En vanlig försommarkväll sitter vi på en italiensk restaurang och småpratar, inget särskilt avhandlades. Vad gör barnen i sommar, hur var det i Göteborg, varför är just de som var arga på Anders Tegnell för tre år sen nu arga på Stefan Yngves?
En kompis, Hanna, kommer förbi, vi har varit i Göteborg samma dag, båda skulle hämta husvagn vid Hjälmaren efter ett barnläger. Men hennes står kvar efter en olycka. Hon ser en vit Sprinter komma i hög fart i backspegeln och navigerar mot diket, smällen är oundviklig.
Undrar vad för nån som körde Sprintern, men Hanna vet inte, hon och Johan satt inklämda bland alla krockkuddar tills ambulansen kom. Båda klarade sig helskinnade, den nästan nya V90:n blev skrot.
Kalla kårar går genom kroppen. Jag tänker på alla gånger jag kört lite för snabbt, lite för nära, tänkt att de här däcken går en säsong till, kört de sista två milen för att jag inte orkat stanna och köpa kaffe. Visst kör jag bra, i allmänhet, men ibland lite slarvigt och ofokuserat.
E20 är en salig blandning av motorväg, vägren, 2+1-väg, rondeller och rödljus. Jag åker inte där ofta, till Göteborg passar tåget oftast, men inte när en husvagn ska hämtas längs vägen. Ändå vet jag precis var olyckan skedde, jag ser mig själv kolla i mittspegeln, sekunden efter en rejäl smäll och man tror att man tar sitt sista andetag.
Sverige har lägst trafikdödlighet per invånare i EU. Danmark, Malta, Tyskland och Spanien ligger också bra till. Just hemkommen från Spanien, där de kör ganska hetsigt, men är koncentrerade på körningen, det är sällan någon pillar på telefonen ens i trafikköer.
Hemma i Stockholm kör jag hem från stan, ser hur det i tunnelbanan knarkas sociala medier friskt, tyvärr ser jag ibland samma sak när jag själv åker kollektivt och kollar in i bilarna. Det kanske var det Sprintern gjorde, kollade börskursen för Tele2, laguppställningen för Liverpool eller väderprognosen. Bara föraren själv vet. Kanske jobbar Sprinter-mannen i gigekonomin med dåliga arbetsvillkor och pressade tidsscheman, tröttheten tog över. Vi som har vanliga jobb betalar allt mindre för tjänsterna, gigjobbarna får det allt tuffare. Säkerheten äventyras.
Nu är vintern snart här, många funderar på att köra en säsong till med däcken. De kanske är på håret den 27 oktober, men knappast framåt mars. Och se upp för kontinentala friktionsdäck. Ett bra nordiskt fungerar utmärkt i alla vinterväglag och hyggligt på is, lite sämre i slask men då kör man väl sällan på marginalen?
Det här vet många som läser här, men det är svårt att ha koll på märken och modeller, både nordiska och kontinentala lovar säkerhet under svåra vinterförhållanden. Kontinentala är billigare och tillverkas i större serier, tyska och asiatiska märken erbjuder ofta kompletta hjul med märkesdäck, Conti, Michelin, Goodyear, Pirelli och Nokia, till bra pris.
Här går både konsumenter och företag med stora flottor fel, däcktester är viktiga, där lär man sig vilka däck som är bäst och skillnader mellan nordiska och kontinentala.
Jag vet inget om Sprinterns däck, kanske hade smällen blivit än kraftigare om den kört på året runt-däck, utfallet värre och husvagnen ännu stått kvar i väntan på ny ägare. Kanske var det bra däck som gjorde att Hanna och Johan överhuvudtaget klarade sig.
Det är lätt att komma med pekpinnar, men i ett svagt ögonblick kan man själv vara Sprinter-mannen, då kan andras uppmärksamhet, bil- och däckval avgöra det egna ödet.