Ternström: Fem anledningar till att jag är vansinnigt nöjd med min elbil

"Om jag är nöjd? Svar: JA. Med stora bokstäver. Jag är vansinnigt nöjd"
Annons

Ternström: Fem anledningar till att jag är vansinnigt nöjd med min elbil

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Kors i taket – jag har skaffat min första familjebil. Made by Sweden dessutom. Otroligt. Det trodde jag faktiskt aldrig skulle hända.

För två år sedan köpte jag min första elbil. På inrådan av chefredaktör Alrik blev det en Volkswagen e-Up som jag varit vansinnigt nöjd med. Det är otroligt behagligt och billigt att köra en liten eldriven bil i stan. Skoj är det också! Bra drag upp till 80 blås. Den är spärrad till 130. 

Efter två års flitigt användande bestämde jag mig för att byta. Självklart skulle jag ha en ny eldriven bil, men denna gång lite större och med längre räckvidd. Akilleshälen med e-Up är just räckvidden. Den har en teoretisk räckvidd på 260 km, men det är ren science fiction. 160 km är det i verkligheten, i bästa fall. 

Första tanken var en Porsche Taycan. Dock har den en vansinnigt hög prislapp – två och en halv miljon för den värsta modellen Taycan Turbo S. Ett avskräckande pris. Jag hade nog inte råd att lägga så mycket på en vardagsbil. 

Snikmodellen av Taycan, den med bara bakhjulsdrift, var aldrig något alternativ. Den kostar fortfarande en bit över miljonen med lite utrustning. Dessutom har jag lärt mig att det är väldigt dyrt att inte köpa det bästa direkt. Jag har många gånger ångrat mig, och fått byta en gång till för att jag inte valt toppmodellen. Har jag inte råd med den är det bättre att vänta, eller köpa något annat märke.

Ett annat märke. Yes. Gissa vad? Istället för Porsche blev det – trumvirvel – en Polestar. En svensk familjevagn. För 650 000 kronor fick jag en årsgammal, lätt begagnad, men maximalt utrustad fyrhjulsdriven bil med kraftigaste motoralternativet och längst räckvidd. 408 hästkrafter och strax över 400 kilometers räckvidd. Fantastiskt – med den räckvidden har jag en användbar eldriven bil. Jag kan köra Poznan till Warszawa utan att behöva stanna och ladda längs vägen. 

Om jag är nöjd? Svar: JA. Med stora bokstäver. Jag är vansinnigt nöjd med min svenska familjebil. Det är framför allt fem saker jag gillar: 

Utseendet. Den är en crossoversuv (tror jag) som ser tuff ut. Vacker skandinavisk design både ut- och invändigt. Sparsamt stilren inuti. Det känns som att komma hem till Sverige när jag sätter mig i den. (Jag flyttade utomlands 2012 och har aldrig kommit tillbaka.)

Priset. Polestar 2 är ett riktigt kap. Otroligt mycket bil för pengarna. Jag har svårt att motivera varför en Porsche Taycan ska kosta två miljoner. 

Instrumenteringen. Extremt smakfull instrumentering med många smarta funktioner. Min favorit är röststyrningen. Säg ”hej Google” och berätta för bilen vad du vill. Det funkar oväntat bra. Otroligt hur duktigt Google är på att tolka och förstå talad svenska eller engelska. (Polska funkar faktiskt också.)

Accelerationen. En spektakulär acceleration som tar andan ur dig. Beroendeframkallande och förvånansvärt roligt. Att en så stor och tung koloss kan röra sig som en supersportbil är anmärkningsvärt. Det trodde jag aldrig. 

Bagaget. Nu är det dags för vuxenpoäng på riktigt. Det finns väldigt många smarta fack och avdelningsmöjligheter i bagageutrymmet. Fäll upp en liten avdelare, ställ två matkassar bredvid varandra och dra ett gummiband runt dem. Perfekt. Finns även många krokar och ett ”hemligt” utrymme under bagageutrymmet. 

Dags att byta bil? Det finns ingen anledning att köra bensin- eller dieseldrivet längre. Från att jag varit skeptisk är jag nu elbilsevangelist. Det tog två år med Volkswagen e-Up, som jag faktiskt fortfarande äger, men som min flickvän använder. 

Nästa steg? Jag har lagt en beställning på en Maserati MC20 Folgore. Den är också hundra procent eldriven. Leverans någon gång under 2023. Den som väntar på något gott…

Annons
Annons
Rulla till toppen