I skrivande stund är det knappt 24 timmar sedan vi slog igen dörren för årets barndag som arrangeras av stiftelsen Lean On Me. Den viktigaste dagen på året för mig och många andra, och samtidigt troligtvis världens dyraste barnkalas.
Barndagen som i år kördes för tolfte gången är ett välgörenhetsevent för barn som har fått en alldeles för tuff start i livet. Det handlar om barn med allt ifrån svåra sjukdomar, till barn som har varit med om fruktansvärda trauman och social misär. Barn som ryckts ur sin vardag för att spendera all tid på en stängd avdelning på ett sjukhus till barn som tvingats fly från en våldsam förälder.
Gemensamt har de att de förtjänar en stund där de slipper tänka på sin ibland väldigt tuffa vardag och tillsammans med hela sin familj får något annat att fokusera på för en stund.
Det försöker vi hjälpa dem med på det sätt vi kan. Till vår hjälp i år hade vi cirka 120 bilar av absolut högsta klass. Lamborghini och Ferrari i mängder, fler Porsche än vad man kan räkna, med en röd 918 Spyder som grädde på moset. Bentley, Aston Martin, McLaren, ja, kom på ett bilmärke så kan jag nästan lova att det var där.
Kom du på Koenigsegg och trodde du kunde knäppa mig på näsan? Det gick inte, för vi hade en sådan också. Vi hade även en glassbil, en helikopter, flera grävmaskiner varav en 30-tonnare som barnen fick ratta själva, och lite annat smått och gott. Det var säkerligen maskiner för en halv miljard på plats, av en enda anledning. Att glädja barn.
Det är något obeskrivligt vackert med det, vackrare än kanske vid första ögonkastet. I en tid i världen där man inte kan slå på nyheterna utan att matas med den ena dåliga nyheten efter den andra är det viktigare än någonsin att visa medmänsklighet och empati.
I en tid där väldigt många diskussioner om hur saker och ting står till avslutas med ett ryck på axlarna och hopplöshet är det viktigt att försöka sprida hopp, och igår var det hundratals människor som ställde allt annat åt sidan bara för att göra det. Jag är oerhört imponerad och tacksam för att ni alla finns.
Att se ett barn som man vet mår väldigt dåligt, skina upp i ett gigantiskt leende när en glad Lamborghini-ägare frågar om han vill åka en sväng är obetalbart. Att se en hel familj som sliter med både sjukdomar och ofta på grund av det också en mycket dålig ekonomisk situation, sätta sig tillsammans i en ny Bentley är hur ballt som helst. Just där och då finns inga bekymmer.
Jag vet inte hur många av förarna som kom fram till mig i helgen och frågade om det blivit något fel, de hade inte sett ett enda sjukt barn. Bara stora leenden. Vi ger något som vi kan uppleva som litet men det betyder inte att det är litet för mottagaren, tvärtom.
Barnen och familjerna är utan tvekan tacksamma för upplevelsen, men jag undrar om inte förarna är ännu mer tacksamma. Tänk efter ordentligt om du någonsin blivit gladare av att få än av att ge. Jag vågar lova att ge är bättre. Det behöver inte vara något stort. Det kan vara ett telefonsamtal eller ett oplanerat besök till en vän som inte mår bra, det kan vara att hjälpa en tant över gatan. Så länge du gör det osjälviskt för någon annan.
Det jag vet är att vi behöver fler människor som de som ställde upp för barnen nu i helgen. Nu mer än någonsin. Så bestäm dig nu för att göra något för någon annan varje dag, stort eller litet spelar ingen roll. Så lovar jag dig att du kommer att må bättre än någonsin. Resten av världen också.