Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag har gjort bort mig. Och det rätt allvarligt. Det går inte en dag utan att jag tänker på min oerhörda faux pas som hände i somras. Jag riktigt fryser till is av total cringe.
Vi ska till Rom och presentationen av Lamborghini Huracán STO. Det var i slutet av juli och stekhett varmt, som vanligt i Italien under sommaren. Bilen var helt fantastisk, den bästa jag någonsin har kört – och då har jag kört precis varenda superbil på jorden. Jag skrev om den i två nummer i augusti. Huracán STO säljer som smör i solsken, jag tror att hela produktionen snart är slutsåld.
Nu till saken. Jag älskar hawaiiskjortor. Det är mitt favoritplagg under varma sommardagar. Det finns massvis av roliga färger och mönster, och de har en inbyggd luftkonditionering. Ja, du läste rätt, plagget sitter rätt löst och släpper in rikligt med luft. Väldigt behagligt. Testa gärna! Jag har en ansenlig samling, allt från den klassiska röda Magnumskjortan till mer eleganta i mörka kulörer.
Jag hade självklart en hawaiiskjorta på mig under dagen då vi testkörde bilen. En röd. Det var fantastiskt trevligt på racingbanan Vallelunga en halvtimmes bilfärd från Rom. Mängder av varv med bilen, och sedan ett gäng intervjuer, bland annat med chefsdesignern Mitja Borkert och Maurizio Reggiani, som är utvecklingschef.
På kvällen arrangerades en middag på hotellet för de journalister som kört bilen under dagen. Vi var fyra eller fem stycken totalt. Då det var hiskeligt varmt även på kvällen struntade jag i att ha kavaj, istället högg jag en skrikigt blå hawaiiskjorta med mönster av surfbrädor och pickuper, innan jag gick ned till restaurangen.
Det borde jag absolut inte ha gjort. När jag blev visad till bordet förstod jag att jag var totalt fel klädd. Jag skulle inte alls äta middag med några motorjournalister. Nej, jag skulle äta med självaste Stephan Winkelmann – vd för Lamborghini och Bugatti.
Han var extremt välklädd i kostym och slips. Jag var klädd som en clown. Det var så vansinnigt pinsamt. Som tur var delade vi bord med några till från Lamborghini som var något mer avslappnat klädda. Dock ingen med en färgglad skjorta med surfbrädor och pickuper.
Under middagen pratade jag med Stephan Winkelmann om hur otroligt välklädda alla var på restaurangen. ”Det var som en fashion show.”
”Ja, och så har vi dig”, blev hans svar. Blir inte mycket värre än så.
Får hoppas att jag blir bjuden på fler provkörningar i framtiden, även om jag förstår att mina chanser är rätt små. Ingen vill äta fin middag med en clown.
”Stort tack, Mate!”
Två veckor senare skulle Stephan Winkelmann lämna över vd-posten för Bugatti till Mate Rimac, under högtidliga former. Tydligen hade Mate Rimac haft på sig shorts och en t-shirt, till alla elegant klädda italienares förfäran. Stort tack, Mate! Du tog bort lite press från en svensk motorjournalist som inte fattar grundläggande klädkod.
Nu över till något helt annat. Jag har fått väldigt mycket arbete med min startup Jetson och vår flygande bil. Vi har i skrivande stund sålt över 300 helikoptrar till ett sammanlagt värde på över en kvarts miljard.
Just nu bygger vi fabrik i Italien och anställer en vansinnig mängd människor. Jag kommer därför inte kunna skriva krönikor i Sveriges bästa motortidning ett tag framöver. Jag tar en liten paus och återkommer under hösten. Vi ses!