Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Nu ska vi till Italien, närmare bestämt till den lilla byn Acquetico. Acquetico ligger i norra Italien, vid den liguriska kusten och nära gränsen till Frankrike. Inte alltför långt från San Remo.
Byn ligger inte precis vid kusten, utan en bit upp i bergen. Vägarna runt omkring är fantastiska, några av de bästa i regionen. Detta lockar till sig snabba bilar och motorcyklar, inte bara från Italien, utan även från Frankrike och Monaco.
Hela området är ett Mecka för både sportbilar och motorcyklar. Under sommaren och då framför allt på helgerna är det samma stämning som på Nürburgring.
En mycket populär väg går rakt igenom byn. Då många av de 120 invånarna ofta klagade på att det nog gick lite fort ibland tvingades borgmästaren att agera. Under våren 2018 satte han därför upp en fartkamera vid byns enda övergångsställe.
Två veckor senare kom den första rapporten. Han kunde inte tro sina ögon. Fartkameran hade fångat 58 568 fartsyndare.
En av tre bilar körde fortare än hastighetsbegränsningen, som är 50 km/h. Den värsta fartsyndaren höll 135 km/h genom byn. Många hade flera böter. Vissa två varje dag. En på morgonen och en på kvällen. En sak var säker – det fanns ingen respekt för lagen. Det var full gas som gällde, även förbi övergångsstället.
Snittboten var på 85 euro. Den totala summan fartkameran hade samlat in var nästan 5 miljoner euro – detta på bara fjorton dagar. En ofattbar summa pengar för en by med bara 120 invånare.
Sedan våren 2018 har de flesta fartsyndarna lagförts och trafikbeteendet förändras. Kameran har haft effekt och farten sänkts dramatiskt genom byn.
I en intervju förklarar borgmästaren skämtsamt att han tycker det är synd att de kör långsammare nu. Efter några fantastiska månader med många miljoner euro på kommunkontot är situationen mer normal idag. Folk kör försiktigt genom byn och intäkterna är i paritet med övriga fartkameror i landet.
Hade det fortsatt i samma vansinniga stil som de första fjorton dagarna, hade byns lilla kamera dragit in i runda slängar tio miljoner euro per månad. En avsevärd mängd pengar som vida överstigit hela byns budget – flera gånger om.
Borgmästaren förklarar att man då hade kunnat bygga en tennishall och en vattenpark för byns invånare. De skulle ha kunnat investera i norra Italiens bästa förskola och bjuda på sophantering och all elkonsumtion för alla hushåll. De skulle kunnat ha egen vårdcentral med privat läkare och en ambulanshelikopter i standby. Och ha kunnat skicka alla barn från byn till dyra universitet utomlands.
Samtidigt skulle de ha kunnat sänka byns skattesats till noll. Fartkameran skulle ha kunnat dra in över 80 000 euro per invånare och månad. Hela den lilla byns verksamhet hade kunnat finansieras av en fartkamera som kostade 11 800 euro att installera.