Jag erkänner direkt. Jag hade fel. Min tidigare kunskap om vätgas sträckte sig så långt att jag avfärdat den på bilsidan. Detta står fast. Jag hoppades dock på att den delvis skulle ha ett framtida liv inom den tunga transporten.
Men nu vet jag bättre. Det skiter sig. Häng med på fyra anledningar varför vätgasen kommer att bli bilindustrins och transportsektorns största felsatsning detta århundrade. Men läs också om var vätgasen troligen kommer att lyckas.
1) Priset. Att separera vätgasatomer från kol, naturgas eller vatten kräver energi. Idag kostar 1 kilo vätgas producerad från fossila källor ungefär 90 kr. 1 kilo tar dig cirka 10 mil vid normal körning. En full tank (6 kilo) kostar därför runt 540 kr.
Du kan inte tanka hemma utan det kostar alltid runt 9 kronor milen. Jämför det med en elbil som vid hemmaladdning kostar under 3 kronor milen.
”Ja, men vätgasen kommer att bli billigare.” Ja, det kan den kanske bli om elpriset går ner. Men förhållandet blir fortfarande att vätgasen alltid är tre gånger dyrare jämfört med eldrift då fysikens lagar för separering av vattenmolekylen är sådana. Vilket bränsle vinner om vätgas är tre gånger dyrare än eldrift?
Priset är huvudargumentet som är anledningen till att vätgas inte kommer att slå inom transportsektorn. Varken privat eller kommersiellt. Varken på bilsidan eller inom tung transport.
2) Miljö. De 70 miljoner ton vätgas som tillverkades 2020 används främst i raffinaderier och inom tillverkning av konstgödsel. Vill man ha billig vätgas gör man den från naturgas eller kol. Grå vätgas är miljövidrigast då man ej tar hand om läckaget vid tillverkning. Varje ton vätgas producerat ger då 10 ton koldioxid!
Naturgas ger även läckage av metangas som är 84 gånger värre än koldioxid sett över 20 år. Gör man blå vätgas från naturgas blir den dyrare men man kan i teorin ta bort 95 procent av utsläppen. Idag tar man bara bort 80 procent på grund av kostnaden.
Vill man ha grön vätgas som är fossilfri är den dyrast att tillverka. Detta sker genom att spjälka vattenmolekyler. Glöm 90 kronor kilot. Eftersom dyrt pris avgör konkurrenskraften är grön vätgas en mycket liten del av världsproduktionen. (Ynkliga 0,04 procent under 2021).
Punkt ett avgör alltså allt för vätgasen även om regeringar skiter i miljöaspekten. Rosa vätgas kan bli ett bra tillskott, men den förutsätter relativt dyr kärnkraft.
3) Infrastruktur. Den finns inte. I Sverige finns cirka 3 000 bensinstationer. Det finns fem vätgasmackar. 2021 fanns det fyra. I juli 2021 sa OKQ8 att de skulle bygga 15 vätgasmackar innan slutet på 2023. Har det hänt något? Inte vad jag kan hitta.
Problemet är att om man vill ha en relativt kostnadseffektiv och miljövänlig vätgas måste mackarna producera vätgasen lokalt och från vatten. Att undvika logistiken med att transportera vätgas på våra vägar är ett måste.
Problemet är energibärandet. Fysikens lagar igen. En tankbil med bensin innehåller 14 gånger mer energi än en tankbil med vätgas. För att tillgodose vätgasbehovet på en enda mack skulle man dagligen behöva en eller flera tankbilar som fyllde på gas.
Detta enorma logistikproblem kan minskas om man använder tankbilar med flytande vätgas. Det kräver dock mer dyr teknik vid macken för att omvandla det komprimerade flytande vätet tillbaka till gasform – vilket är det bilen kräver. All energiomvandling, logistik och teknik kostar pengar. Det faller på priset.
4) Tekniken. För att effektivt transportera vätgas behöver den bli flytande. Detta kräver mycket energi. 30 procent av energiinnehållet i gasen går åt för att komprimera denna. Att få ner gasen till 20 grader över absoluta nollpunkten innebär även andra problem rent tekniskt.
Vilket återigen spiller över på punkt ett. Priset. Vätgasdrift är en omväg vad gäller konstruktion och energiförluster. Det är 2-3 gånger mer energikrävande för samhället att köra en mil på vätgas än att köra en mil med en elbil.
Vilket samhälle med politiker med en IQ över 80 vill idag satsa på en transportsektor som kräver 2-3 gånger mer elektricitet? Drift och underhåll av vätgasbussar är dessutom fyra gånger dyrare än motsvarande elbussar. En vätgasbil är mer tekniskt komplicerad än en elbil även om den är aningen lättare.
Och apropå komplex teknik. Att bygga flygplan med stora vätgastankar som måste vara klotformade för att kunna hålla flytande vätgas är ett stort bekymmer. Flytande kväve krävs för att få med sig tillräckligt mycket väteatomer i planet. Stora klot ryms inte i vingarna.
Dessa klot har dessutom en temp på minus 250 grader och man måste även undvika så kallad ”boil off”. Att placera kloten långt bak i planet separerade från kabinen skulle destabilisera planet i takt med att vätet förbrukas. Vätgasatomen har även en tendens att läcka, så man vill inte ha långa runda tankar under kabinen.
Tekniken går inte hand i hand med flygindustrins extremt hårda säkerhetskrav. Vätets brännbarhetsgränser ligger dessutom mellan 4 till 77 volymprocent. Det säger lätt pang oavsett blandningsförhållande vid läckage. Skulle man lösa alla säkerhetskrav, så har vi priset igen.
Fossil vätgas är idag 10 gånger dyrare än flygbränsle per mil. En bränslecell är inte heller gratis att laga, fick vi nyss läsa i bilpressen. 1,2 miljoner för att laga en vätgasbil!
Framtiden? Var kommer vi att se vätgas blomstra då? Ja, utöver stålindustrin så är det rimligt att anta att en del fraktfartyg kommer att drivas på vätgas producerat från vatten i anslutning till hamnarna. Dock kommer en stor del av kortdistansbåtarna i världen att köra på batterier eftersom el är ett billigare drivmedel.
Den riktigt stora fjädern i hatten för vätgas blir troligen långtidslagring och sedan storskalig elproduktion i länder på våra breddgrader. Kanske blir vätgasen en del av framtidens baskraft eftersom få kapitalister vill ta risken med att bygga ny kärnkraft.
Finland lyckades till slut, men notan på 120 miljarder (världens åttonde dyraste byggnad) 20 år efter att deras riksdag tog beslutet avskräcker de flesta investerarna. Stora vätgaskraftverk tror jag på just nu.
Men bara tills fysiken, tekniken och framför allt ekonomin motiverar till något annat. Vätgas lagrad i metallhydrider är intressant. Vi ska inte heller underskatta politiken kring detta.
EU:s ministerråd har numera bestämt att vi ska ha vätgasmackar var 20:e mil senast 2030. Jag tror att marknadskrafterna och batteriutvecklingen kommer att bespara oss de skattemedlen.