Flash: Sverige fortsätter att förbättras – allt färre dör i trafiken

"Vi skriker IDIOTER och använder sociala medier för att spy ut vår frustration. Men några år senare har alla vant sig."

Debatten om hur och vad politiker gör för oss i samhället rasar värre än någonsin. Hat mot politiker är idag normaliserat och tyvärr accepterat. Vi läser ofta att politiker gör noll förutom att lyfta höga löner. Men är det så?

Maria Robsahm är en aktad journalist som jobbat på SVT, hon var med och startade TV4:s Nyhetsmorgon och har fått Stora journalistpriset. En duktig och engagerad journalist som är bra på att göra statistik lättförståelig för oss som inte vill hänga i rapporter en vecka för att fatta.

1950–2020. 1965–1966 var värst. Över 1 300 människor dog per år.

För bara någon vecka sedan skickade hon mig en rapport från Transportstyrelsen om dödsfall i trafiken, och till och med jag blir förvånad.

Jag visste att trafiken blivit säkrare, men inte så här mycket säkrare. Vi får inte heller glömma att det är många fler bilar på vägarna nu än under 50-talet, och att vi fått fler cyklister i städerna – ändå minskar dödsfallen i trafiken.

Ska man vara ärlig ser nästan allt negativt i samhället ut på samma sätt, man måste bara intressera sig och läsa allt som skrivs, inte bara utvalda meningar. 

Jag kommer ihåg 1975 när det blev lag på att använda bilbälte i framsätet (men inte där bak, där åkte man säkrare). Svenskarna blev arga. Samma sak med ljuset på under all körning, även på dagen. Vi skrattades ut av i princip alla andra länder eftersom de hade ljuset på bara för att se i mörker.

I dag vet vi att när man får solen i ögonen och kisar ser man inte bilen framför men man ser lamporna. Hur många liv har inte det sparat?

Maria Robsahms fantastiska statistik som visar att trafiken konstant blir säkrare – trots att vi är arga ibland.

Sverige är ett land som vågar ta de obekväma besluten, vi vågar vara först. Det kostar ofta oss medborgare arbete, energi och pengar. Vi skriker IDIOTER och använder sociala medier för att spy ut vår frustration. Men några år senare har alla vant sig.

När jag körde moped behövdes inte hjälm, man mobbade de få som vågade använda en, idag mobbar man de som inte gör det. Utanför trafiken skrattade jag förr åt de som använde hjälm i skidbacken, idag skrattar jag åt dem som inte har det.

Trots att så många berättade historier om att "han klarade sig för att han INTE hade bälte på sig, så regeringen ska inte tvinga oss", känns det idag obehagligt och fel att inte per automatik sätta på sig bältet även om man bara ska flytta bilen på uppfarten. 

Det finns fortfarande saker jag tycker man kan förändra. Låt kidsen köra i 50 km/h med sina A-traktorer, det klarar de och dessutom kommer färre (kanske ingen?) trimma dem så de går fortare än tillåtet. Jag kan nästan lova det. De håller då också trafikrytmen i tätbebyggt område som är allt mellan 30 och 50 km h, alltså bättre för alla.

Bilar
1950: 354 000. 2020: 5,5 miljoner.
Invånare
1950: 7 miljoner. 2020: 10,4 miljoner.

Trots att jag är för allt och anser att alla ska ta ansvar för sig själva och att civil olydnad är något positivt förstår jag inte att man måste vara femton år, ha hjälm och försäkring för att få köra 25 km/h på moppe. Men du kan vara fem år, ha druckit en öl, skippa hjälm och köra elsparkcykel. Hur tänkte man där? 

Men tillbaka till dödsfallen i trafiken och Maria Robsahms statistik. Nollvisionen må kanske vara en utopi, en dröm, en fantasi men det sade man troligtvis redan på 60-talet då 1 300 människor dog i trafiken per år trots att bilarna var mycket färre jämfört med idag, så vem vet?

Nu finns ABS på motorcyklar, och bilarna bromsar, väjer och häver sladdar utan att vi behöver göra något. Så vad är nästa grej? Att vi sätter oss i bilen, tar fram en bok eller film, lutar oss tillbaka och låter den köra oss säkert dit vi vill? Vad tror du?