Översvämningar, bränder, stormar, torka och extrem hetta.
Vädret ”åker berg-och-dalbana” och vi försöker alla hålla i oss så bra det går. Ibland går det tyvärr riktigt illa, som på Gröna Lunds nöjeskarusell i Stockholm och i Hawaiis vädertombola.
Jag har en kompis som slutat flyga för klimatets skull och numera åker tåg. En annan cyklar med barnen framför sig i en vagn och äter bara grönt.
Det källsorteras och återvinns, second-handas och hålls på.
Och jag är inte med.
Själv ägnade jag tvärtom en hel del av semestern åt att fundera på vilken V8-försedd bil jag borde köpa. Jag äter gärna kött eftersom jag tycker att det är gott och det fanns ingen tvekan om att jag skulle boka flyg när jag ska åka med barnen och deras respektive till Frankrike i slutet av september.
Jag är kanske en tvättäkta klimategoist?
Samtidigt avskyr jag argumentet: ”Sveriges utsläpp är bara en promille, vad vi gör spelar ingen roll.”
Ännu värre tycker jag om: ”Vad jag gör spelar ingen roll, när miljarder kineser slutar bränna kol är jag med.”
Allt räknas.
Alla val har konsekvenser.
Mänskligheten består av miljarder individer, som alla påverkar. Vi i väst släpper ut mest per person. Det går inte att gömma sig bakom ”lilla jag”.
Man måste stå för det man gör.
Vad jag nu är, så inte är det klimatförnekare. Likt över 90 procent av svenska folket anser jag att mänskligheten påverkar klimatet negativt och att massvis måste göras.
Även i det lilla.
Men jag anser inte att ansvaret för framtiden ligger på att individen ska göra ”rätt uppoffringar”. Att exempelvis cykla är bra av massvis med anledningar – inte minst för hälsan och luftkvaliteten i närområdet. Men det är inte lösningen, tror vi det är vi klimatdumstrutar.
Cyklar är inte ens början på lösningen av världens klimatproblem – om vi anser att det är en mänsklig rättighet och en förutsättning för det moderna samhället att snabbt kunna transportera personer och varor längre sträckor efter individuella behov.
Om vi för enkelhetens skull håller oss till transportområdet – det här är en biltidning – måste vi lägga störst fokus på de största problemen. Tar vi bort fossil olja ur transportsystemet och ersätter med förnybar el är vi på rätt väg.
Vi ska inte heller beläggas med skam när vi flyger till svärmor i ett annat land eller tar bilen för att åka ut i naturen för en ”klimatsmart naturvandring”.
Om det är några som ska skämmas så är det våra politiker – för det är den bestämmande makten som styr utvecklingen och påverkar vad vi gör och väljer.
Ingenjörerna tar sedan fram tekniken som gör skillnad. Det är teknikutvecklingen som gett välståndet.
När det finns bra alternativ till rätt kostnad kommer vi alla automatiskt att välja ”rätt”. Jag köper mycket mer vegetariskt nu när det finns goda alternativ. Jag köper gärna ”hållbara” kläder och satsar hellre på dyr kvalitet än ”billigt skräp”. Jag pantar och väljer alltid en eldriven taxi om valet finns.
När det kommer till bilköp är elbilar tekniskt sett så bra att jag aldrig kommer att köpa en ny bil som tankas med fossilt bränsle. Varför skulle jag det?
Däremot har jag inget problem med att köpa en begagnad bil med en härlig V8. Anledningen? Bilen är byggd och ska inte skrotas i förtid – OCH mina uträkningar säger att jag förmodligen åker billigare med en gammal V8-bil än med en ny elbil.
Sak samma med tåget, jag älskar tåg. Men kostar det mycket mer tar jag bilen.
Så enkelt är det.
Därför är jag förbannad på vår regering som över en natt kapade elbilsbonusen – och elbilar blev ”för dyra”. Det betyder att det kommer att säljas 100 000-tals fler förbränningsmotorbilar som kommer att rulla i 15–20 år. Det är värre för klimatet än vad alla cykelbanor kan kompensera för.
Ny och bättre teknik måste hjälpas på traven fram till dess att den kan leva på egna meriter, och för billigare ”Svenssonbilar” är det kanske två-tre år dit utan klimatbonus. De dyrare elbilarna är redan nu lönsamma jämfört med sina konkurrenter.
Vart vill jag komma med mitt resonemang? Sommarens väderkatastrofer har gett oss framtiden redan nu. Det är slut med vargen kommer-alarm.
Vi alla har faktiskt ett ansvar – och just nu är det viktigaste inte att källsortera utan att påverka våra politiker.
Vi behöver en grön teknikoffensiv regering – inga populistiska bensinprissänkare eller romantiska cykelkramare.