta min Camaro till Gotland Ring och testa de där fantastiska rakorna och kurvorna, det kan jag lova.

Om jag kommer hålla stumt i den där lilla böjen där man kommer att köra 250 km/h i en "normal" sportbil, det får tiden däremot utvisa.