När jag köpte mitt nya hus för snart två år sedan så anlade vi en ny parkering. Den enda som fanns när jag flyttade in var på gräsmattan utanför huset, och då det i omgångar brukar vara mycket bilar hemma hos mig så behövdes det något nytt.
En stor fin fembilsparkering gjordes uppe vid tomtgränsen. Bara grusad än så länge men tanken är att den ska asfalteras så snart lottovinsten slår in. Den är så pass stor att den vid flera tillfällen har misstagits för nån form av allmän parkering av bilar som är och hälsar på i området. De har dock snabbt tillrättavisats, och problemet har med tiden försvunnit, för nu fyller vi den för det mesta själva.
Dottern har sin moppebil, sonen har sin BMW, och jag har Stelvion, lastbilen och hör och häpna, till och med Camaron hemma på gården nu. Japp, efter tre år är den äntligen där den ska vara. Det betyder inte att den är klar, den blir nog aldrig klar, men den får hälsa på hemma en liten stund i alla fall innan den åker iväg för nya operationer.
Med hösten och vintern på inkommande var det dags att få upp el till parkeringen så att vi kan köra våra motor- och kupévärmare. På moppebilen är det direkt avgörande att ha det, den lilla encylindriga dieseln tar en halvtimme på sig att bli tillräckligt varm för att få bort imma från framrutan.
Så jag ringde elektrikern som hade gjort lite av eljobben på huset när det renoverades, Loberg Elektriska, och berättade att jag ville ha några uttag på parkeringen.
– Du menar väl en laddstolpe? sa Max, som han heter, med förvåning i rösten.
– Nej, jag vill ha vanliga uttag, svarade jag. Ser jag ut som en elbilskille?
Då fortsatte Max med att förklara för mig att jag behöver komma in på 2000-talet åtminstone. ”Du kan få dina 220-uttag men drar man el till en parkeringsplats så sätter man dit en laddstolpe.” Finns liksom inga alternativ. Man får till och med lite subventioner för att göra det.
Så sagt och gjort, helt plötsligt har Täbys minst elbilsvänliga parkeringsplats en 11 kW laddstolpe. Jag tänker att det kanske höjer värdet på huset ifall jag säljer det. För jag inbillar mig att det kommer att hända innan jag köper en elbil. Men den som lever får se, jag har ju trots allt närmat mig dem med lite mindre agg än tidigare.
Nuförtiden finns det några riktigt roliga. Och vill jag ha en, men ändå behålla min elbilsfientliga profil, kan jag alltid skylla på att det är sonen som vill ha en nu när han har körkort.
Men tills vidare håller jag mig till motorvärmare och kupéfläktar.