Jag har alltid köpt ganska stora bilar, oftast med rejäl motor, och tänkt att små, billiga inte är något för mig. Hyrbilar har passerat förbi som en tillfällig plåga, mängder av Peugeot, Toyota, Opel, Volkswagen, jag kommer knappt ihåg alla namn: Mokka, Astra, Megane, Corolla, T-Roc.
Några få gånger har jag fastnat lite för hyr- eller lånebilen. Toyotabruksiga Highlander med ful klädsel och instrumentering som i en Corolla från 2014 är komfortabel och charmig, mysig sexa. Audi A3 har jag alltid gillat, samma med en C40 jag hade nyligen. Tillstår att även en Qashqai var mer okej än väntat, fast ratten satt på fel sida.
Det börjar på flygplatsen. Där står den. Sportig, låg, ganska snygg, behändigt format, ändå går fyra stora resväskor in. Den ligger som ett strykjärn på vägen, utan chassifinesser. Android Auto, jättebra strålkastare, elbaklucka, backkamera. Snål. Jag hör själv att jag låter som ett eko av en Boomer: ”Den har både fjärrkontroll och text-teve, det är allt man behöver!”
Seat Leon FR Estate, vi gillar varandra, den hälsar extra trevligt genom att projicera Hola! vid förardörren, en universell spansk hälsningsfras, mycket mindre självbelåtet än quattro eller M. Leon behöver inte påminna mig om de 77 000 jag spenderat på stötigt sportpaket och stöddigt utseende.
Snart känner jag mig mer som en glad och obekymrad spanjor, som parkerar lite slarvigt och lägger fokus på det viktiga i livet, och inte får en dålig dag för att nån kört emot höger bakdörr, och mindre som en petimätertysk som skakar på huvet åt försumliga sydeuropéer.
Varför har jag lagt så mycket pengar på bilar när den här funkar så bra? Okej, den bullrar och har mediokra prestanda, även om den med möda passerar 200. Men livet handlar om prioriteringar. Som för min kompis som köpt ett hus i Spanien. Han har lagt mycket pengar på en suv med svindyr märkesservice, nu bor han tre km från stranden och enda utsikten är grannens tujahäck. Varför inte bo vid havet och köra Leon istället?
Minns alla kalas jag varit på där någon äldre man pratar länge om hur bra hans 9-5 Aero, K70 LS eller E 350 d All Terrain är. Vill man vara så? Att dyra bilar kan överraska negativt – okej, det var en fin bil, men den är dubbelt så dyr som min och bara lite bättre – det visste jag, men inte att en billig kunde överraska så positivt.
Jag kanske inte är så bilintresserad, eller så har bilar blivit tråkigare, det är inte som för ett kvartssekel sen då man fick gåshud av en 328i men bröt ihop av en Avensis. Bilar har blivit mer lika i kvalitet och egenskaper.
Jag har helt enkelt fått mig en tankeställare. Funderar på att slå till – innan de bytt namn till Cupra – och börjar konfigurera en Leon: ”En stadsbil som är idealisk för körning i stan. Alla måsten plus lite extra.” Kunde gällt en Yaris eller Sandero, inget skryt. Gamla BMW-innovationer som instrumentbräda vänd mot föraren (1981) och multifunktionsratt (1994) erbjuds. BMW följer inte utvecklingen, BMW leder den, som det stod på bakrutan på min E30. Men varför inte vara lite sen på bollen om man får pengar över till väsentligheter.
Vad ska jag göra med pengarna? Spara till pensionen – nej, för långt kvar. Äta mer gambas? Jobba mindre? Lägga på hög? Eller äntligen köpa en Ferrari 456? Det är rätt kul med bilar ändå.