Däck har alltid fångat mitt intresse, andra nördar ner sig i sportresultat och elpriser, jag i dimensioner och mönster, visa mig ett Firestone S-211 185 HR 14 eller ett Michelin TRX 190-65-390. Jag säger 245 GLT/6 och Peugeot 604 STi, båda tidigt 80-tal och med PRV-sexan.
Däck är extremt viktiga för körupplevelse, säkerhet och miljö. Och billigt kan bli dyrt. Regummerade däck, det miljövänliga alternativet med 90 procent återvunnet material, rullar trögt och drar fem procent mer, det drabbar både träden och plånboken. Det tycks fungera bättre för lastbilar, mer om det i en annan tidning.
Min första bil, en 244 GLT med vev-soltak och matta reflektorer, hade bara två tidigare ägare – ett företag och en pastor från Aneby – men hade ändå berövats de originalmonterade alufälgarna. Nya införskaffades, under gymnasiet lärde jag känna en trevlig busschaufför, känd för ”du får åka på vad f-n du vill” när en bussbiljett av okänt datum visades upp. Hans extraknäck var däckmoj, fyra nya Firestone tillverkade i Korea till bra pris, andrasortering eller möjligen tredje, monterades.
Allt gick bra tills det en dag regnade, bilen for omkring som en tafatt fyllkaja på en Finlandsfärja i grov sjögång. Tyvärr slets däcken aldrig ut, men det gjorde bilen.
Sedan dess har fynddäck varit bannade, och däck ett väldigt litet problem, det har kostat ganska lite att åka säkert, bekvämt och driftsäkert. Nu senast en A6 Allroad, törstig på diesel, motorolja, AdBlue och kylarvätska, generös med komforten. Luftfjädring och 18-tums ballongdäck tog mig över stock och sten, trottoarkanter var sällan fiender. Originaldäcken från Dunlop byttes till Pirelli Scorpio Verde, 4 800 kr + montering, de hann rulla lika många mil innan jag sålde bilen.
Nu kör jag en XC60. Inget att fylla på, förutom valfri mix av el och bensin, nu är däcken problemet. Märkesanpassade Pirelli, tysta trots 21 tum. Tre veckor in på första sommarsäsongen fick jag en bula på ett, ingen yttre skada. 5 007 kronor fattigare lämnar jag verkstan, ett år senare har en bula och två punkteringar tillkommit. Kört slarvigt? Säkert, men det som aldrig hände förr händer nu ofta. Jag smyger över brunnslock och skarvar, oroar mig ständigt för trottoarkanter och punkteringar.
Många elbilar är höga och har enorma hjul. Min oro är snart mångas – de snygga lågprofildäcken en skenande kostnad. När jag häromdagen fick en skruv i mitt sex veckor gamla däck säger verkstan att de inte pluggar däck längre. Utan att fråga mig har de beställt ett nytt, för 7 100 kr. Märkesanpassat ger lägre rullmotstånd och förbrukning, en dyrköpt finjustering, ett däck är alltid en kompromiss.
Jag vägrar, hämtar bilen med skruven kvar, åker till en liten verkstad som pluggar ordentligt för några hundralappar.
Men är det säkert? Många sväljer kostnaden för nytt däck. Michelin säger: När däckets slitbana punkteras, till exempel av en spik, går den att laga. Hålet fylls i och när däcket monterats tillbaka kommer det att gå lika bra att köra med det som innan.
Däcken håller 3 000 mil, fyra nya kostar 28 400 kr, långt mer än drivmedlet under samma körsträcka, till två tredjedelar kör jag på el. Då har jag inte räknat med bulor, fälgrenoveringar och sömnbrist. På Audin var däckkostnaden en tjugondel av drivmedlet.
Då är jag ändå bra på att få ut många mil ur däcken, är det fint sommarväglag byter jag sent. Jag undviker däckhotell, som ringer i februari och säger att däck behöver bytas, bra att göra nu så går hjulskiftet snabbt. Kanske svårt att säga nej när man sitter i möte, åker skidor eller byter blöja?
Marginalen minskar, på 80-talet hade ett nytt däck 9 mm och byttes ut vid 2, nu 7–7,8 och bör bytas vid 4. Och värre blir det. Ett av de bättre åretruntdäcken, Michelin CrossClimate 2, ligger på 6,6–7,1 mm, efter en sommarsäsong är det under 5, på fjällresan i mars får kompromissdäcken det svårt, särskilt om det är en tung, bakhjulsdriven elbil.
I vintras fick hela grannskapet hjälpa en Merca EQS med åretruntdäck uppför en lindrig backe, ingen bil med vettiga vinterdäck kör fast där. Hög vikt sliter däck, det är svårt att kombinera vinteregenskaper med lågt rullmotstånd. Tillverkarnas fagra prat om att slippa hjulskifte och göra en miljöinsats när bilen bara behöver fyra fälgar faller tvärt när säkerhet och ekonomi lider.
Trots att jag älskar svensk sommar längtar jag till mina nordiska ballongfriktionsdäck, må Kung Bore snart vara här!