Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Min dotter fyllde 15 år för ett par månader sedan. Jag har bävat för den dagen rätt länge då jag vet vad den skulle innebära, moped…
Inte för att jag tycker det skulle bli jobbigt att köpa en åt henne, det är bara kul, men för att jag tycker det är skitjobbigt att min virriga 15-åring ska befinna sig i trafiken med en massa dårar som sitter och messar varandra inköpslistor medan de kör.
Vi hade diskussioner långt innan hon fyllde om vad hon ville ha. Jag röstade för A-traktor eller Epa, jag lär mig aldrig skillnaden. Men nu för tiden kan man programmera om en bil så att det bara gör 30 km/h, vilket gör att du i stort sett kan göra vilken bil som helst till en traktor.
Tänk vad coolt att åka runt i en Porsche Cayenne eller något liknande när man är 15 år tänker jag. Alla bekvämligheter som en normal bil har, plus säkerheten. Men nej, det är tydligen töntigt med traktor, skälet är att den bara går i 30 km/h vilket är för långsamt. Jag kan hålla med, såklart vill man inte åka i 30 när allt annat går i minst 45.
Regelverket är ju helt idiotiskt. En moppebil som i stort sett är en hög med plast som korvar ihop sig om man kör på en vägkon får gå i 45 km/h medan en traktor som du kan köra igenom en bergvägg med utan att få en skråma får gå i 30. Jag fattar inte.
Men Hannah ville ha en moped, en helt vanlig moped med två hjul. Sagt och gjort, jag köpte en Piaggiovespa åt henne som hon fick på sin 15-årsdag. Hon blev otroligt glad och hon tog körkortet ett par veckor senare och har kört som en dåre sedan dess.
Men så kom kylan. Då dök helt plötsligt diskussionen om mopedbil upp. Min virrhöna till dotter insåg att det kan bli lite problem att köra moppen året runt. Hon kräver inget och begär inget, men för mig räcker det att hon antyder att hon vill ha en mopedbil för att jag ska börja blocketknarka för att se till att hon har allt hon vill ha i livet.
Men jag är tveksam till mopedbilar. Varför är de så fruktansvärt dyra, och varför är de sådana små plastraketer? Samtidigt kanske man får tänka att de ändå är säkrare än en vanlig moped men jag vet inte. På en vanlig moped är det ändå fokus på körningen, man vet att man är utsatt i trafiken på en tvåhjuling och anpassar sig.
I en mopedbil kommer en falsk trygghetskänsla plus att det finns 100 nya möjligheter för distraktion. Man kan lyssna på musik, sitta och prata med en kompis, kolla på telefonen et cetera, ni fattar.
Jag vet inte hur jag ska göra!
Ska jag sälja moppen och köpa en moppebil i stället eller ska jag låta henne åka buss över vintern och ta fram vespan till våren igen? Vad är säkrast? Vad är bäst?
Säkrast är såklart att åka buss men jag måste sluta hönsa, och även om moppebilar är sanslöst dyra verkar de stå sig rätt bra i andrahandsvärde så även om det är mycket pengar att ligga ute med verkar man få tillbaka det mesta när den ska säljas. Jag vet inte hur jag ska göra.
Eller jo, det vet jag visst. Vem försöker jag lura. Det är klart hon kommer få en moppebil om hon vill ha en moppebil. Det kan vara bra för mig också inser jag nu. Min nya pickup är så stor att den inte går ner i garaget i Täby centrum så jag vet inte rktigt hur jag ska göra när jag måste shoppa.
Det känns som jag precis kom på lösningen för det. Jag får skriva in i gåvobrevet att jag får låna den då och då.
Skönt, då var årets julklapp ordnad. Allt löser sig verkar det som.