Volvo V70 är den ultimata loppisbilen

"V70 har bagageutrymme som inga moderna bilar. En gång i tiden byggdes Volvos bilar för att frakta hem IKEA-möbler."
Annons

Volvo V70 är den ultimata loppisbilen

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


”Att du vågade köpa möbler på loppisen!”, säger min väninna med en underton som om jag vore en komplett galning.

Vi besökte nyligen årets första inomhusloppis i garaget till Liljeholmens galleria i Stockholm, som av konnässörer anses vara en av de bättre. Vi for dit i min väninnas stålgråa V70. 

Eftersom hon saknar körkort var det jag som från förarplats fick trycka in det lilla nyckelpaketet i öppningen, tills fjädern svarade upp med ett litet klick för att bekräfta att nyckeln dockat i. Därefter ett tryck på startknappen och så iväg.

Som alltid när jag färdas i äldre kombibilar, känns det som att man åker i ett terrarium. V70 kombi har inte lika mycket terrariumkänsla som föregångaren 740 i kombikaross, men ändå tillräckligt stora rätvinkliga rutor för att blotta passagerarna nästan ända ner till höften. Fönsterrutor i dagens bilar röjer i bästa fall sina passagerare från huvud till axlar. V70:ns egenskaper skulle snart visa sig vara helt avgörande i loppissammanhang. 

Efter några omtag i de snäva kurvorna i P-huset, nog har vändradien blivit bättre med åren, fann vi en parkeringsplats, innan vi fullkomligen tappade oss själva i det starka rus av dopamin och serotonin som gamla teaterkikare, vackert skåpslinne och bijouterier ger. Alldeles höga svävade vi runt bland barnböcker, leksaksdinosaurier och gammal elektronik. Ja, ni vet känslan som uppstår när man ”shoppar loss” och både tid- och rumsuppfattning försvinner – eftersom man nu förvandlats till en jägare och samlare. 

Väninnan dyker av åt ett annat håll, hon har fått vittring på silverbestick och jag lurpassar på ett par mörkblå 70-tals fåtöljer från Ikea. Tillverkade under en tid då möbelvaruhuset fortfarande byggde saker av hög kvalitet. 500 kronor paret. Jag slår till utan att blinka och swishar över pengarna.

Uttömda på adrenalin möts vi åter upp med våra jakttroféer. Silverskedar sticker ur hennes kappfickor och jag har handväskan full med stegosaurusar. 

– Hej, har du också köpt möbler?

– Nej. Har du köpt möbler?!

– Ja, och dinosaurier.

– Va, du är tokig!

Efter en fällning av det tredelade baksätet hjälps vi åt att skjuta in fåtöljerna, barnvagnen, barnen och allt annat vi handlat. När vi letar oss fram mot utgången vänder hon sig åter mot mig för att kommentera mina fynd.

– Jag är imponerad över att du spontanköpte möbler. 

– Jaha, är du det, varför då?

– Jamen, hur visste du att de skulle få plats? Det kunde lika gärna varit så att de blev stående kvar på lastkajen.

– Nej, nej, nej. Inte om man kör V70.

Jag försökte förklara att den enda anledningen till att jag så förbehållslöst slog till på fåtöljerna var hennes bil. 

V70 har bagageutrymme som inga moderna bilar. En gång i tiden byggdes Volvos bilar för att frakta hem IKEA-möbler.

Och så for vi hemåt. Med de sjuttiotalsfärgade loppisfynden fullt blottade för omgivningen att betrakta.

Annons
Annons
Rulla till toppen