Med Tyskland i spetsen fick förbränningsmotorfalangen igenom sitt krav. Även efter 2035 ska det i Europa vara tillåtet att sälja bilar som släpper ut avgaser.
Må vara att bränslet ska göra förloppet koldioxidneutralt. Bilarna blir alltså ”nollutsläppsbilar” tack vare bränslet.
Vilka som hurrar högljuddast vet vi, men vilka är de verkliga vinnarna och förlorarna? Kanske är det på lång sikt i Kina och Japan som segrarna finns?
I sista sekund stegrade sig Tysklands ”gröna” miljöminister som vädrade nya röster och stöd från näringslivet. EU-parlamentet backade på elbilslagstiftningen. Tyskland samlade stöd från Italien och ett antal östeuropeiska läder. Stora industriföretag som Bosch, ZF och Mahle tryckte på, för att inte tala om olje- och lobbygrupper, Exxon Oil och Repsol – som stöttar e-bränsletillverkningen.
Porsche ska sälja 80 procent elbilar 2030, men har ett stort e-bränsleprojekt i Chile och BMW har investerat över 12 miljarder i ett startup-projekt tillsammans med Prometheus Fuels.
Beslutet sägs kunna rädda 800 000 jobb i Tyskland, samtidigt som kunnandet i att bygga förbränningsmotorer ska leva vidare – till gagn för de länder där elektrifieringen ligger längre fram, säger man.
I Italien sägs elektrifieringen riskera 73 000 jobb och 450 underleverantörer – av landets 2 200 inom bilindustrin. Företag som inte påbörjat omställningen till el.
Men tro inte att hela den europeiska industrin hejade på beslutet. VW-gruppen och Mercedes går all in på el, och har i princip övergett en framtid med kolvar och avgassystem. Frankrike är på elbilsspåret.
Cheferna på Kinaägda Volvo och Polestar skräder inte orden. Volvochefen Jim Rowan tycker att det är en ”mycket oroande och negativ utveckling”. Polestars Thomas Ingelath anser att debatten är ”patetisk och att politikerna ska ge en klar signal om vad som är framtiden”.
Beslutet innebär att bilar som enbart kan köras på e-bränslen fortsatt ska få säljas. Hur det tekniskt ska gå till framgår inte, men det fina med e-bränslen är att alla gamla förbränningsmotorbilar även kan tanka syntetiska e-bränslen. Går det att konstruera en förbränningsmotor som skär ihop om det kommer oljebaserat bränsle i tanken? Handlar det bara om mjukvara kan man vara säker på att många – olagligt – kommer att låta programmera om motorstyrningen och sedan tanka bensin.
E-bränslen är dyra, och konkurrensen kommer att vara stenhård. Flyg och fartyg måste bli koldioxidneutrala och de är väldigt mycket svårare att elektrifiera än vägtransporten.
Enligt bilindustriberäkningar finns det kanske möjlighet att producera e-bränslen till två procent av EU:s bilflotta. En annan uträkning har kommit fram till att de planerade e-bränsleprojekten skulle kunna räcka till tio procent av Tysklands flyg och fartyg samt kemiproduktion.
Enligt Nature Climate Journal kräver e-bränslen fem gånger så mycket elektricitet jämfört med en elbil. Men jag har inte hört någon ”förbränningsmotorälskare” upprört dissa e-bränslet på grund av slöseri med el, vilket det är.
ICCT, International Council on Clean Transport, har räknat ut att 50 procent av energin går förlorad i processen och att en liter e-bränsle kommer att kosta runt 70 kronor litern. Vem kommer att betala det? Kanske någon trackdayförare, men ingen vanlig bilist.
E-bränslen verkar vara en våt dröm utan långsiktigt rationella argument. Europeiska tillverkare som satsar på det måste investera i två tekniklösningar, och riskera att bli ännu mer frånkörda av de som enbart satsar på elbilar. Hur många EU-jobb riskeras då?
Varför behålla övertaget i kunnandet att bygga – i stora volymer – på sikt dödsdömd teknik? Vem vill köpa en ny bil som blir förbjuden i citykärnor med nollutsläpp?
Japanska satsningar på vätgas lär få en ny chans och vätgas är förmodligen smartare än e-bränslen…
Enligt Europeiska Bilindustriföreningens ordförande, Renaultchefen Luca de Meo, ligger europeiska tillverkare efter i teknikracet samtidigt som stödet till elbilar vattnas ur inom EU – medan elbilsstöden är massiva i Kina och USA.
Europa står inför ett vägskäl. Bromsa den kinesiska invasionen genom att underlätta för förbränningsmotorer, eller se till att europeiska biltillverkare satsar allt de kan nu, med hjälp av stöd.
Kortsiktiga inkomster mot långsiktig överlevnad. E-bränslesegern riskerar att sänka Europas bilindustri. Vem hurrar över det?