Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Innan sommaren såg jag en pressrelease om nya BMW XM.
Vad tusan var det jag precis såg? Den tekniska specen har jag ingen koll på utan jag pratar formspråk och design. Rent historiskt tycker jag att BMW har en stilren tradition av ett sammanhängade formspråk som funkar över hela linjen av modeller. Strama, aerodynamiska former och en front, med sin tvådelade grill, som nästan gör BMW-emblemet överflödigt.
Men tillbaka till min traumatiska stund då jag först såg XM. Vad tusan hade de gjort? Tänkt? Bilen är ett hopkok av tre olika modeller. Är det en suv, är det en traktor, är det en sedan? En metamorfos av kaos. I min värld, där jag kanske övertänker design, tycker jag att inget hänger ihop på denna bil.
Samtidigt förstår jag inte riktigt hur man kan misslyckas med en ny lyxig BMW-suv. Det måste ha funnits alla möjligheter och förutsättningar i världen att designa en riktigt vass ny modell.
Och visst, jag förstår såklart att de riktat sig mot en viss målgrupp och kanske nationer – men det ursäktar ändå inte varumärkesslakten som jag tycker denna modell är. Och är det verkligen en M-modell? Den lirar verkligen inte med sportbilsplattformen som i alla fall jag förknippar med M-serien.
Det har skrivits spaltmeter om XM och det verkar helt klart finnas delade meningar om denna. Theautopian.com skriver ”The New BMW XM Is Extremely Ugly And Surprisingly Heavy” medan Carbuzz påstår att ”BMW XM Voted World’s Most Beautiful SUV” (en artikel som inte går att hitta nu, reds. anm.). Smaken är som baken och apropå det – låt mig börja min totalsågning med just baken.
Vad som är värst vet jag inte riktigt. Är det de delade avgasrören, de vansinnigt fula bakljusen eller det faktum att XM:an ser ut som en groda bakifrån? Det är för mig helt obegripligt hur man satt ihop den. Bakifrån ser bilen ut som en liten Clio eller något. Detta ska ju vara en tung, maffig sportbil.
När vi kommer till bilprofilen har jag även här en del invändningar. Håll för handen och kolla först på främre halvan och sedan tvärt om. Det är två helt olika bilar. XM:an saknar helt strömlinjeformad harmoni. Det är något med den plana delen vid motorhuven som helt krockar med linjerna baktill vid de bakre glaspartierna. Det känns som en Cadillac Escalade fått barn med en Skoda Kodiaq. Och det är inte babylycka!
Och nu till det värsta – fronten. Och missförstå mig rätt, jag älskar stora maffiga grillar. Men stora LED-upplysta mjölktänder gör ingen glad. Och att sedan möta denna gigantiska grill med knappt synbara strålkastare får mig också att fundera över BMW:s omdöme. Det hänger inte ihop.
Det största problemet med den övergripande designen av BMW XM är att den spretar åt helt olika håll. Det finns ingen enhetlig vision som håller ihop det. Det är som att gå på Ikea och plocka på sig olika möbler utan en tanke på hur de passar ihop.
När det gäller interiören med färg- och materialval sparar jag det till en annan gång. När pulsen gått ner lite. Den förtjänar en egen krönika.
Och just ja. XM har en V8 på 635 hästkrafter. Men vem bryr sig? Den är skitful.