Automatisering, digitalisering och innovation lovar mer säkerhet och välfärd till lägre kostnader. Visst blir människor av med jobbet, men nya skapas i ett smartare och mer förnuftigt samhälle.
2017 sade Elon Musk att självkörande bilar kommer nästa år. Det sade han även 2018, 2019, 2020, 2021, 2022 och 2023. Han har fel. De kommer att dröja – länge.
I flera undersökningar om vilka jobb som försvinner i framtiden är fokus på självkörande fordon – trafikpoliser, lastbilschaufförer, p-vakter och taxichaufförer blir snart arbetslösa. Likt kvinnan i biljettluckan och mannen i parkeringsgaraget rationaliserats bort går bilföraren samma öde till mötes. Du slipper köra och kan sova, dricka drinkar, jobba eller läsa en bok. Dröm eller mardröm? Vill vi ha självkörande bilar och är vi beredda att ta konsekvenserna?
Amerikanska AAA – American Automobile Association – är en tung instans, grundad i Chicago 1902. Och de har frågat. 55 procent var oroliga för tekniken 2022, i år är siffran hela 68 procent. De har också testat i stor skala. De handplockade sju bilar med innovativa assistentsystem. Resultat? Fel var trettonde kilometer, totalt 494 fel, ett av dem räcker för att äventyra liv och lem.
En tysk studie visar att vi blir nervösa av att inte köra själva, och det kan mätas. Bilförare uppvisar mer fysiologisk stress – handsvett, hög puls – med självkörandefunktioner i 130 km/h än utan i 160.
Det måste vara säkert mot hackare och helst även chiptrimmare, som kan programmera sig förbi köer och andra hinder. Som bekant har mobbning, terrorism, krigsföring och attentat blivit mer digitala, ett attentat mot självkörande fordon kan få katastrofala följder. Att fordon har kunnat låsas upp och fjärrstyras är djupt oroväckande.
Infrastrukturen är inte redo – här krävs stora investeringar, självkörande fungerar bra i de flesta fall, men en skogsväg med högt gräs, ösregn, dimma och snöstorm kan skapa problem – liksom fyllon, alfahanecyklister i Tour de France-mundering, studenter vana vid vänstertrafik, pappsäckar som kommit på vift, och vilt. Trafiken är full av osäkerhet och överraskningar – i det verkliga livet. Men sådant får litet utrymme i visionernas och konsultrapporternas värld.
Så varför dessa grava missbedömningar? Överoptimistiska prognoser som inte ser problem utan bara möjligheter. I framtidsscenarier och konsultrapporter finns inte regn, oro, tjuvar och motstånd från dem som blir av med jobbet. 96 procent av kassapersonal försvinner med självskanning, enligt en rapport från 2013, men i praktiken är det inte så enkelt. Min närmaste Maxi har stängt självskanningen och installerat grindar för att stoppa snatteri och stölder. Hundratals butiker har gjort samma sak.
I kalkyler för självkörande kommersiella fordon räknade man med cirka 300 kr per timme för arbetskraften. Men nu finns gigjobbare som kör för en sjättedel, då förstörs kalkylen, självkörandet skjuts på framtiden. Nu är det dessutom lågkonjunktur och ont om pengar till att pröva nya och roliga idéer – riskkapitalister håller igen när räntorna drar iväg.
Det kommer att behövas en massiv övervakning och reglering över nationsgränser för att få självkörande att fungera överallt. Och vi kommer att åka mycket mer. Idag väljer du mellan tåget – krångligt att ta sig till, men bekvämt, du kan jobba, sova eller äta – eller bilen, du kommer från dörr till dörr, men du måste vara utvilad, nykter och uppmärksam. Den självkörande bilen löser båda. Men skapar nya problem.
För när allt är på plats, hur kommer det att fungera? Det kommer att gå långsamt. Försiktighetsprincipen vinner – säkerhet före framkomlighet. Idag löser sig många saker i trafiken genom hänsyn och följsamhet. Ibland med irritation, en tut hit och dit. När allt är självkörande ska hänsyn programmeras och ersätta ögonkontakt och tålamod.
Skvallertorget i Norrköping, vid den vackra Strömmen. Här samlas fotgängare, bussar, rullstolar, lastbilar, vilsna studenter, förskolor på utflykt och cyklister. Det är mer än regelverket klarar. Endast ögonkontakt, hänsyn och samförstånd löser framkomligheten. Självkörande fordon skulle stå stilla eller röra sig så makligt att vi skulle längta tillbaka till förr.