Kemikalieinspektionen föreslår att regeringen tar upp frågan om förbud mot cancerframkallande oljor i bildäck med EU-kommissionen. Därmed skulle ett nio år gammalt Göteborgs-projekt få ett internationellt genomslag.
1994 skrev länsmiljöingenjör Jan Ahlbom tillsammans med toxikolog Ulf Duus en rapport som väckte internationell uppmärksamhet. Anledningen var rapportens redovisning av den omfattande spridningen av cancerframkallande högaromatisk olja.
Varje år sprids uppåt 40.000 ton av oljan via däckslitage i naturen i Europa, varav 1.000 ton i Sverige.
Ett av de viktigaste skälen till att Kemikalieinspektionen nu ser möjligheter att få igenom ett förbud är att den europeiska gummiindustrins branschorganisation Blic bedömer att de farliga oljorna i alla typer av däck kan vara ersatta till 2008.
När Kemikalieinspektionens rapport diskuterades 1994 hävdade Blic att problemet var mycket mindre än vad som angavs i rapporten och att ett byte av olja skulle äventyra säkerheten.
Det andra skälet till att Kemikalieinspektionen nu anser att det finns goda utsikter att få acceptans för en gemensam EU-reglering av oljor i bildäck är att tyska miljömyndigheten Umweltbundesamt (UBA) arbetar intensivt med strategier för en utfasning. UBA har också presenterat ett förslag till hur en gemensam europeisk reglering skulle kunna se ut.
Kemikalieinspektionen anser att det är rimligt att ett europeiskt förbud skulle kunna införas 2006.
Sverige har ingen inhemsk tillverkning av nya bildäck sedan Continental lade ned fabriken i Gislaved i juli 2002. Därför är den svenska bil- och däcksindustrin helt beroende av import från framför allt andra europeiska länder.
Sverige utgör mindre än en procent av den globala marknaden för nya personbilar och däck och mindre än två procent av EU-marknaden.
Därför bedömer Kemikalieinspektionen att ett ensidigt nationellt förbud inte är speciellt verkningsfullt.