Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Leave the ownershit behind skriver Lynk & Co på sin hemsida. Man syftar på sin revolutionerande affärsidé att erbjuda bilabonnemang utan bindningstider. Enligt dem själva är man inte ett typiskt bilföretag.
Syftar de på att de inte svarar i telefon när kunderna ringer, åtgärdar mjukvarufel eller inte byter däck på kundernas bilar mellan årstiderna?
Don’t be a carcissist, skriver man på den engelskspråkiga sajten.
Varför skulle man inte älska sin bil? Suven 01 är dessutom en riktigt trevlig laddhybrid med hög utrustningsnivå och bra elräckvidd på upp till sex mil.
Jag vet flera som har kört på vinterdäck hela sommaren. Nu när löven fallit är det knappast någon idé att byta dem ändå. På hemsidan skriver företaget ut sina värderingar: Tillgänglighet, inget krångel, hållbarhet och WOW.
Käck copy hjälper föga när det har gått ett halvår utan fungerande sätesvärme.
Jag skulle inte kalla det för WOW när mobilen aldrig lyckas parkoppla sig med bilen eller röstassistenten opåkallat lägger sig i diskussionerna i kupén. De där automatiska backspeglarna har dessutom inte rört sig en millimeter på flera månader.
Då pratar vi alltså om ett företag som gjorde en grej av att vara så himla digitala, käcka och problemfria.
I bästa fall når man fram till kundtjänst på telefon för att mötas av medarbetare som varken kan boka in service eller meddela datum för däckbyten.
”Det kommer att mejl med en bokningslänk.” Men mejlet kommer aldrig. När det var som värst gick det inte att komma fram på telefon på en hel vecka och kontaktformuläret på hemsidan var ur funktion.
Men kanske är ändå tystnaden att föredra framför de överdrivet kärleksfulla och automatiserade mejlsvaren som kommer i retur: ”Det är så himla många som älskar oss, vi hör av oss.”
Inte vad jag förknippar med tillgänglighet.
Efter månader av påminnelser och utebliven åtgärd kommer standardiserade ursäkter i stil med: ”Vi är säkra på att våra superhjältar gör sitt bästa.”
Jag vet inte vad som är värst, att man inte tar sina kunder på allvar eller den pekorala copyn – ett ord som den hippa reklambyrån som skriver manus för Lynk & Co förmodligen får slå upp för att förstå.
Som journalist har jag försökt ringa till Lynk & Co i månader utan svar. Jag gör ett sista försök och slår numret till pressjouren.
Samma svar som vanligt: Du har ringt fel nummer.