Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag älskar bilar. Framför allt de med stora motorer. Det räcker inte ens med att de är stora, de ska låta också. Ju mer desto bättre.
Mina nuvarande bilar är nog så nära mina drömmar jag kan komma. Jag har en Camaro från 1972 som snart är färdigbyggd, efter 18 månader. Förhoppningsvis lagom till Elmia så att vi kan ställa ut den där. Den har en gigantisk V8 som utvecklar alldeles för många hästkrafter för att det ska vara rimligt.
Jag har dessutom en Ford F-250, en jättestor dieselpickup som också ska byggas om och bli ännu större. Även den ska till Elmia om allting klaffar. Hoppas ni kommer och glor.
Varje gång jag skriver om de här bilarna, och många av mina tidigare, får jag väldigt mycket skit. Jag är en miljöbov, en oempatisk idiot som bara tänker på mig själv och låter andra ta hand om miljökrisen. Ett dumhuvud helt enkelt. Fy på mig. Allt som oftast, jag vet inte om det är en slump, verkar det vara Teslaägare som uttrycker sig så här om man ska tro på era profilbilder på sociala medier.
Ni har kanske rätt, jag kanske är en miljöbov som åker omkring i mina bränsleslukande leksaker. Men jag tror inte det är riktigt så svart eller vitt som ni som skriver sådant här uttrycker er.
Först och främst ska jag göra en sak väldigt klar. Jag tycker hysterin kring bilar och utsläpp är helt galen. Man ger sig på vanliga enskilda medborgare helt urskiljningslöst inklusive ensamstående föräldrar och fattigpensionärer med brutala utsläppsskatter via bränslet för miljöns skull medan man ger enorma skatterabatter till industrier som gör miljardvinster varje år och släpper ut mer skit än vad bilarna gör.
Man gör det helt enkelt för att få in skattepengar med utsläppen som ursäkt. Så fort det syns ett hack i skatteintäktskurvan för att fler går över till elbilar och annat kommer det att införas en annan skatt för bilisterna som täcker upp det. Var så säkra. Pengarna ska in. Ni elbilsbilister lär inte komma undan.
Men tillbaka till mig, miljöboven. Är jag verkligen så hemsk som ni säger? Nej, jag tycker inte det. Jag tycker jag är värsta miljökämpen. Till exempel har jag köpt begagnade bilar istället för nya. De värsta utsläppen med en bil är under nytillverkningen.
Ni Teslamiljöbovar köper ju ofta nya bilar. Hade inte världen varit bättre om vi alla handlade våra kläder i secondhandbutiker och att vi slutade tillverka bilar och använde de som redan finns istället? Jag tror det. Fy på er. Ni har säkert nya bekväma bomullskalsonger också, vet ni hur mycket rent vatten och energi det går åt för att tillverka ett par bomullskallingar? Nej, riktiga miljökämpar som jag kör commando. För miljöns skull.
Dessutom kör jag mina bilar extremt lite. Sammanlagt går de inte 500 mil om året. Som miljökämpe snarare än miljöbov har jag också valt att jobba hemma de senaste tolv åren för att slippa åka runt och skräpa ner. Medvetet val naturligtvis.
Tänk allt skit ni ställer till med i era elbilar så fort ni ska stanna och ladda till exempel. Ni ska dricka kaffe ur en pappmugg, dricka Red Bull ur en aluminiumburk som ni inte orkar panta och äta bulle ur en plastförpackning. Har ni tänkt på det? Nej, jag visste väl det.
Min poäng är: Sluta peka finger och tyck att du är bror duktig bara för att du har köpt en elbil. Grattis till din nya bil, hoppas du njuter av den, och grattis till att du är en människa med bättre tålamod än jag, men jag kan ge mig sjutton på att 80 procent av er har köpt dem för subventionernas och det låga förmånsvärdets skull, inte för miljön. Sedan är som sagt inte allt så svart eller vitt.
Jag tror inte det går att döma en människa utifrån vad som står på hans uppfart. Om det inte står en elbil där såklart. Då är man lite knäpp.