Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Nyligen var jag på en middag i jobbet där det serverades röding, stek eller rostad blomkål till vegetarianerna. Vid bordet satt bland annat en grupp jetlaggade australiensiska journalister och en kryptisk men samtidigt frank Mercedes-AMG-ingenjör.
Eftersom jag själv räknar dagarna till att förbudet mot att sälja nya bensinbilar träder i kraft 2035 undrade jag hur han, som V8-domptör, kände inför förändringen. Jag fick ett snett leende i retur.
Vad kommer att hända med ”One man one engine” nu när ni ska bygga elbilar? (Ja, ni vet, att motorblocket på AMG-V8:orna signeras av den person som byggt motorn – i en svart snirklig skrivstil, ungefär som en tavla som har en signatur av sin konstnär.)
– Åh, de tiderna är förbi.
Nej, det menar du väl inte.
– Vi kan inte fortsätta tänka på samma sätt som vi alltid har gjort nu när vi kliver in i något nytt. Elmotorer ger oss nya förutsättningar.
Hur många växlar kommer framtidens AMG-elbilar att ha? Det är ju så härligt med växlingsknycket man får i Porsche Taycan, det ger ett litet avbrott från det där linjära och förnimmer just lite om gamla goda tider, är det något vi kommer att få se mer av hos AMG framöver?
– Du kan få hur många växlar du vill, elva om du så önskar. Men vi ser ingen poäng med det just nu. Så det tror jag inte.
Menar du allvar, hur ska ni då göra EQ-AMG emotionellt?
– AMG är en känsla vi skapar, som inte bara handlar om en motor och antalet växlar. V8-motorerna är inte och känns inte som AMG i grunden. Detsamma gäller växlingarna, det är vi som bestämmer hur hårt växlingarna ska kännas och när de ska inträffa. Det du beskriver som emotionellt är något som fås av bilens helhet. Sensationerna och känslan i växlingar är en del. Ljud, gasrespons, chassi, styrning och bilens beteende är ju något vi ingenjörer skapar, på samma sätt som vi nu också måste skapa en känsla i dagens elbilar.
Hur ska ni göra det utan ljud och vibrationer?
– Vibrationer och ljud kommer fortsatt att finnas, vänta bara till nästa EQ-AMG-modell.
Dagen efter möts vi igen, i en studio, där en eldriven Mercedes-AMG-modell som ännu inte introducerats på marknaden står. Jag önskar jag kunde berätta mer om bilen och detaljerna, men det får jag inte eftersom Mercedes har satt munkavle på oss journalister ett tag till.
Jag hoppar in bakom ratten. Pekfingret trycker på startknappen, lättar foten från bromsen och rutinmässigt pressar jag ned gaspedalen ett par gånger. Det händer ingenting. Ingenting rister till i motorupphängningarna, bilen rör sig inte en tum och det är knäpptyst. Ingenjören tittar på mig med medlidande ögon och det där krokiga leendet kommer fram igen.
– Tyvärr, det finns inget tomgångsljud.
Att varva motorn är ju något vi gör reflexmässigt när vi möter en ny bil, eller hur? Det är som att ta en bil i hand och säga ”hej hej vem är du”.
– Vi tog beslutet att inte ha ett tomgångsljud för den här modellen. Det är nya tider nu. Elmotorer arbetar inte på tomgång på samma sätt som en bensinmotor.
En klump i magen infinner sig när verkligheten knackar på. Är det för tidigt att börja skriva V8:ornas dödsruna? En kollega svänger förbi och ser mitt mentala svarta sorgeflor över ansiktet.
– Det kommer att bli ännu bättre i framtiden, vänta bara och se.
Jag är skeptisk. Hittills har det artificiella motorljuden i elbilarna gjort mig galen. De är lika stämningsfulla som att sitta framför en fejkad gasolbrasa. Ja, det ”brinner” i kaminen men alstrar varken värme, hörs inget sprak och doftar inte heller eld. Men vem vet, kanske vänjer vi oss. Situationen får mig att tänka på Dalai Lama, som en gång sa: Om du tror att du är för liten för att göra skillnad, försök då sova med en mygga i rummet. Exakt så känner jag.
Jag vill inte ha en mygga i kupén – utan en V8.