Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Sommaren är äntligen tillbaka! Det är så galet skönt att slippa frysa och slippa ta med sig ficklampa när man ska ut med hundarna på kvällarna.
Jag längtar något kopiöst efter min nya bil som håller på att byggas. Den skulle redan ha varit klar men corona har ställt till mer elände än att många har blivit sjuka. Containerhamnar runt om i hela världen är i kaos och massor av branscher kämpar med material- och komponentbrister, min gamla Camaro ej exkluderad.
Det saknas plåtdetaljer och ett par motordelar som har varit beställda sedan mer än ett halvår. Men jag håller tummarna för att den snart ska vara klar så att jag kan ge mig ut i solen.
Några andra har dessvärre redan synts till på vägarna. Så fort gruset är bortsopat och solen skiner ploppar de upp som ogräs.
Jag pratar naturligtvis om gubbar i keps som kör runt i sin sommarcab. Det finns ärligt talat få saker jag stör mig mer på och jag kan inte sluta tänka på det så fort jag mött en.
Jag stör mig på det av flera anledningar. Dels tycker jag många ser så otroligt självgoda ut när man möter dem. Jag stör mig på deras uppsyn. Kolla på mig, jag kör minsann en cab, lite så, ni förstår vad jag menar och jag vet att ni håller med. News flash, du har en Miata! Har du gått lös på pensionsfonderna riktigt ordentligt kanske du har en Boxster. Wow. Ha den om du gillar den men tro inte att alla du möter tycker att du är supertuff helt plötsligt.
Precis som gamla gubbar som köper sin första motorcykel i 60-årsåldern och väljer en H-D. Helt plötsligt tror den forna revisorn som aldrig har varit i närheten av en konflikt i hela sitt liv att han är en tuffing.
Jag blir tokig på det – men tillbaka till kepsarna. Det är inte bara män i pensionsåldern heller för den delen, även yngre män med allt som oftast väldigt små sportbilar drar på sig kepsen och åker ut och stör trafiken. Inte för att de kör konstigt, men man kan inte sluta titta när en stereotyp dyker upp i backspegeln.
Jag tror de hälsar också när de möter varandra. De känner samhörighet. Kepsklubben förenar. Har de en speciell keps som de bara använder när de kör bil? Jag tror det, för så fort lilla frugan får åka med har hon i nio fall av tio en exakt likadan.
Den stora frågan är varför har de keps på sig? Det kan inte vara för att rädda frisyren, hälften av dem har inte tillräckligt med hår och jag inbillar mig att den andra hälften förstör frisyren lika mycket med kepsen som de skulle göra om de åkte utan.
Jag tror de har keps för att de tror att det ser tufft ut och att man ska ha det när man kör cab. Det är liksom en accessoar precis som en tuff skinnpaj när man åker hoj, även om den faktiskt fyller ett syfte. Jag tror de äldre känner sig lite yngre när kepsen åker på eftersom keps i normala fall är kidsens grej.
Värst är väl de som klär sig tidsenligt med bilen. De som kommer i någon gammal Morgan och därför har en speciell passande mössa. Vad handlar det om? Då gör man det ju uppenbarligen för uppmärksamheten. Men vilken uppmärksamhet vill man ha? Hej, titta på mig, jag sitter i en skitdålig jättegammal engelsk bil och har en jättegammal mössa som matchar den, coolt va?!
Nej hörrni, skippa kepsarna i år, ni går mig på nerverna. Åk den bil ni gillar, bilar är en smaksak precis som så mycket annat så det är bara att tuta och köra i det ni tycker är bäst, men ni behöver inte bli del av en hemsk stereotyp bara för det.
Sätt er i bilen och åk bara. Låt kidsen behålla kepsarna så slipper jag få förhöjt blodtryck var femte minut i sommar.
Tack för mig, hej!