Musks dubbelmoral och IF Metalls energilösa strejk

”Elon Musk har inte blivit en av världens rikaste människor för att han kammar omgivningen medhårs”.
Annons

Julia Brzezińska krönika
Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Missnöjet mot Tesla pyr. ”De tar inte seden dit de kommer och hotar vår svenska modell.” Men klagoropen tycks komma från alla andra håll – utom just inifrån Tesla. 

Jag mejlade Elon Musk i veckan eftersom hans röst saknas i debatten. Men märkligt nog saknas även arbetarnas röst i denna strejk. Enligt uppgifter från Tesla är det bara tio procent av de anställda som faktiskt strejkar. Så intresset från de som facket säger sig företräda är minst sagt svalt.

IF Metalls röda strejktält står utanför Teslas anläggningar sedan den 27 oktober. Kanske brinner där en marschall i vintermörkret och kanske finns där en termos med varm dryck i – i hopp om att någon arbetare ska byta fot och ansluta sig i protesterna. Men nyrekryteringarna verkar gå trögt.

Och några protester syns inte till. Missnöjet från arbetarna varken syns eller hörs, och på grund av det låga strejkdeltagandet tuffar verksamheten på mer eller mindre som vanligt.

För att vara just en strejk känns det hela rätt energifattigt. Ingen står på barrikaderna och skanderar att de vill ha bättre villkor. Djupa orättvisor och missnöjen brukar kunna uppbåda den mest orubbliga energi i oss människor. Men här omyndigförklaras vuxna med förklaringar som ”att de kanske inte vågar”. Snacka om att göra människor till offer – utan att de bett om det.

Men facket vågar. IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä syns i tv-rutan med neongul varselväst med bokstäverna ”KONFLIKT” på bröstet. Facket har skjutit skarpt med sympatiblockader från andra skrån och höjde nyligen strejklönerna till 130 procent för den handfull som sitter hemma i väntan på att få gå tillbaka till arbetet. Aktioner som hittills varit verkningslösa.

Kollektivavtal är frivilligt, men om du inte gör som vi säger, tvingar vi dig. Är det ändå inte något märkligt med den här strejken?

På frågan varför detta sker just nu, trots att man försökt förhandla med Tesla i fem år, fick jag det något skämtsamma svaret ”För att stjärnorna står rätt”, av Veli-Pekka Säikkälä som utvecklade sitt resonemang med att ”… så här i efterhand borde vi kanske tagit dem när de var mindre.”

Det är svårt att känna starkt för någon av sidorna. 

Tesla har surfat klart på sin ”vi är en underdog och ett startupbolag-aura” och är idag världens största elbilstillverkare, och Elon Musk är en av världens rikaste människor. Dit har han inte kommit för att han kammar omgivningen medhårs.

Samtidigt finns det många exempel på när facket drivit på med hutlösa blockader som fått till och med småföretagare att gå omkull för att de plötsligt inte fått sophämtning och varuleveranser. 

Rent principiellt är det ingen skillnad på Tesla och ”Gullans café i Vagnhärad”, men visst är det lättare att känna sympati för Gullan och hennes fyra anställda än vad det är för Elon och hans big business?

Jojo, båda läger har sina skäl och de kallas principer. Men när intresset från arbetarna är svalt, vem företräder man då?

Och av Musk, som vanligen twittrar om högt och lågt, har vi ännu inte hört ett ord i denna fråga. Däremot kan vi få en hint av hur han tänker. 

Nyligen gav han sig in i rollen som fredsmäklare i Rysslands krig mot Ukraina. Han förespråkade en ganska pragmatisk lösning – där han rent principiellt erkände det felaktiga i att Ukraina skulle avstå territorium till Ryssland, men samtidigt menade att de skulle svära sig neutrala för att undvika ännu mer lidande för folket.

Men när det nu gäller att göra avkall på saker som gäller honom själv, tycks han vara mer idealistisk kring det han anser vara rätt och fel. Så i praktiken förespråkar han pragmatism för andra men idealism för sig själv. 

Brukar inte det kallas dubbelmoral? 

Annons
Annons
Rulla till toppen