Alrik: Hur halkade tyskarna efter?

PREMIUM ”Hur kunde det gå så här? Att tyskarna jagar och kopierar? Har man varit för nöjda och rika – för mycket ”fat happy cat”?"
Annons

Alrik Söderlind ledare
Det här är chefredaktörens ledare ur auto motor & sport nummer 20/2023

Hur kunde det hända? På Mercedes lagledarbänk talar vd Ola Källenius om att ”springa 100-meterslopp efter 100-meterslopp trots att det är ett maraton”. 

Världens största biltillverkare – VW-gruppen – har lanserat ett tiostegsprogram för att få ordning på trupperna. Aktiekursen har mer än halverats de senaste två åren. VW-chefen Thomas Schäfer suckar, dock långt ifrån uppgivet, och säger att ”Det är som i Champions League, motståndarna har lockat över de vassaste spelarna med fantasilöner, men vår lagmaskin ska ta tillbaka försprånget.”

BMW:s utvecklingschef Frank Weber säger att ”Företaget är inte på väg in i nästa kapitel. Man skriver en helt ny bok.” Utkastet heter Vision Neue Klasse. Om den är tillräckligt avancerad för att gå upp i topp när den är färdig om två år är man inte säkra på.

Tyskland – bilismens vagga och tidigare odiskutabla världsmästare – har blivit slagna av en spelare som för bara 30 år sedan inte hade ett eget lag. På 80-talet dundrade VW in i Kina och dominerade, med bilmodeller som hade gjort sitt i Västeuropa.

Visst har USA utmanat, men snabbt kopierade tyskarna Fords löpande band och sedan var man oslagbara tack vare kvalitet, precision, ständiga förbättringar. En högkvalitativ lagmaskin utan svagheter. Som i fotboll.

Den japanska attacken inleddes på allvar på 1990-talet och Toyota är världens största bilmärke. Men man spelar i division två om man ser till prestige och pris per bil. Japan har varit världens största bilexporterande land. Nu är det … Kina.

På 2000-talet stack Sydkorea upp med låga priser och hög kvalitet, och nog sved det när Kia EV6 i fjol utsågs som årets premiumbil i Tyskland. 

Från ingenstans dök för drygt tio år sedan amerikanska Tesla upp – och har massakrerat tyskarna när det gäller elektrifiering, nytänkande, produktionseffektivitet och mjukvara.

Jag kommer aldrig att glömma hur Volvos dåvarande vd Håkan Samuelsson 2014 raljerade över Tesla och elbilar och sade att ”ingen skulle kunna tänka sig att åka till Åre på vintern med en bil som man tankar med pipett”.

Volvos inställning var också tysk bilindustris. ”Låt dom hålla på, batteribilar blir ingenting. Folk är inte dumma, det kommer aldrig att fungera.”

För drygt 25 år sedan, under den europeiska radarn, tog den kinesiska ledningen beslutet att Kina skulle satsa på elbilar, för att förbättra luftkvaliteten, men framför allt för att konkurrera ut alla andra.

Miljarders miljarder i forskningsstöd, direkta investeringar och jättelika subventioner senare – samt en covid-nedstängning som lät de kinesiska spelarna utvecklas lite i skymundan – står vi på Münchens bilsalong 2023, med ny världsmästare.

Enligt analysföretaget USB Group kommer de traditionstyngda biltillverkarna att ha tappat 20 procent av sin världsvolym till kinesiska märken 2030. Ner till 58 procent.

När det gäller batterier och metaller är Kina ohotat och biloffensiven är hård. Redan nu har Kinabilar tio procent av Europamarknaden.

Men Magna som tillverkar bilar åt exempelvis Mercedes och BMW, och har fått propåer från kinesiska tillverkare, tror att 90 procent av dagens kinesiska märken kommer att försvinna …

Offensiven har kanonmatkaraktär. Dundra på. Mal ner fienden. Förluster är givna.

Samtidigt allierar sig tysk bilindustri mer och mer med kinesisk – för att få hjälp, se in i framtiden, få upp hastigheten.

VW har köpt in sig i Xpeng, Mercedes sålde halva Smart till Geely, för att få teknik, mjukvara och tillverkningsresurser. Mercedes bidrag? Design. Så långt har det gått.

BMW bad Great Wall att utveckla och bygga nya elektriska Mini – och så vidare. Samtidigt oroar det geopolitiska läget. Vad händer om Taiwan invaderas? Om tullar höjs, om européer inte vill köpa kinesiska bilar …

Men europeisk bilindustri fortsätter att ”spela både hockey och fotboll” – håller kvar vid kassakon förbränningsmotorer. Kan man komma ikapp på elbilsfronten om man har dubbla utvecklingsprogram, dubbla fokus?

Det stora tyska problemet är billiga elbilar, enligt de jag talat med går de inte att tillverka i Europa. Redan nu köper kinesiska MG och BYD – under missnöjt knorrande från tyska chefer – marknadsandelar med låga priser och det sägs att BYD bygger elbilar 30 procent billigare än VW.

Tesla fortsätter samtidigt att förstöra kalkylerna för alla. De ständigt lägre priserna på finare bilar ska tyskarna stoppa med varumärke och tradition. Och kommande teknik – som ska vara världsledande. Europeisk bilindustri gör allt för att så snabbt som möjligt kopiera det Tesla gör och starta samarbeten med kineserna.

Hur kunde det gå så här? Att tyskarna jagar och kopierar? Har man varit för nöjda och rika – för mycket ”fat happy cat”?

Det är dags att EU kommer in i matchen, med stimulanser och mål. VM vinns med långsiktig och kraftig satsning. Spelarna har vaknat.

Annons
Annons
Rulla till toppen