Arne Weise på julafton, billig parkering och färre fula solceller. Innan katalysatorn, som sänkte effekten, och start/stopp, hur det kopplas bort var ett hett ämne på nätforum i flera år. Nu finns ingen dieselkombi hos Volvo, även hos Merca och VW får man leta på bakgården för att hitta en.
Tänker man i längre tidsperioder ser man de stora penseldragen, som den kedjerökande Helmut Schmidt, tysk kansler 1974-1982, sa i ett av sina sista tal, 97 år gammal. Vi borde bli lite mer som han. Hur? Besök ett bilmuséum, gärna Museo Nazionale dell’Automobile i Turin.
Intendenten visar runt. Öppna och stängda bilar, höga och låga, snabba och långsamma, extroverta och återhållsamma. Inspiration från flygplan, lok och kylskåp.
Till och med färgerna speglar tidsandan i samhället. Helt plötsligt klarnar det varför vissa länder har små bilar, varför bilar först var svarta och sen vita, pendeln mellan att köra själv eller ha chaufför. Idealen skiftar över tiden.
Jag kunde inte se mig mätt på de 200 bilarna. Kring varje finns en historia. Isettan som räddade BMW, Citroën DS med massor av innovationer. Jag fastnade på Ferrari 365 GT 2+2 från 1972, ett dramatiskt år med terrorangrepp, flygplanskapningar och stundande oljekris. Obekymrad sitter jag ändå i 365:an, på väg någonstans i ett soligt södra Europa och funderar på om jag skulle köpt en Lambo Espada istället.
Det gnälldes även förr. Iso är bra på kylskåp, men inte bilar! När proffsen körde var det säkert på vägarna, nu kan vem som helst ut och köra! Livsfarligt! Det vi idag gillar, och stör oss på, utgör pusselbitar i en samhällsutveckling som bilen, tillverkare, politiker, stadsplanerare, du och jag är med och formar.
Just därför behövs muséet, samband klarnar. 1930 byggdes mitt hus, ett av de första med garage. Framsynt, då hade vi 17 bilar per tusen invånare, USA 217. Det moderna samhället började ta form, Stockholmsutställningen invigdes, liksom Filadelfiakyrkan i Stockholm, på bilderna står några bilar förstrött framför, lika oorganiserat som elsparkcyklar 2018. USA har byggts med hög biltäthet från början, idag har de 600 per tusen invånare, Sverige 530.
Förändringar blir rimliga när de kopplas ihop med samhällsutvecklingen. Airbus 380 var het för 15 år sedan, idag uträknat, vi flyger hellre direkt till destinationen i mindre plan. Propellerplan har ersatt jetplan på många kortare sträckor, utsläppen är väsentligt lägre. På 90-talet var nationalismen på utdöende, gränskontroller undantag. Under pandemin skulle vi flytta ut på landet och jobba hemma.
Visbys kullerstenslagda gränder är från långt innan bilar fanns, direkt utanför ringmuren finns stora markparkeringar, lekparker, hyreshus och breda vägar från biloptimismens 60- och 70-tal. Idag vill stadsplanerare ha få bilar, de står för föroreningar och trängsel.
Lägligt har de som representerar bilen bytt namn. Biltillverkare till mobility providers, DI:s Stora Bildagen till Mobilitetsdagen, Bil Sweden till Mobility Sweden. Region Gotland har lagt mobilitetspusslet – om mobilitet i glesbefolkade områden, en skön kontrast till konsultrapporter om seamless mobility, som alltid handlar om städer med delade bilar och finmaskig kollektivtrafik.
Vårt behov av mobilitet ökar, fler jobbar på udda tider. Lika säkert som att laddhybrider är en parentes kommer bilen att vara central i framtiden. Vi kommer att behöva dela mer på bilarna, samordning med digitala verktyg är en utmaning men krävs. Så vi får hålla hårt i våra bilar i väntan på att snart besöka det första mobilitetsmuseet där vi får perspektiv på utvecklingen.