Flash: Jag tror el sakta kommer döda intresset för bilar

"De som har mobiltelefoner som hobby är nog färre än de som har kalsonger som fritidssysselsättning..."

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Ljud, motorljud alltså, är oerhört viktigt för mig och många andra. Jag har inget emot elbilar – men som älskade entusiastfordon fungerar de inte för mig. 

Bandy var en svensk folksport en gång. Men intresset dog ut och bandysporten likaså. Inget sitter säkert. Den dagen som el är enda drivkällan för bilar är motorsport och entusiastbilsbyggare utrotade och bilen, eller transportlösningen, har samma status som en mobiltelefon. 

Sedan början av 1990-talet har mobiltelefoner varit det stora samtalsämnet. Nu kan du ha den i fickan! Nu kan den skicka textmeddelanden! Nu kan den ta emot fax! Nu kan du mejla med den! Nu räcker batteriet en hel dag! Nu kan den ta kort! Nu kan du filma med den ... och så vidare.

Idag är detta redskap något som alla har, men de som har mobiltelefoner som hobby är nog färre än de som har kalsonger som fritidssysselsättning. Luren är en slit- och slängprodukt som man beställer på nätet. 

Bilar då? Visst, designen kan det snackas om en del, men alla vet att det blir svårare och svårare att se skillnad på märken. 

Motorer då? Jag kommer ihåg när Golf GTI kom. Den var rena racerbilen med hela 108 hästar. Idag har vanliga och enkla bilar ofta 150 hästkrafter eller mer och bilar i övre mellanklassen säkert 300. Sportbilar med 400–700 hk får knappast någon att höja på ögonbrynen. Ingen bryr sig längre, effekten räcker oavsett vad man köper. 

Kvalitet då? Allt är godkänt idag, det finns inga dåliga bilar längre.

Interiören då? Mmm, en gång i tiden kunde man köpa till en snyggare instrumentbräda, ett par häftigare stolar och en sportigare ratt. Idag har alla bilar superdesign av allt på insidan, även billiga bilar är snygga att titta på. Så nej, ingen går igång på det heller längre. 

Problemet – eller styrkan – är att alla bilar snart har komponenter från varandra. Det köps upp, det gås ihop eller så görs inköpen från samma underleverantör. 

Detta är något som redan har hänt när det gäller tv-apparater. Typ 99 procent av alla dumburkar kommer från en och samma fabrik i Sydkorea. Sedan sätter man på olika varumärken och säljer dem för noll och ingenting.

Min första platt-tv köpte jag i slutet av 1990-talet (Sitter du ner? Lägg dig istället!) av NEC, lätt begagnad från en mässa, för 100 000 kr! Den hade en 42-tumsskärm med taskig bild. Idag kan du få en 75-tummare, full med datorer och appar, och med en enorm bildkvalitet så att minsta pormask syns på skådespelarna, för 10 000 kr.

Jag köpte en ny tv för någon månad sedan. Först gick jag ut på nätet och läste på, sedan klickade jag hem en testvinnare. Jag fick den hemkörd och upphängd på väggen. Ärligt talat kommer jag knappt ihåg vad den heter – men den fungerar grymt bra. 

Vår tids elbilstrend kan jämföras med läget som rådde kring mobiltelefoner i början av 1990-talet. Vi är alla intresserade, det känns nytt och spännande men snart är det som med vilken iPhone som helst: Vi beställer, vi kör och vi köper ny. Vi engagerar oss lika lite i bilen som i vår mobil eller tv. Den duger, den är bra nog.

Jag får ofta höra att ljud inte spelar någon roll. Pyttsan!

För inte alltför länge sedan var jag med rallyföraren Ola Strömberg i Jerez för att titta på MotoGP,  MC-sportens F1. På parkeringarna vid banan fanns kanske 100 000 motorcykelförare och minst var tionde hade bytt avgassystem på sin hoj. På väg in till parkeringen varvades motorer till varvstopp. Ljudet var öronbedövande – men energikicken och glädjen vi kände var total! Hojägarna var stolta och glada, de ville visa, eller snarare låta alla andra höra, hur fräckt deras motorcyklar lät.

Det är samma visa när man går på historisk racing. Visst är bilarna snygga, men ljudet är halva anledningen till att man faktiskt är där. Vem har köpt en Ferrari och inte fått rysningar av välbehag tack vare ljudet?

Nästan dagligen träffar jag gamla fans till STCC. I princip alla vill tala om ljudet i Volvon, BMW:n, Forden... Gemensamt för fansen är att de saknar racingen. De saknar ljudet.

Så tyvärr, i mina sämsta stunder tror jag att motorsporten kommer att göra en bandy och dö. 

Men jag har gärna fel!