Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
”The world is not driven by greed, it’s driven by envy” lär investerarnas old gent Charlie Munger ha sagt.
Givetvis ligger det något i det och jag kan bara erkänna att jag varit avundsjuk på alla med timdebitering som har tankat sin elbil när spotpriset legat på några få öre.
Nu har jag till slut grävt djupt i plånboken och skuldsatt mig hos banken, men jisses vilken ny härlig värld som öppnat sig! Trots mer skulder känner jag mig mer fri än någonsin. Fri att transportera mig utan att få ågren för att det kostar tusen spänn varje gång jag ska tanka.
”Ja, men du har ju betalat några hundratusen extra jämfört med en ny fossilbil.” Japp. Ångrar inte en krona dessutom. Det är så jäkla kul att köra elbil! En vardagsbil med sportbilskänsla.
Varje gång jag kör vår fossilbil nu känns det segt och omständligt. Varför bilnyckel? Varför växelspak? Varför startknapp? Varför ska jag bromsa? Varför så in i helsike med knappar? Varför sponsra kalifat när jag tankar?
Fossilbilen får mig dessutom mer och mer att känna mig som en rökare. Ofräscht. Luktar illa. Det är dyrt och det dödar. ”Men ljudet av en V8:a!” Då kör jag motorcykel om det nu måste låta. Jag misstänker att jag (tyvärr) kommer att växa ifrån det också. Man känner varje acceleration och kurva utan ljud också.
”Full ’tank’ hemma kostar trots det bara 230 spänn.”
Jag har precis dessutom upptäckt att jag kan tanka full tank på jobbet för under 20 kronor! På detta tar jag mig 50 mil. Riktiga mil. Inte WLTP-mil. Jisses! Underbart!
Plötsligt blev min hemladdning dyr som ger mig en milkostnad på ungefär 5 kronor med dagens exportsmittade elpriser. Full ”tank” hemma kostar trots det bara 230 spänn.
Apropå detta är det skönt att Svensson numera vet att vi har en stor elexport. Elbrist. Jo tjena. Jag som nött om detta till och från sedan första krönikan. Glöm för fanken inte heller att vi dessutom hade negativa elpriser flera sommarnätter åren innan det spårade ur totalt 2022. Dit kommer vi igen på sikt när Europa bygger bort sitt gasbehov. Men det kommer att ta tid. Lång tid.
Att den totala ägandekostnaden för en ny elbil är bättre än för en ny fossilbil har de flesta med elbil upptäckt. Speciellt de som pendlar. Har man dessutom en arbetsgivare som vill främja övergången till den nya tekniken, så kan man som jag tanka sjukt billigt.
Har vi dessutom ett skatteverk som ger dig 9,50 kronor per mil i avdrag för pendling till och från arbetet är ju elbilen rena rama sedelpressen. Kan du jobba på distans lite då och då har du ätit upp inflationen också.
Men säg den lycka som varar. Elbilspriserna kommer givetvis att gå ner och därmed också andrahandsvärdet för oss som köpt nu.
Det ständiga avis-argumentet att vi ska få kilometerskatt och höjd fordonsskatt på elbilar har vi hört i ett årtionde. Det kommer säkert också om vi tycker att vägunderhåll är viktigt. Kanske är avundsjukan den största drivkraften ändå? Eller blir den bara en destruktiv motkraft för en del?
Munger hade nog rätt om avundsjukan.
Tänk på det nästa gång du envist ska köpa en ny 28 tums tjock-tv och polaren spelar Nanne Grönvalls låt på sin 70 tums platt-tv, som dessutom drar mindre energi. För vet ni vad? Att raffinera en liter olja upp till 400 grader förbrukar också ström.