Detta är chefredaktörens ledare ur auto motor & sport nummer 9 år 2023.
Det var en strålande dag i Trollhättan trots att solen inte lyste och allt förmodligen var över. Faktiskt en av de bästa.
Två dagar tidigare hade företaget Nevs satts på paus. Det som är kvar efter biltillverkaren Saab, som visade sin första bil 1947, är 20 personer, en bilfabrik och två konkreta projekt.
Och – viktigast av allt – den fantastiska ”Saab/Nevs-andan” lever. Det är den finaste och bästa livsinställning jag känner till. Den som smittats har ett mycket bättre liv framför sig, vad som än händer. Jag ska strax försöka förklara vad den ”är” och berätta om de två projekten som kanske, kanske…
Framför oss stod den tekniskt mest avancerade bilen som byggts i fabriken på Stallbacka. Om man så vill resultatet av all nedärvd teknikpassion och formgivarglädje, som utvecklats under alla dessa år.
Alla normalt funtade människor hade förmodligen krupit ner under täcket för att gråta och vänta ut snögloppet, eller förbannat alltings orättvisa.
Andra hade kanske supit skallen av sig på en sunkig bar och frossat i sin tappade sug. Skyllt på allt och alla.
Men inte Nevs-gänget som vi träffar, alla uppsagda, men uppspelta och seriöst engagerade i att äntligen få visa världen vad man har lyckats bygga: En i dagsläget dödsdömd bil kallad Emily som utan tvekan skulle kunna ta upp kampen med vilken hypermodern elbil som helst. Trollhättans svar på Tesla, eller varför inte Trollhätta-Taycan?
Vad sägs om en motor i varje hjul, 800-voltssystem, 100 mils räckvidd, induktionsladdning, unikt stora utrymmen, 0–100 km/h på 3,2 sekunder och vägegenskaper som ingen annan serietillverkad personbil kan matcha?
Det låter för bra för att vara sant. Men det är sant. Och denna snygga och bekväma bil med många designreferenser till Saab – det är mina åsikter och till skillnad från allt det andra jag räknade upp ingen absolut sanning – formgavs, konstruerades, byggdes och utprovades på nio månader. I stort färdig för serieproduktion.
Det är Saabandan – Nevsandan.
Att kunna göra fantastiskt mycket av nästan ingenting. Vi befann oss alltså mycket tydligt i Trollhätteland. Där bor en livsvishet, som vi andra dödliga har mycket att lära av.
Förmågan att se ljuset i springan under den stängda dörren. Det gäller bara att lista ut hur man ska öppna den. Att inte ge upp, för att ge upp betyder att man slutar när det fortfarande finns en chans. Att sluta när det definitivt är över är en helt annan sak. Men gränsen för när det är över ligger inte på samma ställe i Trollhättan, som på de flesta andra ställen i världen.
Det är därför vi fick köra Emily, för att hoppet fortfarande lever, för att stoltheten är stor och för att alla Nevsare ska kunna krydda sitt CV med något riktigt vasst.
Kanske finns det ett företag någonstans i världen som behöver en färdigutvecklad elektrisk GT-bil med unika egenskaper? Och kanske finns det ett företag som vill satsa på självkörande fordon? Det andra Nevsprojektet som ”inte har gett upp” är Pons, som behöver 100 miljoner för att gå vidare i Oslos upphandling av framtidens stadstrafik. Stockholm – finns det intresse?
Visst, fighterandan frodas på många ställen, och många stora fantastiska företag har varit nära döden, men räddats av en variant av Saabandan.
Tesla är ett av dessa, som stirrat konkursen i vitögat, men överlevt.
Nevs var kanske ett covidutbrott ifrån att utveckla en hel familj av Emilybilar, att göra succé och blomstra? Ägaren, det kinesiska fastighetsbolaget Evergrande, tjänade före corona 100-tals miljarder men gick snabbt till minst lika stora förluster, och det mesta av aktiviteterna i Nevs stoppades.
Men detta faktum nämns inte denna dag, då arbetslösheten i Trollhättan för övrigt är lägre än på Saabs tid.
Saabandan brukar beskrivas som envetenhet, underdogstyrka, mirakulös energi och extrem uthållighet. Men också stolthet, innovation och arbetsglädje. Sammanhållning. Tänka själv, ta ansvar.
Det känns självklart att Nils van der Poel, OS-guldmedaljör i skridsko, kommer från Trollhättan.
Jag skulle också lägga till förmågan att ödmjukt se på det goda som har varit, med glädje och stolthet, utan att fastna i en förtärande nostalgi. Att låta fokuset ligga just där, i framtiden.
När provkörningen är över och bilarna rullas in i fabrikslokalen, kanske bara för att samla damm, är känslan i luften. ”Fan, det här gjorde vi bra” – ingen bitterhet.
Tack för livslektionen.
Trollhättans ”glad-sisu” inspirerar och när det kommer lite nya goda nyheter från Nevs vet vi varför.
Läs hela Alriks provkörning i nummer 9/2023 av tidningen auto motor & sport eller här på sajten för prenumeranter måndag 1 maj – som bara är del ett i vår serie om Nevs och deras hemliga projekt. Det kan därmed vara läge att teckna en prenumeration för att få läsa alla delarna som kommer i följande nummer av tidningen! /Red